this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Som hugget i sten

Stenar har anvÀnts till mycket genom Ärhundratusendena. Den lömske David fÀllde Goliat med en sten och i Aten skrek en dÄre i motvind med kiselstenar i munnen.
För lĂ€nge sedan levde mĂ€nniskorna pĂ„ stenĂ„ldern och nĂ€r jag var liten spelade vi med kulor av ‘sten’ pĂ„ skolgĂ„rden, fast kulorna nog mest bestod av mĂ„lad lera. Inom musiken förekommer stenar som rullar och i Stonhenge cirka 13 kilometer frĂ„n Salisbury i Wiltshire, England, kan du se en cirkelformad megalitisk stensĂ€ttning frĂ„n sten- och bronsĂ„ldern med en byggnadstid frĂ„n cirka 3100 f.Kr. till cirka 1000 f.Kr.
Namnet Stonhenge kommer frĂ„n fornengelskans Stanhengist som betyder ‘de hĂ€ngande stenarna’.

stonehenge

Har hobbypredikanten i Trollis hört talas om runstenar? Mycket populÀra att skriva pÄ framför allt i MÀlardalen under 1000-talet: bara i Uppland finns det nÀra 1 500 stycken, vilket Àr ungefÀr hÀlften av alla sÄdana stenar i landet.

Sveriges allra ‘finaste’ sten Ă€r den i Rök i Östergötland frĂ„n 800-talet och med fler Ă€n 750 runor: det Ă€r den lĂ€ngsta runinskrift som finns. Rökstenen har runor till och med pĂ„ ovansidan.
Ordet ‘rök’ anvĂ€ndes förr i östgötadialekten om sĂ€desskylar: en samling av i rader parvis uppresta kĂ€rvar. Det Ă€r samma ord som gotlĂ€ndskans ‘rauk’ (en fristĂ„ende klippa vid havet) och kan i Ă€ldre östgötska ha betecknat en större rest sten.

Inledningen anger klart att stenen Ă€r ett minnesmĂ€rke: “Efter Vamod stĂ„r dessa runor, och Varin ristade, fadern, efter en död(smĂ€rkt) son.” DĂ€refter följer ett flertal anspelningar pĂ„ nu försvunna hjĂ€ltesagor och myter: om tvĂ„ stridsbyten som togs tolv gĂ„nger, om nĂ„gon som miste livet hos reidgoterna [forngermansk benĂ€mning pĂ„ vissa goter; med ‘Reidgotaland’ avsĂ„gs Jylland] för nio slĂ€ktled sedan, om ett slagfĂ€lt dĂ€r tjugo konungar ligger, om fyra brödragrupper dĂ€r inom varje grupp alla fem bröderna hade samma namn, etc. De tvĂ„ nedersta horisontella raderna pĂ„ stenens framsida bestĂ„r av en strof i fornyrdislag som vanligen tolkas:
“DĂ„ rĂ„dde Tjodrik/den djĂ€rve,/sjökrigarnas hövding,/över Reidhavets strand./Nu sitter han rustad/pĂ„ sin gotiska hĂ€st/med sköld över axeln,/den frĂ€mste av MĂ€ringar.”

Tjodrik anses Äsyfta den ostrogotiske hÀrskaren Theoderik den store, av vilken det pÄ 800-talet i frankerrikets huvudstad Aachen fanns en ryttarstaty i brons.
PÄ senare tid har ifrÄgasatts att strofen innehÄller namnet Tjodrik: genom en annorlunda orduppdelning kan strofen fÄ en annan innebörd.

östergötland

En annan kĂ€nd runsten stĂ„r vid Gripsholms slott i Mariefred till minne av det olycksdrabbade IngvarstĂ„get under första hĂ€lften av 1000-talet med sin kĂ€nda rundikt: ÞéiR foru drĂŠngila/fiarri at gulli/ok austarla/ĂŠrni gafu,/dou sunnarla/a SĂŠrkland.

De foro manligen/fjÀrran efter guld/och österut/gÄvo örnen föda./De dogo söderut/i SÀrkland.

IngvarstĂ„get var ett svenskt vikingatĂ„g i österled 1036−1041 under ledning av Ingvar den vittfarne. Den omnĂ€mns pĂ„ minst 25 stenar i MĂ€lardalen. Vi förstĂ„r att expeditionen slutade i en katastrof, dĂ„ ingen av stenarna nĂ€mner nĂ„gon deltagande viking som överlevde.

jarlabanke

Ingen runsten i Skandinavien kan dock mÀta sig med den som Harald blÄtand Gormsen lÀt resa i Jelling i Vejle kommun pÄ Jylland mellan cirka 960 och 985. Den Àr ett minne över Haralds förÀldrar, men inskriptionen berÀttar Àven om runresarens egna bedrifter: han enade Danmark och gjorde danskarna kristna.

“Harald kung lĂ€t göra dessa kummel efter Gorm, sin fader, och efter Thyra, sin moder. Den Harald som lagt under sig hela Danmark och Norge och som kristnade danerna.”

Vad det var Harald lagt under sig Ă€r inte alldeles lĂ€tt att veta. Kanske var det Ă€nnu sĂ„ lĂ€nge bara Jylland. Det fanns mĂ„nga skrytmĂ„nsar pĂ„ vikingatiden: i TĂ€by omtalade upplĂ€nningen Jarlabanke pĂ„ en sten frĂ„n 1000-talet att han ‘ensam Ă€gde hela TĂ€by’. Å hör sen!

Haralds stora sten i Jelling Àr nÀra tvÄ och en halv meter hög och vÀger cirka tio ton. Den lÀr ha tagit mer Àn ett Är att rista. Runstenarna blev, tillsammans med Jellingehögarna och Jelling kyrka, Danamrks första vÀrldsarv 1994.

Stenen har tre olika sidor. Den ena har runor ingraverade och pÄ den andra Àr ett stort fabeldjur, troligen ett lejon. PÄ tredje sidan Àr en bild av den korsfÀste Jesus. Men utan kors, och inte den lidande Kristus vi kÀnner igen frÄn nÄgra hundra Är senare utan framstÀlld som en triumferande kung.

jelling1

jelling2

jelling3

PÄ medeltiden hÀnde det att mÀnniskor blev inmurade pÄ livstid bakom stora stenar och i en del lÀnder förekommer fortfarande stening som dödsstraff. Ibland faller stenar frÄn mÀnniskors hjÀrtan och droppen urholkar stenen och man ska inte kasta sten i glashus och inte glas i hus av sten heller och bara den som sjÀlv Àr utan skuld fÄr kasta den första stenen.

Stenar kan anvÀndas till mycket mer Àn att bygga borgar och broar av.