this is not a love story

“ABANDON ALL HOPE WHEN YOU ENTER HERE.” Så lyder även den första meningen i Bret Easton Ellis kontroversiella och samhällssatiriska roman American Psycho. Och de sista orden är: “THIS IS NOT AN EXIT”. Det är mellan dessa båda formuleringar handlingen i boken utspelar sig. Som huvudpersonen Patrick Bateman påpekar: “My life is a living hell”. Men det är det aldrig någon av hans bekanta som hör. Som kompensation ägnar sig bokens huvudperson åt att systematiskt tortera och mörda sina (oftast) kvinnliga bekanta: “I’m into murders and executions mostly. It depends”. P Bateman: en undersysselsatt bärsärk med Breitling och Calvin Kleins kalsonger i NYC:s yuppievärld strax före år 1990?

On the road straight to Hell

I Bibelns Gamla testamente nämns helvetet knappast alls: kanske för att det inte behövs bland övriga bloddrypande berättelser? Vi kunde också säga: helvetet i ‘modern’ mening var inte uppfunnet då. När denna vistelseort alls omtalas i dessa böcker heter den omväxlande sheol: det skuggrike där de dödas själar vistades och ‘Hinnoms dal’. När det i den korta sammanfattning av den kristna tron som kallas den apostoliska trosbekännelsen heter “[…] nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda […]”är det i Sheol Jesus har varit. ‘Hinnoms dal’ var en brinnande soptipp utanför Jerusalem, där man tidigare offrade barn till Molok och där Gud nu ska straffa alla dem som inte lever som Han lär. I Nya testamentet kallas Ge Hinnom för ‘Gehenna’ och avser därmed den plats där de ogudaktiga först ska plågas och därefter förintas i eld. I samma betydelse använder Bibeln även ordet ‘avgrunden’. Enligt Johannes regerar där hövdingen Abbadon: ‘avgrundens ängel’. Andra benämningar på detta ställe är där “mörkret” råder “med gråt och tandagnisslan” samt där “deras [de människor som ‘avföllo från mig’ = Gud] mask icke dör och elden icke utsläckes”.
Jesus berättar på ett ställe att den fattige Lasarus blev förd av änglarna “till Abrahams sköte” när han dog. Den rike mannens tortyrkammare efter döden var däremot skild åt av “ett stort svalg” från den plats där Lasarus fick pusta ut till slut efter ett otacksamt liv – och ändå var den förmögne mannens enda oförlåtliga ‘skuld’ att han “klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och prakt”. Gud är en krävande husbonde. Det är hans tidsstudieman Jesus också. Jag har dock svårt att tänka mig moderna människor som ännu uppfattar Bibelns Gehenna som en faktisk uppehållsort – kanske är helvetet för dagens troende mer ett fasansfullt tillstånd i evig avskildhet från Gud?
Enligt Nya testamentet är Jesus Guds son och kom till jorden för att dö och på så sätt sona människornas (= våra) synder. I en enkät som pingströrelsens tidning Dagen lät utföra hösten 2005 ställdes frågan: Tror du att Jesus från Nasaret var Guds son som dog för människans frälsning och uppstod från de döda? 24 procent av de tillfrågade svarade att de trodde det. Jag tycker att det är mycket. Särskilt som det är en uttalad bekännelse till den kristna lärans huvudargument. Och inte till någon kristen andlighet i allmänhet.
En färskare undersökning än så har utförts av Sifo på uppdrag av SVT:s Vetenskapsmagasinet. Den visar också att mer än var fjärde svensk (eller 29 procent; det är redan långt på väg mot ⅓), främst kvinnor och lågutbildade, tvivlar på Darwins utvecklingslära och naturvetenskapens förklaring till evolutionen. De tror i stället att Gud eller någon annan högre makt har skapat jorden och dess arter. Jag måste fråga själv: är mer än en fjärdedel av landets befolkning helt enkelt… bakom flötet?
För de människor överallt i världen som inte tror saknar frågan om himmel och helvete betydelse: för oss finns ingenting efter döden. Vi ska ingenstans då.

This entry was posted on Sunday, August 8th, 2010 at 11:04 and is filed under Archaeology. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.