this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Vikingar frÄn Arkadien

Det Ă€r naturligtvis nonsens att omkring Ă„r 1300 f.Kr. ett icke ringa antal forngrekiska ‘kungar’ lĂ€mnar den egna brĂ€ckliga makten utan tillsyn dĂ€r hemma för att under tio Ă„r Ă€gna all sin illröda energi Ă„t att under skiftande framgĂ„ng belĂ€gra en oansenlig by pĂ„ en frĂ€mmande och ogĂ€stvĂ€nlig kust pĂ„ andra sidan havet. Och alltihop bara för att en förnĂ€m flicka fĂ„tt för sig att packa bara det nödvĂ€ndigaste och rymma frĂ„n kungen av Sparta dĂ€r hemma med en yngre och spĂ€nstigare beundrare. Eller blev hon ‘bara’ bortrövad tillsammans med annat stöldgods av hĂ€rjande krigare som kommit i bĂ„tar över sjön?
Om nĂ„got ‘trojanskt krig’ alls har Ă€gt rum var det inte för Helenas skull. Homeros skildring beskriver snarare den egeiska övĂ€rldens motsvarighet till vĂ„ra egna tidiga skandinaviska vikingatĂ„g. Ett sĂ€songsbetonat och nĂ„gorlunda lukrativt extraknĂ€ck nĂ€r vin- och olivskörden var bĂ€rgad och sĂ€rskilt de unga överklasslynglarna tröttnat pĂ„ att slĂ„ dank dĂ€r hemma medan de vĂ€ntade pĂ„ ett arv som för det mesta tycks ha varit försenat. MĂ„nga gĂ„nger var det vĂ€l dessutom praktiskt att bli av med odĂ„gorna ocksĂ„. SĂ„ slapp bekymrade bönder med stora tillgĂ„ngar att fördela och i bĂ€sta fall ta itu med komplicerade arvskiften och andra förtretligheter inom familjen.
NÀr Odyssevs Àntligen kom hem till Ithaka efter förfÀrliga strapatser pÄ havet gick fru Penelope mest omkring och fnös. Det var bara trotjÀnarhunden Argos som blev glad och viftade en sista gÄng pÄ svansen. Man kan undra varför numera vittbefarne sjömannen Oddyssevs brydde sig om att alls resa hem igen.

‘The war that never was’
The Procession of the Trojan Horse in Troy
Giovanni Domenico Tiepolo 1773
National Gallery, London

Och inte var det vÀl bara dessa yngre bröder frÄn förmögna familjer som gav sig av? NÄgra fler Àn just de mest vÀlbestÀllda mÄste ÀndÄ ha följt med för att hugga i och ro och reva nÀr vindarna blev för jÀvliga. Det var de som sannolikt var sÀmst rustade för mödosamma strapatser lÄngt hemifrÄn och vÀl i de flesta fall blev kvar dÀr borta, lÀmnade Ät korp och kaja att konsumera pÄ slagfÀltets komposthög.
Jag kan samtidigt inte lĂ„ta bli att undra: sjösjuka och skeppsskorpor – vad kunde det nu vara för ett Ă€ventyr att stĂ„ efter?
Konsekvenserna av ett sÄdant resonemang blir att den i tidigare skandinavisk historieskrivning sÄ ompysslade och i vissa fall rent av sakrosankte vikingen mer Àn 2 000 Är efter det omtalade blodbadet pÄ den frygiska kusten Ànnu irrade omkring i forntidens kÀllarvÄning.
Jag menar att Homeros tioÄriga trojanska krig var en anakronism redan innan det inte intrÀffade: en romantisk rövarhistoria och en tidlös hÀndelse i en lika tidlös vÀrld.