this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Var gungade Sveriges vagga 4

[In sequel to: Var gungade Sveriges vagga 3]

Henrik och Fredrik Lindström skriver om vĂ„rt lands ursprung i boken Svitjods undergĂ„ng och Sveriges födelse. DĂ€r lanserar de en “tredje stĂ„ndpunkt” i frĂ„gan om var nĂ„gonstans Sverige först framtrĂ€dde som ‘nation’.
‘Tredje stĂ„ndpunkten’ kallades ett politiskt stĂ€llningstagande i början av 1950-talet med ett antal radikala författare och kritiker som tog avstĂ„nd frĂ„n sĂ€rskilt USA:s beskrivning av det kalla kriget och argumenterade för en extremt neutral hĂ„llning till konflikten mellan öst och vĂ€st. ‘Varken eller’ var den gĂ„ngen parollen för bland andra Karl Vennberg och Artur Lundkvist. Herbert Tingsten och Eyvind Johnson rĂ€knas Ă€nnu till deras frĂ€msta mostĂ„ndare.

Bröderna Lindström sĂ€ger att de inte heller tar stĂ€llning. Men deras ‘stĂ„ndpunkt’ liknar vid nĂ€rmare pĂ„seende mest den ‘andra’ av de tvĂ„ ‘första’: den Ă€r mycket mer vĂ€stgötsk Ă€n upplĂ€ndsk. Även om ingen annan riktigt vet röjer bröderna Lindström Ă€ndĂ„ varje tveksamhet ur vĂ€gen i en sĂ€rskild frĂ„ga: slaget vid Gestilren utkĂ€mpades vid nuvarande Gestre by i Frösthults socken utanför Enköping i Uppland.
Annars har författarna inga bestĂ€mda Ă„sikter om nĂ€stan nĂ„gonting: boken flödar över av löskokta iakttagelser som ‘det finns givetvis andra faktorer’; ‘man fĂ„r förstĂ„s ocksĂ„ tĂ€nka pÄ’; ‘vi menar givetvis inte’; ‘det hĂ€r Ă€r förstĂ„s nĂ„got vi inte kan vara alldeles sĂ€kra pÄ’; ‘det Ă€r naturligtvis omöjligt att veta’; &c.
NĂ€r inget annat hjĂ€lper tar författarbröderna L gĂ€rna till de uppgivna formuleringarna: “hur som helst” och “i alla hĂ€ndelser”. Utropstecknen Ă€r nĂ„gra tjog för mĂ„nga och frĂ„getecknen Ă€nnu fler. Alla onödiga upprepningar Ă€r mer Ă€n halvvĂ€gs lika besvĂ€rande. Man kunde sĂ€ga att texten Ă€r överpedagogisk: Ă€r brödernas bok i sjĂ€lva verket och i första hand skriven för Henriks högstadieelever i Eskilstuna?

Var det ett “anhang” som seglade med Röde Orm? Vad avses med en “tung makthavare” och hur mycket vĂ€gde egentligen de “tyngsta stormĂ€nnen”? Det börjar inte sĂ„ förtroendeingivande heller: “I den hĂ€r boken ska vi försöka berĂ€tta [
].”Antingen berĂ€ttar man. Eller ocksĂ„ lĂ„ter man bli.

VÀrstingar pÄ vÀg vÀsterut?

Jag vet förstĂ„s att det Ă€r ett uttryck som anvĂ€nds av mĂ„nga: men Ă€r det verkligen sant att lĂ€nder ‘föds’? Är det Ă€ven en allmĂ€n uppfattning att rocksĂ„ngaren Erik Fernström Ă€r “ett slags förnĂ€msta person” i sin bransch? ‘Helgonhistoria’ Ă€r förstĂ„s bĂ€ttre Ă€n “helgonstory” och allitererar dessutom.
Inte var det vĂ€l “smĂ„gnabb” svear och götar Ă€gnade sig mest Ă„t under förkristen tid? Om ‘gamle’ i till exempel “Sverker Gamle” stavas med stor eller liten bokstav i början kan vĂ€l vara detsamma. Jag skriver dock i sĂ„dana fall sjĂ€lv pĂ„ rakt motsatt vis Ă€n bröderna Lindström. “SprĂ„kröret [till gudarna]” fĂ„r mig att tĂ€nka pĂ„ en politiker med gles spretig skĂ€ggvĂ€xt och i varje fall tidigare vĂ€sentligt mer att sĂ€ga till om Ă€n vad som motiverades av vĂ€ljarstödet.

H & F Lindström sĂ€ger att Beowulf-eposet “numera brukar dateras till 900-talet”, men sĂ„ tvĂ€rsĂ€kra vet jag inte mĂ„nga andra som Ă€r. Mer Ă€n till nĂ„gon annan utom Dick Harrison hĂ€nvisar F Lindström till en snart femton Ă„r gammal uppsats av… sig sjĂ€lv. Fler gĂ„nger Ă€n vad lĂ€sarens oförstĂ„nd krĂ€ver fĂ„r denne veta att ‘Svitjod’ = lat. Svecia. SĂ„dana saker.

Det Àr sÄledes oklart vilket som Àr bokens egentliga syfte. Förutom att den kommer att har sÄlts i stora upplagor: Fredrik L Àr Àven en mycket populÀr sprÄkpedagog och uppskattad dialektdetektiv i teveprogrammen VÀrsta sprÄket och Svenska dialektmysterier samt numera Àven uppblÄst domare i populÀra frÄgeprogrammet PÄ spÄret. Storebror Henrik var tidigare inte allmÀnt kÀnd utanför den gymnasieskola i hemstaden Eskilstuna dÀr han undervisar i hisitoria.

Harrison och jag tycker bestĂ€mt olika om nĂ€stan allting. Han tycker att Svitjods undergĂ„ng Ă€r en “riktigt bra” bok. Det gör inte jag. Harrison anser Ă€ven att “[p]rosan flyter elegantare Ă€n i mĂ„ngen populĂ€rhistorisk konkurrentbok”. Detta senare omdöme Ă€r jag inte rĂ€tt person att bedöma. Men det sĂ€ger absolut ingenting om boken sprĂ„kliga kvaliteter. Utom att det vĂ€l finns mĂ„nga som skriver Ă€nnu sĂ€mre. “Inklusive undertecknad[s]”, recenserar Harrison kokett vidare. Men det menar han nog inte.
H & F Lindström gör Ă€ven en stor affĂ€r av att utreda vilka folkungarna egentligen var: vilka som bör kallas sĂ„ och vilka som inte ska rĂ€knas till denna slĂ€kt. Deras anstrĂ€ngningar leder dock inte lĂ€ngre Ă€n att det utnĂ€mner det ‘politiska parti’ till ‘folkungar’ som segrade i ett fĂ€ltslag som kanske utkĂ€mpades Ă„r 1210 vid en plats som kallades Gestilren, dĂ€r upprorsmĂ€nnens ledare Folke jarl dog och kung Sverker d.y. mördades av sin egen svĂ„ger: “[
] ĂŠn folkongĂŠr toko liff aff hanum. hans sialfs maghĂŠr görĂ°he hanum ĂŸĂŠt i gyĂŠstilren [
]”, stĂ„r det att lĂ€sa i VĂ€stgötalagens fjĂ€rde avdelning under den rafflande rubriken Åtskilliga anteckningar av okĂ€nd författare.
Det finns nog ingen som har förstĂ„tt de olika ‘folkungarna’ pĂ„ annat vis under de senaste hundra Ă„ren Ă€n H och F Lindström. Ibland kallas dessa Ă€ven ‘de Ă€kta folkungarna’ och var fiender till ‘folkungaĂ€ttens’ (eg. ‘bjĂ€lboĂ€ttens’) stamfar Birger Magnusson jarl och dennes son Magnus Birgersson ladulĂ„s.

Folke den tjocke var gift med prinsessan Ingegerd, dotter till kung Knut den helige av Danmark och barnbarn till Sven II Estridsen. Folkes barnbarn hette Birger Bengtsson brosa (= ‘den leende’) och Magnus Bengtsson minnesköld: bĂ„da levde i slutet av 1100- och början av 1200-talet). Birger B brosa var far till Folke jarl och den ene av Magnus B minneskölds söner har gĂ„tt till historien som Birger jarl.
En sannolikt mytisk stamfar till BjĂ€lboĂ€tten Ă€r den vikingatida Folke filbyter som förekommer i första delen av Verner von Heidenstams roman FolkungatrĂ€det och syns till hĂ€st pĂ„ Stora Torget i Linköping som statyn Folkungabrunnen av Carl Milles. Om han hade levat hade F filbyter (möjl. = ‘fölbitare’: en person som kastrerar hĂ€star med tĂ€nderna) varit farfars farfars far till Birger jarl.
I Guillous trilogi om Arn Magnusson upptrÀder Magnus B minnesköld under namnet MÄnesköld och sÀgs vara son till böckernas fiktiva huvudperson. Arn M Àr sÄledes i Guillous uppdiktade riddarvÀrld farfar till Birger jarl.
I verkligheten hette Birger jarls farfar Bengt Snivel och levde i början eller mitten av 1100-talet, och hans far var Birger B brosa.

Folke Filbyter i Folkungabrunnen
Carl Milles 1924–1927

UngefĂ€r samtidigt med bröderna Lindströms bok utkom ambassadören och professorn i juridik Bo J Theutenberg med det vĂ€lskrivna och vackert illustrerade verket Folkungar och korsridare, dĂ€r författaren mer ingĂ„ende redogör för bland annat de olika ‘folkungarnas’ hĂ€rstamning. Även Theutenberg placerar Gestilren halvvĂ€gs mellan Enköping och det nuvarande samhĂ€llet FjĂ€rdhundra i Uppland, dĂ€rför att författaren “sjĂ€lv bodde pĂ„ denna plats under mĂ„nga Ă„r samt undersökte de tĂ€nkbara slagfĂ€lten i terrĂ€ngen utanför mitt hus”.
Det Ă€r uppenbart att en plats som kanske hette Gestilren i VĂ€stergötland för tillfĂ€llet kraftigt utmanas av en annan ort med samma namn i Uppland. Jag har sjĂ€lv ingen sĂ€rskild uppfattning i denna sak. Men för mer Ă€n femtio Ă„r sedan hĂ€nde det att jag ibland passerade Gestre by i Uppland. DĂ„ skulle det dröja lĂ€nge Ă€nnu innan jag först hörde talas om en Folke jarl och nĂ„gra som kallades ‘folkungar’.
Och ingen kan i dag med bestÀmdhet peka ut var den plats lÄg dÀr en gÄng kung Erik Knutsson besegrade sin landsflyktige rival Sverker d.y. Karlsson. För bröderna Lindström Àr saken dock av yttersta betydelse: om Gestilren lÄg nÄgon annanstans Àn i Uppland hade författarna inte kunnat försvara sin uppfattning om hur Sverige uppstod som nation och hade de inte haft nÄgon bok att skriva.

Var upphovet till det land som i dag Ă€r Sverige lĂ„g kan ingen heller med sĂ€kerhet sĂ€ga i dag. Kanske saknar frĂ„gan rent av betydelse? Den som inte vill börja frĂ„n början utan önskar gĂ„ Ă€nnu lĂ€ngre tillbaka i historien gör dock tills vidare bĂ€st i att söka efter svearikets och det framtida Sveriges tidigaste “ursprung” i folkvandrings- och vendeltidens Gamla Uppsala samt i trakterna kring Vendel och ValsgĂ€rde.
Det var dÀr svearna bodde, och det Àr dÀr vi finner de mest uppenbara manifestationerna i Sverige av överlÀgsen makt och rikedom i magnifika gravar som anlagts under lÄng tid. Enligt den mytologiska traditionen utgick ynglingaÀttens kungar frÄn Gamla Uppsala, och det var pÄ Björkö i MÀlaren som Birka senare byggdes. Det har Àven förekommit mycket pÄkostade begravningar i Norsborg och SkrÀvsta, Hoxla, Landshammar och Husby-VagnhÀrad i Södermanland under yngre germansk jÀrnÄlder. Det ÄterstÄr Ànnu för vÀstgötaskolans anhÀngare att övertygande förklara varför sÄdana fynd upptrÀder sÄ flitigt i Uppland och Södermanland och inte i Ànnu större mÀngd pÄ slÀttlandet kring Skara och Skövde.

Redan första RetlosĂŠ bolkĂŠr i den Ă€ldre VĂ€stgötalagen fastslĂ„r ocksĂ„: “SveĂŠr egho konong at taka ok sva vrĂŠké”. Östgötar och andra fick komma efterĂ„t och godkĂ€nna. Om vi inte bör lita alltför mycket till skrönor om Ynglingar och svenska helgonkungar, finns det skĂ€l att ta landets nedskrivna lagar pĂ„ desto större allvar. Det fanns ingen pĂ„ den tiden som satte sig ner och mödosamt prĂ€ntade sĂ„dana saker i gotisk minuskel pĂ„ skoj.
Även Saxo Grammaticus kommenterar i ett kort avsnitt 1120-talets svenska tronstrider: dĂ€r framgĂ„r klart att Saxo uppfattar svear och götar som tvĂ„ skilda folk och att det bara Ă€r svearna som har formell rĂ€tt att vĂ€lja kung. Hur mycket eller lite vi Ă€n mĂ„ lita till sĂ„dana kĂ€llor: författaren var Ă€ndĂ„ sĂ„ gott som samtida med de hĂ€ndelser han talar om i krönikans trettonde bok. Detsamma kan inte sĂ€gas om Snorre och hans norska kungasagor.
Vad VÀstra Götaland (inklusive de delar av dÄtida glesbygderna Dalsland och VÀrmland som grÀnsade till VÀnern) angÄr: det var först under vasakungarnas tid som denna landsdel slutgiltigt införlivades med det svenska kungariket.

För den som vill se saken frĂ„n ett alldeles annat hĂ„ll: det kan hĂ€nda att ‘Sveriges ursprung’ inte stĂ„r att finna inom landets nuvarande grĂ€nser: varken i svea- eller nĂ„got av götalandskapen. NĂ€r Sverige först framtrĂ€dde som en ‘stat’ kan det i stĂ€llet ha varit pĂ„ den katolska kyrkas villkor som hade anlĂ€nt till svear och götar nĂ„got eller nĂ„gra Ă„rhundraden tidigare. I sĂ„ fall gungade ‘Sveriges vagga’ kanske allra först i
 pĂ„vens Rom.

The birthplace of Sweden?