this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Var gungade Sveriges vagga 2

[In sequel to: Var gungade Sveriges vagga 1]

Ett ‘Gestilren’ har Ă€ven siktats i Uppland av landsarkivarien Lars Otto Berg i Uppsala. Han stöder sig pĂ„ en anteckning av Sveriges förste riksantikvarie Johannes Bureus, dĂ€r Gestilren omnĂ€mns som en gĂ„rd i Frösthults socken, pĂ„ vĂ€gen mellan Sala och Enköping, samt Frösthults församlings Ă€ldsta kyrkorĂ€kenskaper. Vad som framgĂ„r av dessa handlingar Ă€r att det har funnits en plats med namnet Gestilren och att denna har legat i Frösthult pĂ„ grĂ€nsen mellan VĂ€stmanland och Uppland. Om dĂ€r Ă€ven har utkĂ€mpats ett slag mellan kungarna Sverker och Erik Ă€r dock omöjligt att sĂ€ga.
VĂ€stergötland Ă€r dock Ă€nnu det svenska landskap dĂ€r de flesta historiskt sakkunniga placerar Gestilren. Fast biskop Johannes Magnus kallar platsen ‘Gestilbro[o]’, dĂ€r han sitter ensam och utfattig och minns lĂ„ngt borta i pĂ„varnas Rom.
Lars Gahrn underkĂ€nner bĂ„de Uppland och VĂ€stergötland som krigsskĂ„deplatser: han föreslĂ„r efter uppenbart gedigen namnforskning att ‘slaget pĂ„ Gestilren’ har utkĂ€mpats pĂ„ ett tills vidare okĂ€nt hav [sic]. Nationalencyklopedin favoriserar ingen sĂ€rskild plats som kunde kallas vid detta namn.

Slaget vid Gestilren som det skildras i teveserien Arns rike
Bilden Àr gjord av PCB AB i Linköping

Guillou gör dock alldeles rĂ€tt nĂ€r han utmanar tidigare beskrivningar av den begynnande svenska historien. Den ofta sjĂ€lvförhĂ€rligande ‘etablerade’ forskningen vid landets numera alla olika universitet och högskolor har inte ensamrĂ€tt pĂ„ att uttala sig om vad som har hĂ€nt förr. Ett hĂ€mnande krokben eller en vĂ€lriktad spark pĂ„ det akademiska smalbenet Ă€r inte alltid fel. Vem Ă€r det förresten som sĂ€ger att min egen framstĂ€llning av diverse forntida företeelser med nödvĂ€ndighet skulle vara mer ‘sann’ Ă€n… Guillous fascination för slaget vid Gestilren? Inte jag, i alla fall.

“Den som först byggde kyrkan i Forshem, den frĂ„n det Heliga Landet hemkomne tempelriddaren, var den som skapade de mirakulösa segrarna vid Lena och Gestilren. DĂ€rför talar vi svenska idag och inte danska. DĂ€r föddes Sverige. Arn Magnusson fanns alltsĂ„. Han Ă€r vĂ„r landsfader”, skriver Guillou i en bruksanvisning till sin populĂ€rhistoriska trilogi om tempelriddaren frĂ„n Varnhem vid foten av Billingen. Jag utgĂ„r frĂ„n att författaren menar: en s Ă„ d a n som Arn, &c. Sanningen Ă€r ju att Sveriges just nu mest bekante vĂ€stgöte aldrig har funnits.
“BerĂ€ttelsen om Arn och Cecilia Ă€r en roman pĂ„ balansen mellan fantasi och verklighet. Arn har inte funnits pĂ„ riktigt”, meddelas för sĂ€kerhets skull flera gĂ„nger pĂ„ VĂ€stergötlands museums hemsida. http://www.arnmagnusson.se/page/id___448.php

Det var nĂ€stan ofrĂ„nkomligt att Guillous tre böcker om riddar Arn och Cecilia Algotsdotter, om korstĂ„gen och mötet mellan kristendom och islam och om framvĂ€xten av Sverige som nation blev film: den 17 december 2007 hade Arn – Tempelriddaren vĂ€rldspremiĂ€r pĂ„ Biograf Grand i Skara. Budgeten har angetts till mellan 210 och 230 miljoner kronor och Ă€r dĂ€rmed det största filmprojektet nĂ„gonsin i Norden.

En ‘normal’ svensk lĂ„ngfilm brukar kosta cirka 20 miljoner kronor och till exempel 13 filmer om kriminalkommissarie Kurt Wallander frĂ„n Ystad med Krister Henriksson i huvudrollen fĂ„r man för tillsammans 139 miljoner. En annan dyr svensk film Ă€r Colin Nutleys The Queen of Sheba’s Pearls som kostade 58 miljoner att spela in Ă„r 2004.
Ingmar Bergmans mÀsterverk Fanny och Alexander frÄn 1982 kostade nÀra ett kvarts sekel tidigare 42 miljoner kronor. Det spelar ingen roll att 42 miljoner dÄ motsvarar 97 miljoner kronor i dagens penningvÀrde: F & A Àr ÀndÄ 16 miljoner gÄnger bÀttre Àn Nutleys film.
Fanny och Alexander: utan nÄgon som helst tvekan alla tiders bÀsta svenska film. Ett sÄdant konstverk kommer aldrig mer att spelas in i Sverige.

Bertil Guve & Pernilla Allwin
Fanny och Alexander

De i varje fall tidigare mindre kĂ€nda skĂ„despelarna Joakim NĂ€tterqvist och Sofia Helin spelar huvudrollerna i filmen om riddar Arn Cecilia. Den samtida svenska filmens mest internationella stjĂ€rna och största exportvara heter Stellan SkarsgĂ„rd: han har spelat allt frĂ„n busfröet Bombi Bitt i Tosterup till buckanjĂ€ren ‘Bootstrap’ Bill Turner i Hollywood med blĂ„stĂ„ng i hĂ„ret och som har brassat bidevind för sista gĂ„ngen; nu kan han lĂ€gga Arns farbror Birger Bengtsson brosa till den feta rollistan.

Recensenterna var inte överdrivet förtjusta i filmen om Guillous rĂ€ttrĂ„dige riddare, vilket fick författaren att utbrista – med alla taggarna utĂ„t: “Medeltiden visste han [Bergman] ingenting om.” Detta Ă€r ett larvigt uttalande av flera skĂ€l.
Ingmar Bergman har ingenting med Guillous film att göra, och jag vet ingen annan Àn Guillou som skulle jÀmföra sig med Bergman Àn han sjÀlv. Bergman skrev och regisserade sina egna filmer. Det Àr tills vidare inte kÀnt att Guillou har stÄtt bakom kameran och testat bildvinklar och ljussÀttning samt instruerat bÄngstyriga skÄdespelare och alltid haft stenhÄrd koll pÄ budgeten vid nÄgon filminspelning.
Den film av Bergman Guillou avser Àr förstÄs Det sjunde inseglet. Han anmÀrker pÄ att klÀderna i Bergmans film inte Àr korrekt Äterskapade i kostymateljén och att handlingen i filmen kunde utspela sig i stort sett nÀr som helst under medeltiden. Och det dÀr med döden som spelar schack i konstig konstym: löjligare kan det knappast bli.
Men dÄ har Guillou inte förstÄtt nÄgonting av Det sjunde inseglet, och ingenting annat heller av Bergmans konst. Bergman skildrar ingen sÀrskild epok i sina filmer: han berÀttar en tidlös historia som kunde gÀlla mÀnniskor överallt i vÀrlden.
Det Àr av bland annat detta skÀl Bergman Àr en oÀndligt mycket bÀttre författare Àn Guillou. DÀrför spelar det ingen roll om Bergman har placerat snabelskorna fel eller inte: alla utom folkskollÀraren i publiken förstÄr vad regissören menar i alla fall.

Det Ă€r vĂ€l heller ingen utom en litteraturens vĂ€rsta trĂ„kmĂ„ns som skulle pĂ„stĂ„ att Birgitta Trotzig skriver historiska romaner bara för att handlingen i hennes böcker ibland utspelar sig i en annan tid Ă€n vĂ„r egen? Trotzigs romaner utspelar sig precis som Bergmans filmer pĂ„ varje plats och utanför varje ‘tid’.
Den som vill veta exakt hur medeltidens svenskar var klÀdda bör inte gÄ pÄ bio eller lita mest pÄ Guillou: han eller hon bör i stÀllet bege sig till kyrkorna i HÀrnevi och HÀrkeberga och TÀby och studera Albertus Pictors mÄlningar dÀr. I Tensta kyrka i Uppland signerade Àven Johannes Rosenrod Är 1437 ett antal mycket mÀrkvÀrdiga sÄdana bilder i taket och pÄ vÀggarna.
Den som jag tror annars har beskrivit bÀst i Sverige hur medeltida mÀnniskor var klÀdda och hur det sÄg ut hemma hos dem och vad herrskapen Ät till middag Àr Alice Lyttkens. Hon har blivit mycket och orÀttvist förtalad för sina böcker: dÀrför vill jag gÀrna hÀr framhÄlla hennes författarskap i just sÄdana saker.
Lyttkens skrev förvisso romaner som ofta utspelade sig i historiska miljöer, men Àven hennes huvudpersoner kunde ha levat och verkat i en annan tid. Lyttkens skrev 54 böcker under sin lÄnga karriÀr och var under lÄng tid den mest lÄnade författaren pÄ svenska bibliotek, fastÀn mÄnga har skrivit böcker av högre litterÀr kvalitet Àn hon. Dit har Guillou Ànnu inte nÄtt: han slipper snabelskorna men fÄr behÄlla strutmössan pÄ sÄ lÀnge.

Fröken Cecilia och riddar Arn: utstrÄlning mindre Àn noll

Filmen om riddar Arn och fröken Cecilia börjar med att en stendöd magisterröst berĂ€ttar om Sveriges dĂ„tida historia ackompanjerad av oerhört stelbent skĂ„despeleri. Det Ă€r dĂ„ man förstĂ„r att det hĂ€r aldrig kan sluta vĂ€l. Det gör det inte heller. Filmen innehĂ„ller Ă€ven flera trĂ„kiga och lika töntiga kĂ€rleksskildringar bland klöver och timotej: det Ă€r ungefĂ€r lika erotiskt uppsluppet som nĂ€r Sickan Carlsson hĂ€rjade som bĂ€st pĂ„ bio. Hon var nog rent av mer lösslĂ€ppt, för Sickan var ‘frigjord’ för 70 Ă„r sedan.

FrÀck och frisprÄkig flicka

Guillou har vid flera tillfÀllen framhÄllit att hans av nÀstan alla lÀsta romantrilogi till allt annat Àven Àr en av mycket fÄ kvinnoskildringar om den skandinaviska medeltiden. Men den mest storslagna av sÄdana berÀttelser skrevs nÀra 80 Är innan Arn Magnusson föddes i Guillous fantasi: Sigrid Undsets tre böcker om Kristin Lavransdatter.
Kristin, husfrun med den stora nyckelknippan till gÄrdens alla hus och uthus, Àr utklÀdd i 1300-talsklÀder, men hon stÀller frÄgor som Àr 700 Är yngre. Men vad hon ska med den falske och opÄlitlige förföraren Erlend NikulausÞn till Àr svÄrt att förstÄ: han mÄ vara spÀnnande och Àventyrlig, men till allt annat duger Erlend dÄligt. Kristins kÀrlek till honom rymmer ocksÄ mycket litet av lycka.
Kristin Lavransdatter rÀknas till det frÀmsta som har skrivits pÄ nÄgot nordiskt sprÄk: för sin magnifika romansvit om kÀrlek och medeltid tilldelades Undset 1928 Är nobelpris i litteratur.

Jane hamnar aldig pÄ en sedel

[To be continued: Var gungade Sveriges vagga 3]