this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Vad tänkte de på då?

Hur hade Sverige sett ut i dag om Olof Palme inte hade blivit mördad på Sveavägen i Stockholm för just i dag tjugofem år sedan? frågas i var och varannan tidning och läsare med synsk förmåga inbjudes att höra av sig och meddela vad de tror om denna lika allvarliga som angelägna sak.

Det är naturligtvis idiotiskt. Vi kan aldrig få veta hur Sverige hade sett ut om… &c. Det finns inte ens någon anledning att spekulera i saken, eftersom den aldrig har inträffat.
Det får anses som självklart att Palme hade varit en lika briljant politiker i dag som han var då om han hade fått leva. Men de tjugofem år som har gått sedan Palme dog är många fler än så: under detta fjärdedels sekel har det inträffat mer än det gjorde under hundra år innan.
Vi lever i en helt annan värld än Palme gjorde och han skulle känna igen sig lika lite den världen som varje tjugofemåring gjorde i hans. Sådana saker.
Därför finns ingen som vet, och ingen kommer någonsin att få veta. Varför skulle någon vilja det?

Men en sak tror jag: svensk politik hade inte sett ut som den gör i dag om Olof Palme fått leva. Då hade Ingvar Carlsson varit en fotnot i historieböckerna och och Måna hade gått på ungdomsförbundets dagis fortfarande och ingen utanför Katrineholm hade hört talas om konsumföreståndare Persson.
Varje annan politiker med statsmannaambitioner hade fått slipa sina argument till det yttersta för att hänga med i debatten men kanske inga sådana politiker finns utom Palme och då hade vi stått där i alla fall med det gråmelerade politikerpatrask vi har i dag.
Det är väl bara Gudrun som fortfarande tror att hon är det mest färgsprakande som finns, fast hon inte är det ens out of a paper bag. Fast jag medger att Gudrun har great legs, och det tycker hon själv också mycket mer än jag för du ser henne aldrig utan en kjol som är en dryg decimeter kortare än nödvändigt. Men de flesta människor tänker inte bara med benen, fast jag har hört att några gör det ändå och i så fall mest med spirorna isär.
Eller som Country Joe McDonald sjunger med sitt rockband Country Joe & The Fish på soundtracket till filmen Quite Days in Clichy efter Henry Millers bok:

Hur hade Sverige sett ut? Det är en fråga av absolut ingen betydelse alls.

Om någon frågade mig: jag tror att det skulle ha sett
ungefär likadant ut som det gör i dag

Vi kommer aldrig att få veta vad stenåldersmänniskan tänkte heller, även om vi tror oss ha en aning om hur han hade det rent materiellt: hur han bodde och vilka verktyg han använde och vilken mat han åt &c.
Men vad de som levde på stenåldern tyckte och tänkte och hur deras världsbild såg ut där de satt på huk vid lägerelden utanför grottan och petade förstrött i glöden med en pinne medan de såg stjärnorna vandra förbi på natthimlen högt ovanför får vi aldrig riktigt veta.
Vi får inte veta ens om vi mötte honom i stenåldersskogen: han från länge sedan må ha haft en hjärna som i allt väsentligt påminner om vår men ‘innehållet’ kunde inte vara mer olika.
Det är för övrigt inte alldeles säkert att detta vore helt och hållet till hans nackdel som kommer från times long long gone.

Tänker – men på vad?