Olof Rudbeck 3: Patriotiskt piano
Den som också bara förstrött bläddrar igenom Rudbecks Atlantica ska finna att det väsentliga i hans argumentering ryms i verkets första del. Där redogör den av sitt närmast monstruösa ämne helt uppslukade författaren för Sveriges sagolika ålder, landets identitet med det sjunkna Atlantis och Östersjön med det hav där Odyssevs och Aeneas en gång hade seglat. Där berättas om de svenska sagokungarna och gudarna samt om skrivkonstens och all lärdoms ursprung i Sverige. Från och med mitten av tredje bandet, som utkom när Rudbeck var 70 år gammal och inte alldeles olikt ett slags numera självspelande patriotiskt piano löper hela den slaka linan ut, får den förbluffade [nutida] läsaren ta del av Sveriges och hela mänsklighetens historia från skapelsen fram till den åttonde svenske kungen Mannus – som under namnet Menes också blev Egyptens härskare. Det är inte alldeles utan skäl vi i dag kan vara tacksamma över att Rudbecks Atlantica slutar här.
Johan August Strindberg, som i likhet med Rudbek intresserade sig för allting, skrev i Svenska folket om dennes forntidsfantasi Atland:
Universalsnillet Olof Rudbeck har fått sin egen moderna och lysande levnadsteckning av Gunnar Eriksson, professor emeritus i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet. I hans bok Rudbeck 1630–1702. Liv, lärdom, dröm i barockens Sverige presenteras det mesta och bästa någon behöver veta om Olof Rudbeck.
Gustavianum
This entry was posted on Monday, August 30th, 2010 at 04:33 and is filed under Archaeology. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
