this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Var gungade Sveriges vagga 3

[In sequel to: Var gungade Sveriges vagga 2]

Jan Guillou har blivit anklagad för att med sina böcker om Arn ansluta sig till den av sĂ„ gott som ett unisont forskarsamhĂ€lle avfĂ€rdade ‘vĂ€stgötaskolan’: den som hĂ€vdar att det land som skulle bli Sverige först sĂ„g dagens ljus i Skaraborgs lĂ€n. Författaren har efterĂ„t tillbakavisat kritiken och har bland annat vid mĂ„nga tillfĂ€llen kallat vĂ€stgötaskolans anhĂ€ngare för “stollar” och “lokalpatriotiska bysnillen”.
Samtidigt Ă€r Guillou likvĂ€l övertygad om att: “Sveriges vagga stod i götalandslandskapen, dĂ€r formades vi som stat och nation mellan 1150 och 1251”. Med all respekt för Guillous obestridliga berĂ€ttartalanger: det Ă€r han nog Ă€nnu rĂ€tt ensam om att tycka.
Guillou antyder samtidigt att majoriteten av landets historiker och arkeologer i dag har accepterat ‘vĂ€stgötaskolans’ uppfattning om var nĂ„gonstans det svenska riket ‘uppstod’ – fast av nĂ„gon anledning… i hemlighet: “Numera tycks dock frĂ„gan ha avgjorts i all diskretion. […] Vad som har hĂ€nt under de senaste decennierna Ă€r att den akademiska historieforskningen omvĂ€rderat hela frĂ„gan om vĂ€stgöta- eller svealandsskola. Jag rĂ„kade bara bli först med att föra ut den nya versionen till mĂ„nga lĂ€sare”.

Först och störst

Var Guillou har snappat upp detta rykte Ă€r inte svĂ„rt att förstĂ„: det har han hört av dem som tĂ€nker sĂ„. Jag tror att nĂ€stan allihop lever och verkar nĂ„gonstans Ă„t (VĂ€stra) Götaland till: det Ă€r de ‘stollar’ och ‘bysnillen’ Guillou talar om i förordet till boken BerĂ€telsen om berĂ€ttelsen om Arn Magnusson och med text av den outtröttlige Dick Harrison.
Ingen torde heller begripa varför en sĂ„dan insikt mĂ„ste hĂ„llas ‘hemlig’: som om det fanns nĂ„gra slags forskningens frimurare som avundsjukt bevakar sina mĂ€rkvĂ€rdiga historiska kunskaper?

Om Guillou har rÀtt eller fel? Jag tycker inte att det Àr det viktigaste: jag tror att de flesta konsumenter av hans böcker och filmer Àr kapabla att avgöra den saken sjÀlva.
Guillou har skrivit en serie mycket lÀsta och uppenbarligen lika omtyckta romaner om en medeltida man frÄn VÀstergötland som var borta i mÄnga Är och sedan kom hem igen.
Vad Àr det för konstigt med det? Om sÄdana lÀsare finns som ÀndÄ tror att allting som nÄgon har skrivit om nationen Sveriges mest avlÀgsna historia Àr sant: vad spelar det för mycket stor roll?

Alla forskare delar inte en sĂ„dan Ă„sikt. Jonas Nordin Ă€r fil.dr i historia vid Stockholms universitet. Han underkĂ€nner bĂ„de Guillou och Herman Lindqvist som historiker, den senare dĂ€rför att “[…] han ger uttryck för en betĂ€nklig historiesyn”, vilket Ă€r ett omdöme jag tĂ€nker att fler kan instĂ€mma i. Nordin menar ocksĂ„ att “[…] okunskap Ă€r bĂ€ttre Ă€n historisk halvbildning”. Jag tror att jag förstĂ„r vad Nordin menar. Men detta Ă€r Ă€ndĂ„ ingen sjĂ€lvklar slutsats.

Dag StĂ„lsjös mĂ„nga regionalhistoriska teveprogram om var nĂ„gonstans ‘Sverige’ blev Sverige fĂ€lldes av dĂ„varande RadionĂ€mnden för ‘partiskhet’ den 10 november 1983 och den 21 februari 1991. Ett sĂ„dant domslut kommer aldrig att riktas mot Guillou och hans serie om Arn Magnusson. Inte heller mot Lindqvist och hans snart orĂ€kneliga portrĂ€tt av sig sjĂ€lv ihop med sedan lĂ€nge döda svenska kungligheter &c i landets public service-television.
StÄlsjö hade bland Ätskillig annan förhistorisk brÄte förlagt Uppsala till Kinnekulle i VÀstergötland. Det gjorde Àven den mycket lokalpatriotiske bergsingenjören Carl Otto Fast redan 1939.
Matts Dreijer Ă€r en annan fantast, fast mer professionell Ă€n de andra: han var Ålands första landskapsarkeolog och under nĂ€ra fyrtio Ă„r förestĂ„ndare för Ålands museum. Dreijer placerar finurligt Birka i det egna landskapet och nĂ€rmare bestĂ€mt i Saltvik mitt bland alla de 6 500 öarna: ett djĂ€rvt förslag som Ă€nnu inte har vunnit vetenskapens fulla uppskattning och erkĂ€nnande.
Fast vet Ă€ven alldeles sĂ€kert att Beowulfs Ă€ventyr utspelade sig vid VĂ€nerns strĂ€nder, dĂ€r ocksĂ„ Hrothgars hall Heorot var belĂ€gen: “vid vĂ€stra VĂ€nern, vid Dalbobergen”. Jag vet inte om det har nĂ„gon betydelse att Fast var född i ÅmĂ„l.

Beowulf dödar drake pÄ Dal?

Lars Henrik Arp Ă€r före detta budgetchef i Uppsala kommun och forskar numera som pensionĂ€r om forntiden i Sverige, som han enligt (det egna) förordet i boken Sveriges ursprung vet mer om Ă€n mĂ„nga andra: Arp har “som flygare flugit över i stort sett hela landet, fĂ€rdats med tĂ„g och bil pĂ„ de flesta vĂ€garna frĂ„n norr till söder” samt “i Margarinbolagets bilar besökt stora som smĂ„ livsmedelsbutiker i det avlĂ„nga landet. DĂ€rför kĂ€nner jag de flesta delar av landet, sĂ„vĂ€l stora stĂ€der som smĂ„ platser pĂ„ landsbygden. Jag Ă€r med andra ord vĂ€l bevandrad i vĂ„rt lands geografi [
]”.
I sin bok söker Arp förklara hur ‘Sverige’ bildades en gĂ„ng. Författaren hĂ€vdar bland andra egendomligheter: “Varför heter den ledande kyrkan [i Uppsala] domkyrka? Kan det hĂ€nga samman med att berget [dĂ€r kyrkan byggdes] tidigare hetat Domberget, dĂ€r samtinget var belĂ€get, dĂ€r man avkunnade domar?”, att Uppsala grundades pĂ„ bronsĂ„ldern och att “[e]mbryot till den första svenska riksbildningen (sveariket)” uppstod Ă„r 476 e.Kr., dĂ„ det första midvinterblotet hölls i Uppsala. Detta Ă„r möttes Ă€ven “mĂ„nens och solens banor, vilket intrĂ€ffar vart 304:e Ă„r”.
Arp pĂ„stĂ„r Ă€ven att ‘kung Ubbo’ har bliit begravd i en “mĂ€ktig gravhög” ovanför Odinslund [dĂ€r slottet ligger i dag?] i nuvarande Uppsala: “Ett kvarter i omrĂ„det söder om universitetet bĂ€r Ă€nnu namnet Ubbo.”
PĂ„ 200-talet skedde “en mycket stor utvandring” frĂ„n uppsalatrakten: “Först pĂ„ 400-talet började de utvandrande folkens Ă€ttlingar Ă„ter söka sig tillbaka till Skandinavien”. Beowulf brottas inte med monster i Danmark: han utför i stĂ€llet sina bedrifter “pĂ„ Gotland” och “sannolikt i MĂ€laromrĂ„det”. “[G]otlĂ€nningen” Beowulf var senare kung Adils “vicekung” pĂ„ samma ö i Östersjön. Uppsala stavas genomgĂ„ende “Upsala”.

Louis Francis Albert Victor Nicholas Mountbatten (1st Earl M of Burma [Lord M], Ă€ven vicekung av Indien 1947; GCVO, DSO, KJStJ, KG, GCSI, GCIE, GCB, OM, PC) var inte “prins Philips far och nuvarande drottningen Elisabets svĂ€rfar”. Lord Mountbattens syster Alice var gift med prins Andreas av Grekland och Danmark: det Ă€r de som Ă€r hertigen av Edinburghs förĂ€ldrar.
En annan syster till den siste viceroy av Indien hette Louise Alexandra Marie Irene: hon gifte sig Är 1923 med Sveriges kronprins Gustav Adolf och var landets drottning frÄn 1950. Lord Mountbattens mormors mor var drottning Victoria av England. Han var kusin till kung George VI som Àr far till drottning Elizabeth II.

24th Viceroy of India

Beowulf kanske inte var “frĂ„n Hoburgs sjĂ€tting” pĂ„ Gotland och kung Ales systerson heller? Och Ottar sĂ„ledes morbror och Adils kusin till Beowulf? Eller var han Hygelacs systerson och kung Heardreds kusin?
Det Àr inte serietidningarnas Fantomen som Àr konstens och litteraturens evigt irrande spöke. Inte den fördömde kapten Hendrick Vanderdecken i Wagners opera och som aldrig fÄr stiga i land heller. Det Àr numera geaternas kung: nÀr ska Beowulf nÄgonsin hitta hem?
Jag erkÀnner: jag fattar ingenting. Det gör bestÀmt inte Arp heller. Utan alla upprepningar hade han Àven kunnat minska bokens omfÄng med hÀlften. Den Àr utgiven pÄ det egna förlaget Tre StjÀrnor.

En annan amatörforskare med eget bokförlag Ă€r Lars BĂ€gerfeldt. Han har ocksĂ„ gett ut en lite skrift om hur det gick till nĂ€r Sverige ‘blev till’. DĂ€r “nĂ„[r han] fram till en slutsats som i mĂ„nga stycken Ă€r fullstĂ€ndigt annorlunda jĂ€mfört med de förslag vi mött tidigare”. Det Ă€r den gamla nötta historien om Uppland och VĂ€stergötland igen. För att ingen lĂ€sare ska behöva vĂ€nta andlöst pĂ„ den spĂ€nnande upplösningen avslöjar BĂ€gerfeldt sin ‘teori’ redan i prologen: “Men förvĂ„nande nog Ă€r det varken VĂ€stergötland eller Uppland som bör utkoras som platsen för Svea rikes vagga utan bĂ„da tvĂ„ [
]”. Det var inte mycket ‘annorlunda’ ens Ă„r 2003, nĂ€r BĂ€gerfeldts bok kom ut.
Sedan beger sig författaren tillbaka Ă€nda till romersk jĂ€rnĂ„lder för att söka efter nĂ„got som kunde kallas Sverige och passar Ă€ven pĂ„ att beskriva dĂ„tidens krig som â€œĂ€rlig kamp”, fastĂ€n nĂ„gra sĂ„dana krig aldrig har existerat. Beowulfs Ă€ventyr utomlands förlĂ€ggs till Jylland och i bokens ‘slutsats’ har sveariket Ă€ven uppstĂ„tt i Östergötland.
Detta Ă€r inte heller ett alldeles nytt förslag, men stĂ€mmer möjligen överens med författarens uppfattning att “det i stort sett [gĂ„r] att förlĂ€gga Svearikets vagga var som helst”.

[To be continued: Var gungade Sveriges vagga 4]