this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Shi Huangdi 2: Hittills har alla människor dött

Redan år 246, när han var 13 år och ännu ‘bara’ nybliven kung Zheng över riket Qin, påbörjade den förtänksamme blivande kejsaren Shi Huangdi arbetet på det väldiga mausoleum vid nuvarande Lintong cirka fyra mil öster om staden Xi’an i provinsen Shaanxi i mellersta Kina, där hans stoft senare skulle placeras år 210. Själva graven, vars överdådiga prakt skildras i källor från 100-talet f.Kr. [och som kallas Li shan: ‘det vackra berget’ på kinesiska], har ännu inte grävts ut i sin helhet. Av en slump upptäcktes däremot år 1974 cirka en kilometer öster om den 47 meter höga gravkullen kejsarens fullt utrustade armé av bränd lera i perfekt och snörrät slagordning under jord, formerad mot öster. Nära 8 000 terrakottasoldater i naturlig storlek: beväpnade bågskyttar, körsvenner, fotsoldater och 500 hästar och 100-tals stridsvagnar. Samt en bit därifrån: överbefälhavarens högkvarter med 68 officerare, fyra hästar och en stridsvagn. På senare tid har även likadana figurer av civila byråkrater och akrobater [!] påträffats i anslutning till Shi Huangdis grav.
1980 påträffades sedan endast 20 meter väster om gravhögen två vagnar av brons, vardera förspända med fyra hästar i samma material och alltsammans utfört i halvt naturlig storlek. I anslutning till Shi Huangdis grav har vidare lämningarna återfunnits efter vad man tror vara dennes barnlösa konkubiner samt främsta ministrar och som alla har gått en våldsam död till mötes när de tvingats följa den förste kejsaren på hans allra sista resa.
Soldaterna i Shi Huangdis underjordiska armé är alla individuellt utformade med riktiga vapen och i flera fall med svärd av koppar. De är något högre än samtidens medellängd: mellan 1,78 och 1,97 meter och väger mellan 110 och 300 kilo. Själva mausoleet är en kopia av kejsarens palats i Xi’an och täcker en yta av 56,25 kvadratkilometer. Det magnifika gravmonumentet var ännu på 200-talet e.Kr. mer än dubbelt så högt som i dag. Gravområdet inramades av en yttre mur som var 2 173 meter lång från norr till söder och 974 meter bred från öster till väster. Själva gravhögen har formen av en fyrsidig pyramid och inramas av en inre mur som mäter 685 x 578 meter (att jämföra med Cheops pyramid i Gizeh: i dag 147 meter hög och 233 x 233 meter).
Den kinesiske historikern Sima Qian berättar i sitt verk Historieskrivarens uppteckningar att 750 000 fångar och livegna tvångsarbetare släpade och trälade i 36 år med att ställa i ordning Shi Huangdis monument för sannolikt den mest magnifika begravning som någonsin har ägt rum. Inuti den jättelika gravhögen ryms en komplett miniatyr av Shi Huangdis hela kejsardöme med palats och ämbetsbyggnader och allt annat som hör till den kejserliga byråkratin. Sjöarna och floderna är av kvicksilver och hundratals ädelstenar i taket föreställer himlens stjärnor. Och allra längst in: en fullständig kopia av Qins kejserliga huvudstad Xianyang. Där skulle Qin Shi Huangdis själ vila i evighet, bevakad av sina lika trogna som tysta terrakottasoldater – en armé av lera bokstavligen begravd ‘levande’.

Underjordisk armé redo att marschera

Soldaterna och deras officerare är beredda att när som helst marschera mot öster: den enda riktning varifrån en fiende kunde anfalla kejsarens huvudstad. Hans underjordiska armé av bränt, oglaserat lergods symboliserar även de faktiska militärpolitiska förhållandena under Qin Shi Huangdis livstid.
Ingen enda av de otaliga arbetare och konstnärer som varit med och ställt gravens innandöme i ordning släpptes ut därifrån efteråt. De begravdes alla levande tillsammans med sin kejsare för att de inte skulle kunna avslöja vilka ofantliga rikedomar som fanns inne i berget Li. Därefter planterades gräs och buskar och träd över alltihop för att kamouflera hela anläggningen. Detta lyckades så väl, att Qin Shi Huangdi fick vila ostörd med alla dyrbarheter i sitt berg nära 2 200 år.

Kejserlig gravkulle

Det är svårt att i dag föreställa sig den absoluta makt och den fulländade politiska organisation som krävs för att sätta tre kvarts miljon människor i arbete med att skyffla jord och sten oavbrutet i nära 40 år. De som byggde hela det makalösa monumentet var i första hand straffångar och slavar – men också fria bönder samt alla sorters hantverkare: utkommenderade av den egna vinningslystnaden eller av kejsaren och hans befallningshavare? Shi Huangdis mausoleum ger oss i alla händelser en fingervisning om kejsarens av Kina resurser omkring år 220 f.Kr. Hans riktiga armé beräknas ha uppgått till omkring 1 000 000 man, förutom 1 000 stridsvagnar och 10 000 ryttare. Det är fler soldater än kejsaren i Rom kunde mobilisera vid någon enda tidpunkt i det romerska imperiets historia. Och det konkret handgripliga beviset också för den som tordes tvivla på kejsarens av Kina gudomlighet.
Shi Huangdi har gått till historien som en härskare som plågade sitt folk i några årtionden med långt betänkligare ting än den kinesiska muren och ett gravmonument av hittills oöverträffade dimensioner.
Efter kejsarens död utbröt inbördeskrig i Kina. Shi Huangdis oövervinnerliga armé av 8 000 terrakottasoldater besegrades ändå till sist – och förblev bortglömd under jord i mer än 2200 år. Eller 800 000 dagar och lika många nätter innan den slutligen grävdes fram igen år 1978.
Qin Shi Huangdis gravmonument saknar motstycke i historien. Av antikens ‘sju underverk’ återstår i dag endast pyramiderna vid Gizeh i Egypten. I gengäld har världen nu fått sitt åttonde underverk – bara desto större och ännu mer magnifikt än något som funnits tidigare. Med sådan rosenrasande arrogans kunde endast den bygga som hade sitt mandat direkt från Gud.
Sentida bedömare menar alla att Shi Huangdi var besatt av tanken på döden. Jag menar att det i verkligheten var rakt tvärtom: kejsaren av Kina tänkte inte på något annat än livet, som han menade skulle vara i evighet. Alldeles särskilt hans eget. Det vidskepliga sökandet efter odödlighet är också ett genomgående tema i Shi Huangdis liv. Han skickade ständigt ambassader utomlands och rent av ända till De odödligas öar österut i Gula havet med det enda lika ursinniga som utsiktslösa uppdraget att finna underbara örter och varjehanda livsuppehållande elixir för kejsaren att lura döden med. Så dog han i alla fall till slut 49 år gammal under en pilgrimsfärd till ett av Kinas heliga berg i samma ängsliga sökande efter odödlighetens undflyende hemlighet. Hittills har också alla människor dött. Shi Huangdi, förste kejsare av Qin, borde ha satsat på det.