this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Helvetet 3: FrÄn Montparnasse till NYC

Ordet ‘helvete’ Ă€r enligt en del bedömare ett lĂ„n frĂ„n fornsaxiskan som har kommit till Norden med missionĂ€rer: det Ă€r sammansatt av Hel (= ‘dödsriket’) och vite (= ‘straff’). Det vill sĂ€ga: ‘straff i dödsriket’. I Stockholm fanns förut en HelvetesgrĂ€nd/Helvetii grĂ€nd: sĂ„ hette den smala och mörka gatstump pĂ„ andra sidan Storkyrkobrinken i Gamla Stan som sedan 1885 Ă€r en förlĂ€ngning av PrĂ€stgatan. DĂ€r trodde man tidigare att samhĂ€llets syndabockar bodde samt till in pĂ„ 1500-talet stadens bödel och hans blodiga bitrĂ€de. Bödeln var en obehaglig man med avskurna öron och anstĂ€llningsvillkor som inget fackförbund eller arbetsmiljöverk skulle acceptera i dag: om han misslyckades i sitt yrke och trĂ€ffade fel med yxan fick han sjĂ€lv huvudet avhugget. Och i Köpenhamn med flera orter i Danmark hĂ€nde det att de fattigaste bodde pĂ„ Helvedesgade. Lizzie Carlsson förklarar i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid dessa gatunamn sĂ„ hĂ€r: “H[elvetet] var ett under medeltiden i Nord. vida spritt ortnamn […] Som namn pĂ„ kvarter, gator och hus förekommer H. ocksĂ„ i stĂ€derna. I Sthlm kallades den norr om Storkyrkan belĂ€gna staden H., vilket i sin tur har givit namn Ă„t H.grĂ€nden […] H. som ortnamn har inte betecknat nĂ„got annat Ă€n att gĂ„rden el. stadsdelen lĂ„g i norr, det vĂ€derstreck, dit man lokaliserade dödsriket. H. som […] kvartersnamn [har betytt ungefĂ€r] “norra kvarteret” […] Man bör observera, att h. urspr. inte hade nĂ„gon pejorativ betydelse utan endast betecknade de dödas vistelseort, de godas sĂ„vĂ€l som de ondas”. Att bödeln nĂ„gon gĂ„ng bodde vid denna i gata i Stockholm Ă€r nog mest en tillfĂ€llighet.

Fel gata – fast rĂ€tt

I Paris fanns tidigare en gata med namnet rue d’Enfer som gick norrut frĂ„n Montparnasse till Quartier Latin. Den Ă€r i dag en del av boulevard Saint-Michel och existerade redan pĂ„ romarnas tid men hette dĂ„ via Inferior – och har dĂ€rför frĂ„n början inte nĂ„got alls med ordet ‘helvete’ att skaffa. Namnet betyder i stĂ€llet ungefĂ€r: ‘den Nedre vĂ€gen’. Det vill sĂ€ga: vĂ€gen nedanför den högre upp belĂ€gna parallellgatan via Superior, idag: rue du Faubourg Saint-Jacques. Rue d’Enfer var pĂ„ sin tid en högst respektabel gata, dĂ€r i stĂ€llet för skarprĂ€ttare utan öron mĂ„nga mycket framstĂ„ende personer har bott genom Ă„ren. Det Ă€r Ă€ndĂ„ ofrĂ„nkomligt att dess namn alltid tidigare har inspirerat smĂ„ och stora diktare till hĂ„rresande interiörer frĂ„n en sĂ„dan fĂ€rgstarkt avskyvĂ€rd adress. PĂ„ platsen dĂ€r rue d’Enfer och dagens boulevard Saint-Jacques möttes utspelas till exempel tredje akten av Giacomo Puccinis tragiska opera La BohĂšme med libretto av Guiseppe Giacosa och Luigi Illica efter Henri Murgers roman ScĂšnes de la vie de la BohĂšme om livet i fattiga konstnĂ€rskretsar i 1830-talets Paris.

Och pĂ„ midtown Manhattan i New York Ă„terfinns de numera rĂ€tt trendigt dyrbara kvarteren Hell’s Kitchen pĂ„ bĂ„da sidor om nionde avenyn mellan vĂ€stra 39:e och 55:e gatorna. SĂ„ respektabelt som i dag har detta omrĂ„de inte alltid varit: dĂ€r kunde man för inte alltför lĂ€nge sedan bli av med sĂ„vĂ€l klocka och kavaj som kalsonger och kreditkort om man hade vĂ€garna förbi efter stĂ€ngningsdags och bara busarna var pĂ„ sprĂ„ng.

Nordbornas Hel presenteras i Nationalencyklopedin som: “(‘det höljande’), det dystra dödsriket i fornnordisk religion, och Ă€ven namnet pĂ„ dess hĂ€rskarinna med likblĂ„tt ansikte. […] De dödas land […] skiljs frĂ„n de levandes vĂ€rld av floden Gjöll […]. IngĂ„ngen bevakas av den skrĂ€ckinjagande hunden Garm […].” Det Ă€r samma dreglande best som med sitt skall frĂ„n underjorden förebĂ„dar vĂ€rldens sammanbrott och förstörelse: Ragnarök.
I nĂ€stan varje sĂ„dant sammanhang uttryckes döden och dess eventuella vidare konsekvenser Ă€ndĂ„ aldrig lika obesvĂ€rat som med Heinrich Heines pĂ„stĂ„dda sista ord: Dieu me pardonnera. C’est som mĂ©tier. Gud kommer att förlĂ„ta mig. Det Ă€r hans yrke.

Helgonet Simon Templar pÄ bovjakt
i Helvetesdalen

Och i Les-Baux-de-Provence finns en Val d’Enfer. DĂ€r gĂ€ller det framför allt att hĂ„lla tungan rĂ€tt i mun nĂ€r man kör bil. Det var Ă€ven i Les Baux bergarten bauxit först pĂ„trĂ€ffades Ă„r 1821. Bauxit anvĂ€nds vid framstĂ€llning av aluminium och bryts i dagbrott: det Ă€r dĂ€rför det ser sĂ„ dĂ€r ödsligt och ihĂ„ligt ut som det gör i dag runt omkring Les Baux.

Les Baux-de-Provence frÄn nordvÀst