this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Mare Balticum 1: Vart seglade Pytheas?

Den Ă€ldsta kĂ€nda benĂ€mningen pĂ„ Östersjön Ă€r Codanus. Vi finner namnet i den i sin tur Ă€ldsta kĂ€nda latinska geografin De Chorographia libri tres (‘Tre böcker om lĂ€ndernas beskrivning’), skriven mellan Ă„ren 40 och 43 e.Kr. av spanjoren Pomponius Mela, som Ă€ven bland flera â€˜Ă¶ar’ identifierar Codanovia [= Skandinavien], som övertrĂ€ffar de andra sĂ„vĂ€l i fruktbarhet som storlek och dĂ€r teutonerna fortfarande lever.
Mela hade troligen byggt sin geografiska framstÀllning pÄ Àldre grekiska och romerska kÀllor tillsammans med uppgifter frÄn den expedition som kejsar Tiberius lÀt sÀnda ut Är 4/5 f.Kr. för att utforska vilka okÀnda lÀnder som fanns kvar för kejsaren i Rom att erövra. DÄ seglade den romerska flottan frÄn Elbes mynning norrut lÀngs Jyllands vÀstkust och dubblerade Skagen. Jylland befanns hÀrvid vara en halvö: detta torde vara första gÄngen invÄnarna i romarriket fick en uppfattning om Skandinavien.
Romarna byggde bĂ€ttre vĂ€gar Ă€n de var fullbefarna sjömĂ€n. DĂ€rför trodde de inte gĂ€rna pĂ„ greken Pytheas frĂ„n Massalia [= Marseille] nĂ€r han vid tiden för Alexanders indiska Ă€ventyr pĂ„stod sig ha seglat till ön Thule sex dagsresor norr om Britannien: dĂ€r sommarnĂ€tterna Ă€r alldeles ljusa men havet om vintrarna ligger fruset. Vart seglade Pytheas? Var det till Island? Kanske Norge? Eller ‘bara’ till den frisiska kusten? Det kanske inte spelar nĂ„gon stor roll för oss om Pytheas Thule avser Norge eller Island: det var ett avlĂ€gset land lĂ„ngt i norr, lĂ€ngre kunde ingen komma utan att försvinna i den arktiska isöknen. Den snustorre geografen Strabon kallade stilenligt den skicklige sjömannen frĂ„n Marseille för en lögnare.
Senare tiders nordiska historieskrivare har haft större tilltro till Pytheas och ofta gjort stor affÀr av hans berÀttelse, eftersom Thule anses vara identiskt med nÄgon del av den skandinaviska halvön, som dÀrmed nÀmns skriftligen för första gÄngen i historien. NÄgra menar sig rent av ha funnit identifierbara jyllÀndska ortnamn i Pytheas text. I dag torde mycket fÄ betvivla att Pytheas faktiskt navigerat i nordiska farvatten. Hans beskrivning av resan till Thule stÀmmer ocksÄ nÄgorlunda överens med Tacitus.
Den mycket lÀrde gamle romerske amiralen Gajus Plinius den Àldre, som omkom i askregnet vid Vesuvius utbrott medan han försökte rÀdda andra, hade lÀst grekiska reseskildringar om sÀllsamma fÀrder till sjöss. Han hade ocksÄ sjÀlv som romersk kavalleriöverste besökt Germanien och nordsjökusten, dÀr han fick höra talas inte bara om ultima Thule [= nordvÀstra Norge] utan Àven om de stora öarna Norico, Scandia och Scatinavia. Plinius identifierar Àven Baunonia [= Helgoland eller Bornholm?] och den jyllÀndska halvöns Ànde lÄngt i norr som vi kallar Skagen: Tastris.

Odjur ur djupet att se upp med
i nordliga farvatten
Gravyr OLAUS MAGNUS 1539
Carta marina et descriptio
Septemtrionalium

Blott ett par Ă„rtionden efter Plinius levde och verkade den store latinske historieskrivaren Publius Cornelius Tacitus, vars huvudarbeten Ă€r Annales och Historiae samt en skrift om sin svĂ€rfar, den romerske generalen och politikern Gnaeus Julius Agricola, som bland annat var strategen bakom romarrikets ockupation av Britannien. I en berömd liten bok med titeln Germania – som i original heter De origine et situ Germanorum: ‘Om Germanernas ursprung och hemvist’ – har han Ă€ven skildrat folk och stammar lĂ„ngt bortom romarrikets grĂ€nser i norr. Vid en stor vik av havet ligger svionernas land, berĂ€ttar Tacitus: den förste skriftstĂ€llare vi kĂ€nner som omisskĂ€nnligt nĂ€mner svenskarnas namn. Att hans ‘Suionas’ Ă€r identiska med svearna vid MĂ€laren torde ingen i dag ifrĂ„gasĂ€tta. Vad Tacitus i övrigt har att förtĂ€lja om svearna Ă€r rĂ€tt magert och föga mer Ă€n en notis. Desto större utbyte har svenska patriotiska historiker i stĂ€llet haft av andra antika författare som behandlar folk och förhĂ„llanden i lĂ€nderna lĂ€ngst i norr. Ett av dessa textstĂ€llen – det Ă€ldsta och vĂ€l mest berömda – stĂ„r att lĂ€sa hos den spirituelle hĂ€vdatecknaren Herodotos frĂ„n Halikarnassos. Han berĂ€ttar bland annat att bortom skyternas lĂ€nder, dĂ€r det Ă€r vinter i Ă„tta mĂ„nader och kyligt Ă€ven om sommaren, bor hyperborĂ©erna: de rĂ€ttfĂ€rdigaste av mĂ€nniskor som skickar offergĂ„vor inslagna i stötsĂ€ker halm hela vĂ€gen till Apollons tempel pĂ„ ön Delos i Egeiska havet.
Vid mitten av det andra Ă„rhundradet e.Kr. beskrev ocksĂ„ astronomen, geografen och matematikern Kaudios Ptolemaios frĂ„n Alexandria sjövĂ€gen lĂ€ngs Jylland (Cimbricvs; förmodligen inklusive Schleswig-Holstein) och genom de danska farvattnen till Östersjöns södra kust. Samma resenĂ€rs karta Ă€r den Ă€ldsta över omrĂ„det och visar SkĂ„ne (Scandia) som en ö. Trots ofrĂ„nkomliga brister visar Ptolemaios arbete att vi har goda skĂ€l anta att romarna hade en ganska klar uppfattning om förhĂ„llandena i Nordeuropa vid tiden för markomannerkrigens utbrott Ă„r 166.