this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Archive for March, 2016

Bellman och Beppe

Coops hysteriskt gÀrna skylt. NÀr jag Àr pÄ det humöret kan jag lÀgga hÀnderna pÄ ryggen som en riktig [sic] författare. Jag har trÀffat en hel del författare och alldeles sÀkert mÄnga fler Àn Majstern. Men inga som spatserar med hÀnderna pÄ ryggen. Det Àr bara skridskoÄkare som tar sig fram sÄ.

birro1biro2

HĂ€romdagen nĂ€r Majistern Ă„kte taxi hem… Men Majistern tigger ju pĂ„ Fejan och pĂ„ Kvitter hela tiden. Varför gör han det nĂ€r han har rĂ„d att Ă„ka taxi flera gĂ„nger varje dag? Eller Ă€r det just dĂ€rför han har rĂ„d? Jag undrar om nĂ„gon skulle schwischa i vĂ€g en hundring eller Ă€nnu hellre fler Ă„t mitt hĂ„ll bara sĂ„ dĂ€r om jag satte mig med en papppmugg pĂ„ Fejan och Kvitter? Förmodligen inte. Fast det skulle aldrig hĂ€nda: sĂ„ lĂ„gt kan bara en Majister sjunka.
Fler författare har besjungit och diktat om Stockholm Àn om Göteborg. Det Àr alldeles sjÀlvklart och inte alls konstigt: det har sjungits fler sÄnger och skrivits fler böcker om NYC Àn om Hot Coffee MS ocksÄ. Vilken Bellman och Beppe, Söderberg och Trenter och Ruben Nilsson vill sjunga och dikta om Fölet och Bebben och gÎa gubbar pÄ kanelen och Majisterns sunkiga svartklubbar? Förresten Àr denna iakttagelse ingen Majistern har gjort sjÀlv. Han har aldrig kommit pÄ nÄgonting. Till och med titlarna pÄ hans usla romaner och torftiga diktsamlingar Àr stöldgods.
Det var i stÀllet Jens Liljestrand som skrev om Göteborg vs. Stockholm i litteraturen i Bladet i mÄndags. DÄ vaknade en bakfull Majister och gjorde Àven denna idé till sin.

Beppes Sakta vi gÄ genom stan Àr det bÀsta som har skrivits om Stockholm.

birro3

Utan skyddsnÀt

BrÀndövÀgen 8 BrÀndö Àr första delen av Henrik Tikkanens sjÀlvbografiska romantrilogi som Àr en svidande uppgörelse med författarens finlandssvenska borgerliga bakgrund utkom 1975. Den följdes av BÀvervÀgen 11 HertonÀs Äret dÀrpÄ och Mariegatan 26 Kronohagen 1977.
Samma Ă„r som BrĂ€ndövĂ€gen gav Henriks hustru MĂ€rta ut MĂ€n kan inte vĂ„ldats och 1978 kom Århundradets kĂ€rlekssaga om hennes destuktiva alkoholistĂ€kenskap med sitt livs stora kĂ€rlek Henrik T. 1976 gjorde Ulf Lundell succĂ©debut med romanen Jack som genast av recensenterna utnĂ€mndes till en ’generationsroman’ pĂ„ svenska fast den sĂ„ klart inte nĂ„r upp till förebilden Jack Kerouacs klassiska On the Road som skrevs rent pĂ„ tre veckor i ett furiöst tempo pĂ„ en enda lĂ„ng rulle skrivmaskinspapper om Dean Moriarty och polaren Sal Paradise aka Neal Cassady och Kerouac sjĂ€lv pĂ„ vĂ€g kors och tvĂ€rs i bil genom 40-talets USA mot en bakgrund av jazz och poesi, brudar och vin och knark. Manuset till The Bible of the Beat Generation avslutades i april 1951 och publicerade 1957 av Viking Press. On the Road Ă€r en av de bĂ€sta böcker som har skrivits i USA. Men inte av en amerikan som man kunde tro, utan av en fransk-kanadensare.

jack1

1976 reste jag med bĂ„t frĂ„n Stockholm till Helsingfors för att göra en serie radioprogram med Henrik och MĂ€rta. Med ombord hade jag Kerstin Thorvalls alldeles nyutkomna bekĂ€nnelseroman Det mest förbjudna med ett av den svenska litteraturhistoriens fulaste bokomslag. Jag börjde lĂ€sa Thorvall pĂ„ bĂ„ten och fann den… outhĂ€rdligt trĂ„kig: bara ett sterotypt och kĂ€rlekslöst knullande sida upp och sida ner. Thorvall var ingen betydande författare dĂ„ och inte nĂ„gon vidare konstnĂ€r heller. Och hon har inte blivit bĂ€ttre med tiden. Jag tror inte att Kerstin var feminist för fem öre utan bara sig sjĂ€lv och sitt komplicerade sexualliv nĂ€rmast. Jag tror att Kerstin hade blivit förbannad om hon hade vetat att hon fyrtio Ă„r senare skulle hyllas som en litterĂ€r feministisk ikon. Vadfan, litteratur Ă„ldras inte baklĂ€nges och böcker blir vanligtvis inte bĂ€ttre med Ă„ren! Det Ă€r det bara vin och whisky som blir.
Jag förstÄr ju att jag kan rÄka ordentligt i klistret för att jag sÀger detta. Men jag har ocksÄ rÀtt att tycka och alla behöver inte flyta viljelöst med strömmen som ett stycke drivved pÄ Indiska oceanen eller en korksmula i den svenska ankdammen.

jack2

I teveprogrammet Babbel utsÄgs hÀromÄret Det mest förbjudna till en av endast fem böcker som skulle ingÄ i en svensk litterÀr kanon det vill sÀga omistliga verk som man bara mÄste ha lÀst. Det Àr en skrattretande utmÀrkelse som kastar ett löjets skimmer över den envÀldiga juryn och det Àr bara av barmhÀrtiga skÀl jag inte nÀmner deras namn hÀr.
De övriga böckerna Ă€r Mobergs Utvandrarepos och Eyvind Johnsons StrĂ€ndernas svall och Tove Jansson och Pappan och havet och Hjalmar Bergmans Farmor och vĂ„r herre. Jag Ă€r med pĂ„ Eyvind och Ville i MomĂ„la. Men var Ă€r den försupne urmakaren i Stockholm, ”utan ur, verkstad och förlag” och krognymfen Ulla, Fader Berg och Movitz och Mollberg och de andra hĂ€rligt vilsekomna existenserna i 1700-talets Stockholm? Julie och betjĂ€nten Jean? Doktor Glas och Yngve Frej?
Kom igen nu! CMB och Hjalmar S och Stig Claesson Ă€r Sveriges bĂ€sta författare! Forssell och Carl Fredrik R och Öyvind Fahlström ocksĂ„.

Enligt sig sjÀlva Àr Giljotin och Ranelid bÀst och Majistern bÀttre ÀndÄ. Upplagt för nÀvkamp och pajkastning. Bara Atterbom Àr sÀmst av allihop.

jack5jack6

RÀddaren i nöden eller Vem dÄ vÀrd vadÄ

Ingen har hört nÄgonting om att elaka byggjobbare spikade för morsgrisen Marcels fönster och började borra bara för att jÀvlas med honom. Jag gick upp och drack ett glas vatten. Mitt liv Àr en strid (ström av bisarra stolligheter).
Jag behöver stĂ„ fri och ensam. Jag har nĂ€stan inga vĂ€nner kvar. Det Ă€r ingens fel, det Ă€r den moderna mannens dilemma. ??? Vilket Ă€r den omoderne mannens ’dilemma’? Han som kommer hit frĂ„n stenĂ„ldern i Mellanöstern och Tora Borabergen i Afghanistan fast ingen har bett honom och ungarna med alla kusiner och farfar och mormor och ibland Ă€ven farfars morfars far och morfars farfars bror? Ingen av oss Ă€r sĂ„ ensamma som vi tror. I majestĂ€tisk plural? MĂ€nniskor som har sina lucker uppbokade ett halvĂ„r i förvĂ€g. Lucker? Menar han mĂ„nne ’porös’? Vad betyder det i sĂ„ fall?
SĂ„dana halvfĂ€rdiga figurer som undertecknad. Som undertecknad: jojo, det lĂ„ter. Och halvfĂ€rdig. En byggsats i balsa som ska bli ett modellflygplan kan vara halvfĂ€rdig men knappast en mĂ€nniska. Är det kanhĂ€nda ’ofullkomlig’ som avses? Jag har inte flytt eller lĂ€mnat nĂ„gon. Jag har bara rĂ€ddat alla mĂ€nniskor frĂ„n att hamna i helvetets heta eld. SĂ„dan Ă€r jag: pĂ„ de svagas och förtrycktas sida nĂ€r jag tjĂ€nar nĂ„got pĂ„ det men alltid allra mest pĂ„ min egen.
Jag har lĂ„tit min roman maniera sig i tid ett tag. Om du slĂ„r upp ordet maniera i SAOL anges endast adjektivformen manierad med betydelsen ’förkonstlad, stelnad i maner’. Som Majistern sjĂ€lv, skulle jag sĂ€ga. PĂ„ franska betyder manier ’behandla (varsamt)’ och se manier att ’skynda sig’.
Men nu Àr det dags att fiska upp romanen ur marinaden (?) och skriva klart den. Jag Àr vÀrd det.

birro1

birro2birro3

Lunch med MĂ„na

Majistern omnÀmndes i en ledare i Dagens Nyheter i gÄr med anledning av sitt öppna brev till MÄna och förstÄr genast saken sÄ, att alla dörrar till de glassigaste jobben och kulturella finrummen omdelbart ska öppnas pÄ vid gavel för ett lallande fyllo frÄn landsorten. Bara det att idioten inte begriper att artikeln inte Àr skribentens hyllning till Majisterns stÀndigt oövertrÀffade stolligheter utan snarare tvÀrtom.
Det Àr egentligen svÄrt att förstÄ varför Amanda alls har skrivit ledaren i DN. Jag vet det inte. Jag tror att det mer Àr ett sÀtt för henne att stÀlla sig pÄ MÄnas sida Àn att ta Majistern i försvar. Kanske har Aamnda ocksÄ en skruv lös?

Trots den tvivelaktiga uppmÀrksamheten i landets största morgontidning Àr Majistern missnöjd: det Àr han alltid för det ingÄr i hans alltid alla taggarna utÄt-personlighet. En förtjusande mÀnniska med subtilt kolsyrad social kompetens.
Amanda skriver ingenstans att Majistern ”sĂ€ger [sig] ha blivit utsatt för” nĂ„gonting utan omnĂ€mner tvĂ€rtom ”det hat, den orĂ€ttfĂ€rdiga behandling och kritik som han utsattes för”. Men det rĂ€cker inte för Majister stĂ€ndigt missnöjd kverulant. Han sĂ€ger sig inte ha blivit utsatt för ”en del saker”. Han BLEV utsatt för det. Till detta Ă€r han sitt eget trovĂ€rdiga och sanningsenliga vittne och har sjĂ€lv skrivit om saken fler gĂ„nger Ă€n nĂ„gon trodde var möjligt: det vill sĂ€ga minst sju gĂ„nger om dagen pĂ„ Fejan och Bloggen och Kvitter. Det Ă€r sant och det har hĂ€nt. För att det Ă€r jag som sĂ€ger det! Typ.
Amanda Ă€r ”inte riktigt schysst” nĂ€r hon i ”ett försök att sĂ„ tvivel rörande vad som faktiskt hĂ€nde” efter en jĂ€vla lunch och ”fortfarande hĂ€nder pĂ„ daglig basis”. PĂ„ daglig basis? Och hur mĂ„nga har faktiskt sett förbipasserande spotta efter Majistern pĂ„ Stockholms gator? Finns det nĂ„gon? Eller spottar alla efter honom i illa upplysta grĂ€nder och prĂ„ng klockan tre pĂ„ morgonen nĂ€r inte mĂ„nga mĂ€nniskor utom tidningsbuden Ă€r ute och ingen ser de fasansfulla övergreppen.

birro1

DÀrefter följer det vanliga gnÀllandet och gnölandet pÄ flottiga Fejan om vilka oerhörda orÀttvisor Majistern stÀndigt utsÀtts för av medierna i maskopi med makteliten tots att hans blogg var den mest lÀsta pÄ Bladet (efter gevÀrs) och att han skriver bÀttre Àn nÄgonsin hahaha men det Àr kört överallt i alla fall. Bara för att de jÀvla idioterna gav honom sparken!
Majistern sĂ€ger Ă€ven att hans öppna brev till MĂ„na ”inte stĂ„r i paritet med allt detta”. Det Ă€r osĂ€kert om han ens sjĂ€lv förstĂ„r vad som avses med ett sĂ„dant uttalande.
Men han tar gÀrna en blöt gratislunch med MÄna och Amanda fÄr hÀnga pÄ om hon vill. Om det Àr MÄna som stÄr för fiolerna.

birro2

Smilin’

Frida Boisen mÄste vara dummare Àn nÀstan de flesta. Nu har hon fÄtt för sig att kvinnor ler mycket oftare Àn mÀn. Fyrtio procent oftare, vet Boisen att berÀtta. Leendet gör dig till en lyckligare mÀnniska, trumpetar hon triumferande i Bladet. Och mannen den grinollen Àr den jÀttestora losern. Haha och man riktigt hör fingret.

Alla som har sett vilda Tilda och Dykar-Jenny och skĂ„nska Suzanne i TV4 le spontant i kameran tar sig bekymrat för pannan nĂ€r alltid lika hĂ„nflinande ĂŒbermĂ€nniskan Boisen kommer loss. En kork i halsen eller en trasa terpentin i truten vid sĂ€nggĂ„ende ordineras. Coca-Carola och Pippi-Pernilla och vĂ€rsta kĂ€rringen Petter jidder. HjĂ€lp!

jenny1jenny2

Happy ending on a blue Easter Monday

Annandagen började bra nÀr jag Äkte kommunalt frÄn Uppsala till SoFo pÄ Södermalm i Stockholm för att gratulera tvÄ barnbarn som fyllde sexton den dagen. Presentutdelning gick bra och sÄ boken De bortglömda benens hÀmnd till signorina M ocksÄ som fyller elva sommar och sÄ Eriks oövertrÀffade spaghetti med vitlök och chili och olja vilket Àr allt som behövs och nÄgra glas italienskt vitt samt umgÀnge med storfurst Sergej och lilla kvicksilvret Kira. Fast moskoviten och marodören Maksim tjurade under ett tÀcke i A:s sÀng. Kanske för att han lyckades med konststycket att vÀlta omkull och ramponera familjen teve tidigare i helgen och tog sin tillflykt undan skammen till torktumlarens trygga förvar tills tumlaren skulle anvÀndas för det den Àr avsedd för och teveterroristen fick söka skydd i nÄgon annan avskild vrÄ dÀr han helst inte heller syntes.

cat1

DÀrefter en blixtvisit pÄ The English Bookshop pÄ Södermannagatan och lagom promenadavstÄnd (med taxi) frÄn Kiras och katternas tillhÄll för att lÀgga vantarna pÄ Mark Twains sjÀlvbiografi i tre band.

cat2cat3

NÀr taxin en stund senare slÀppte av mig vid MÀster Samuelsgatan mitt emot Centalen var allt okej och gick expeditionen fortfarande enligt planen. Sedan krashlandade tilllvaron pÄ en millisekund nÀr jag pÄ övergÄngsstÀllet pÄ Vasagatan rammades bakifrÄn i knÀvecken av en skenande tvillingbarnvagn och stöp som oxen för hammaren med huvudet före rakt ner mittrefugens skrovliga gatsten. Blod och glasögon och böcker i en enda förfÀrlig röra och av barnvagnschauffören syntes inte ens röken.
Ambulans till Sankt Örjans sjukstuga och det var dĂ„ annandagens verkliga helvete började. Jag har aldrig blivit sĂ„ fientligt och förnedrande bemött nĂ„gonsin tidigare i livet: ett tag tĂ€nkte jag att döden kanske Ă€r sĂ„ hĂ€r.
Jag ska inte fördĂ€rva lĂ€sarens dag genom att redogöra för de obehagligheter jag rĂ„kade ut för pĂ„ Sankt Örjan. Jag Ă€r fortfarande efter tvĂ„ dagar grön och omskakad som en cocktail av pĂ„skens lika vedervĂ€rdiga som ofrivilliga sjukhusbesök. Att sĂ€tta nĂ„gra stygn i en kvaddad panna och kanske i varje fall nödtorftigt rĂ€tta till en nĂ€sa som hamnat en bit pĂ„ sned var inte att tĂ€nka pĂ„ utan bara en kompress i pannan och en sladdrig bit tejp över nĂ€sroten för att inte inkrĂ€kta pĂ„ bekvĂ€mligheten för stadsdelens alla pĂ„skfyllon som av allt att döma var stammisar med förtur och exklusivt mottagande pĂ„ Sankt Örjans akutmottagning. Om jag hade varit lita packad och pĂ„tĂ€nd som resten av mottagningens besĂ€ttning i mĂ„ndags: hade jag blivit behandlad som en mĂ€nniska dĂ„ och inte som en sjutiotredje klassens medborgare och simpel skattebetalare? Alla andra tillfĂ€lliga inhysningar pĂ„ sjukhuset tilltalades jovialiskt av lĂ€kare och sjuksköterskor med Tjenare, HĂ„kan! Är du tilbaka redan? Det var ju senast i gĂ„r vi sĂ„gs! och Hej, Kurre! Hur mĂ„r du? Inte sĂ„ bra? Nej, jag ser det! Men det ska vi fixa, serru! Vill du ha nĂ„t att dricka? Eller Ă€ta? HĂ„kan och Kurre och resten av piraterna svarade endast med gutturala grymtningar och avskyvĂ€rda vrĂ„l i vedervĂ€rdig falsett som kunde ha givit en flodhĂ€st migrĂ€n och en noshörning migrĂ€n. En störförbannad lemur ska vi inte tala om!

cat4göran

NĂ€r samma person hade promenerat förbi mitt lilla bĂ„s i en illaluktande och ohygienisk korridor med nĂ€san i vĂ€dret och ogin uppsyn tio gĂ„nger pĂ„ fem timmar utan att notera min existens annat med ett Jag kommer om ett ögonblick steg jag upp frĂ„n min bĂ„r och avbröt hennes vandring fram och Ă„ter och frĂ„gade Hur lĂ„ngt Ă€r ett ögonblick pĂ„ Sankt Örjans sjukstuga? Jag borde kanske ha förstĂ„tt hur hon skulle svara för hon sĂ„g precis sĂ„dan ut, men jag tillstĂ„r att jag i alla fall blev rĂ€tt paff nĂ€r hon sĂ€ger Om du hĂ„ller pĂ„ sĂ„ dĂ€r ska jag se till att du inte fĂ„r nĂ„n vĂ„rd hĂ€r! Vem Ă€r hon som ska ”se till”? Jag hade för mig att det annars var sjukvĂ„rdpersonalens nĂ€rapĂ„ heliga plikt att hjĂ€lpa varje behövande mĂ€nniska och inte bara ett visst utvalt klientel frĂ„n ökĂ€ndiseliten i Stadsparken och pĂ„ Stora torget i stan.
Jag tillbringade mer Ă€n tio timmar i en helveteshĂ„la pĂ„ Kungsholmen i Stockholm innan jag skrev ut mig sjĂ€lv för att inte omkomma pĂ„ riktigt. Men inte förrĂ€n jag tvingat dem att röntga fingrarna pĂ„ min högra hand som jag hade bett om sedan jag kom dit men som ingen fann det mödan vĂ€rt att göra. NĂ€r det i alla fall omsider blev gjort visade det sig att benbitar hade lossnat i tre fingrar och det var endast tack vare min envishet som personalen pĂ„ Sankt Örjans akutmottagning inte missade en sĂ„dan sjĂ€lvklar sak. Jag fick i alla fall en remiss och tvĂ„ av fingrarna ska opereras i Uppsala sĂ„ snart jag fĂ„r nĂ„gon tid för att göra det.
Jag har efterĂ„t fĂ„tt veta att Örjan drivs av det privatĂ€gda multinationella vĂ„rdföretaget Capio med verksamhet lite varstans i Skandinavien och Europa och som fĂ„r lika mycket i ersĂ€ttning frĂ„n landstinget vare sig de behandlar sina patienter eller inte.

Jo tack! Mark Twain hĂ€ngde pĂ„ nĂ„got obegripigt vis med hela vĂ€gen och sista biten fick jag lifta i rasande fart med SL nattbuss 593 som jag inte ens visste fanns innan frĂ„n Centralen till Uppsala via Arlanda och Knivsta. Jag lovar att jag aldrig har Ă„kt fortare med buss nĂ„gonstans i vĂ€rlden! Jag tror rent av att jag var den ende resenĂ€ren ombord ocksĂ„. Om nĂ„gon trafikansvarig pĂ„ SL lĂ€ser det hĂ€r: var vĂ€nlig vidarebefordra mitt tack till den genomhygglige chauffören som fick en trist och mestadels trĂ„kig annandag pĂ„sk att sluta bra. I alla fall för mig. Men ge fan i att brĂ„ka med honom för att han lĂ€t mig följa med gratis eftersom jag inte hade haft möjlighet att planera min resa i förvĂ€g och köpa biljett innan och bussen skulle gĂ„ i nĂ€sta minut! Han Ă€r sjĂ€lvklart en tillgĂ„ng som SL ska vara stolta över att ha bland sin personal: man kan bara önska att det fanns fler sĂ„dana mĂ€nniskor och helst inga satans surpuppor som pĂ„ Sankt Örjans sjukstuga.

cat6cat7

Om jag fÄr sÀga det sjÀlv eller Days of yore

Och innan jag har hunnit vĂ€nda ryggen till Ă€r Majistern dĂ€r igen. The Ekmans fick bomber i brevlĂ„dan och medlemmarna i Livets ord fick sparken frĂ„n sina jobb. Majistern fick nöja sig med kattbajs pĂ„ dörrmattan och fick Researchgruppen efter sig (”han vet nu att det var dem som sĂ„g till att han Ă„kte ut frĂ„n Bladet” eller om det var för att han inte kan skilja ett subjekt frĂ„n ett objekt?) och hela vidriga RUFS och varenda rĂ€tttĂ€nkande elitist har jagat Majistern nerför varje lerig bygata som finns, vilket Ă€r anmĂ€rkningsvĂ€rt eftersom sĂ„dana gator knappt existerar lĂ€ngre. Inte ens pĂ„ knivsöder i Stockholm eller i synnerhet inte dĂ€r.

august1august2

Och allt jĂ€vla elĂ€nde bara för att Majistern tror pĂ„ Gud! Det Ă€r ocksĂ„ en mĂ€rklig iakttagelse, enĂ€r mycket fĂ„ mĂ€nniksor om ens nĂ„gon torde intressera sig för Majisterns vimsiga trosuppfattning. Han har blivit kallad bĂ„de det ena och det andra av kĂ€nda politiker, varav en kallade honom ”en okunnig och otĂ€ck liten mĂ€nniska mĂ€nniska”, vilket fĂ„r Majistern att gĂ„ i taket som en klump kordit fast han sjĂ€lv gĂ€rna kallar recensenter som inte faller honom i smaken för ”bögjĂ€vlar” och har beskrivit en av landets mer etablerade författare som ”en plufsig, ovĂ„rdad kvinna i trasig klĂ€nning, sminkad som en prostituerad
ansiktet uppsvĂ€llt som hos en medicinmissbrukare” med “vit kletig fradga i hennes mungipor”.

august3

Majistern uppvisar Ă„terigen sin hjĂ€rtskĂ€rande okunskap i allt sĂ„dant som har med religion att skaffa och tror att böneledaren inom islam kallas ”iman” och kom för fan inte och kalla mig islamofob för det Ă€r det sista jag Ă€r och det finns ingenting jag avskyr lika mycket som nazister! Å hör sen och ni kan lita pĂ„ att det Ă€r sant ocksĂ„, för det jag som sĂ€ger det och du kan lita pĂ„ mig! Det Ă€r vĂ€l dĂ€rför Majistern umgĂ„s helst och lunchar mest med nassesvin.

august4

NĂ€r Majistern medverkade i Högerextremistiska nĂ€tradiokanalen LĂ€nsman sĂ€ger han att ”Vi mĂ„ste bli starkare ihop” för att kunna ”motverka extrema krafter” och övriga medverkande rasister hummar instĂ€mmande. Notoriskt frĂ€mlingsfientliga Ingrid Carlqvist eldar under pannorna och programledare LĂ€nsman sĂ€ger ”Vi stĂ„r bakom dig”. Tack, svarar Majistern. Kanske var det dĂ€rför han fick sparken frĂ„n Bladet?
Han har förlorat flera jobb Ă€n sĂ„ och nĂ€r ska fanskapet sluta gnĂ€lla och bygger en hel vĂ€rldsbild pĂ„ förestĂ€llningar om islamisering, förljugna pk-medier och tappra svenska mĂ€n som inte lĂ€ngre fĂ„r tala klarsprĂ„k om bruna bakverk. Kan nĂ„gon sĂ€ga vad det Ă€r som gör att vĂ€rlden Ă€r sĂ„ orĂ€ttvis bara mot Majistern: han som till och med blev Ă„rets Östgöte 20007! Hur stort som helst, ju!

Och herre min je! Endast Majisterns barn rÀknas. I alla fall Àr det de som rÀknas mest! Ja visst, tÀnk er sjÀlva! Hur skulle det se ut annars!

august5

Utan ÄtervÀndo

Ett svenskt liv Àr inte vÀrt mer Àn nÄgon annans liv, skrev Majistern pÄ Fejsbok för en och en halv dag sedan. Jo, ett: hans eget, nÀmligen.
Vid terrorattentatet mot satirtidningen Charlie Hebdo i Paris för ett drygt Är sedan fick en krÀnkt Majister raskt nÀven ur fickan och jÀmförde sin egen sjÀlvförvÄllade situation pÄ Södermalm i Stockholm med de mördade journalisterna Paris. Som om det var han som hade mördats av fundamentalistiska muslimer och inte fem journalister och sju andra personer samt ytterligare nÄgot tiotal skadade.

birro1

Vi var mÄnga som blev ordentligt förbannade den gÄngen och tyckte att Àven smaklösheten mÄste ha sina grÀnser. Nu har kolan kokat över igen. PÄ riktigt. För det Àr pÄ allvar nu: inget jÀvla torrsim. The point of no return.
Medan oskyldiga mĂ€nniskor i Europa och den muslimska vĂ€rlden mördas och massakreras i hundratal mest varje dag numera upphör Majistern aldrig att Ă€lta hur han fick sparken frĂ„n Bladet nĂ€r han tog parti för rasism och frĂ€mlingsfientlighet i en högerextrem radiokanal och hur elaka alla mĂ€nniskor Ă€r mot honom bara dĂ€rför fast vi har yttrandefrihet i Sverige och alla fĂ„r sĂ€ga vad de vill utan att nĂ„gon idiot ska lĂ€gga sig i och att han inte fĂ„r nĂ„gra jobb mer utan fĂ„r tigga sig fram pĂ„ Fejan som vilken trashank frĂ„n RumĂ€nien som helst bara inte utanför ICA utan lite mer beggin’ deluxe sĂ„ att sĂ€ga och med middagar flera gĂ„nger i veckan hos dyraste italienaren i stan och ojojoj alla gamla kompisar frĂ„n fylleriet i Angered för tjugo Ă„r sedan Ă€r inte Majisterns bĂ€stisar mer fast det inte Ă€r han som har gjort nĂ„got fel utan hela tiden plockar upp knytnĂ€ven ur fickan och solidariskt och vĂ€rdigt berĂ€ttar för alla mesiga makthavare och misslyckade mediemĂ€nniskor som skiter knĂ€ck [sic] i brallorna hur verkligheten ser ut och inte som de vill att den gĂ„ ut [sic].

birro2biro3

För sÀkerhets skull tar han det en gÄng till pÄ Kvitter för att ingen ska missa den flammande appellen. Det Àr tur att sÄdana rÀttskaffens personer som Majistern finns: oförvÀgna mÀn av hÀrdat stÄl som utan tanke pÄ sin egen sÀkerhet plockar upp nÀven ur fickan och drÀmmer den i köksbordet pÄ Lundagatan sÄ att bordsskivan spricker mitt itu och al-Qaida och Boko Haram och Islamiska staten och allt vad de kallar sig skiter knÀck av skrÀck.

birro4

birro5birro6

birro7birro8

Pen pal imbécile

Majister viktigpetter tycker att han Àr bÀst skickad att sköta rikets affÀrer. DÀrför terroriserar han dÄ och dÄ landets ledande politiker med öppna brev som ingen har bett om. En gÄng var det Freddie renfÀll som var den ofrivillige mottagaren av Majisterns enfaldiga publika utskick: Lycka till. Hör av dig om du vill snacka lite mer.
Nu Àr det MÄna tÄbblerÄnas otur att drabbas av Majistern fruktade bannstrÄle. Han inleder försÄtligt lismande och falskt ödmjukt ja nÀrapÄ sjÀlvtplÄnande sin senaste korrespondens: Hej Mona. Du kanske inte ens vem jag Àr. Eller ocksÄ Àr jag ett av de dÀr namnen som fladdrar förbi ibland. Du kommer nog inte ens lÀsa det hÀr [sic]. Men jag mÄste skriva detta ÀndÄ. Vi har trÀffats en gÄng. Fast du minns nog inte det. Det var 2010 och jag arbetade med KvÀllsstÀngt i TV4. Du var partiledare dÄ och sÄg trött ut. Men du var vÀldigt trevlig.

birro1

Majistern minns Ă€ven MĂ„na frĂ„n 1994 nĂ€r han satt hemma hos Ola i GĂ„rda och drack sprit. Sen stekte MĂ„na korv med Bosse i veckopressen (inget fel i det för dĂ€r har Majistern ocksĂ„ klippkort hos största skvallerbyttan Shithole). Men sĂ„ kom MĂ„na tillbaka och Majistern respekterar henne för det. Jo, han menar det verkligen, för Majistern har sjĂ€lv försökt komma tillbaka rĂ€tt lĂ€nge nu men alldeles utan framgĂ„ng. Av hela sitt blödande hjĂ€rta som han hĂ„ller framför sig i sina hĂ€nder respekterar han MĂ„na och han har gjort lidandet till en konstform och inte vilket billigt lidande som helst som den dĂ€r snickargesĂ€llen som spikade upp sig sjĂ€lv pĂ„ ett kors utan ett lidande som Ă€r större Ă€n varje annan mĂ€nniskas för Majistern Ă€r STÖRRE Ă€n varje annan mĂ€nniska.

birro2

ÄndĂ„ blir det ju sĂ„ hĂ€r ibland. Man mĂ„ste berĂ€tta, man mĂ„ste skrika rakt ut, man mĂ„ste fĂ„ alla floder [sic] av ord ur hjĂ€rtat. Allting MĂ„na sĂ€ger i dag sa Majistern samma Ă„r som Italien vann VM i fotboll för första gĂ„ngen pĂ„ fyrtiofyra Ă„r och bara dĂ€rför fick han sparken frĂ„n alla jobb han hade och han drog mĂ„nga med sig nĂ€r han föll fast ingen har hört talas om nĂ„gra andra Ă€n han sjĂ€lv som fick gĂ„ och han tvingades löpa gatlopp nerför varenda jĂ€vla bygata i landet och det var fanimej mycket vĂ€rre Ă€n nĂ€r MĂ„na av misstag hade handlat lite lördagsgodis till Bosse pĂ„ tjĂ€nstekortet fast hon inte fick och hon ska inte komma hĂ€r och gnĂ€lla nĂ€r hela Europa brinner och exploderar och den jĂ€vla skĂ€mtartikeln öppnar en telefonlinje dit alla morsor kan ringa för MĂ„na Ă€r ocksĂ„ morsa fast med mycket kortkorta kjolar och om hon hade lyssnat pĂ„ Majisterns varningsrop för fyrtiofyra Ă„r sedan hade hon inte ha behövt dra ihop till restskatten genom att steka korv i tidningen och kanske hade Majistern blivit vĂ€rldens yngsta minister i MĂ„nas regering om inte den dĂ€r jĂ€vla sjokladbiten kommit imellan och Bosse hade spelat bort hushĂ„llskassan pĂ„ halta hĂ€star som alltid hamnar sist och…

Hör av dig om det var nÄt mer du ville. Du ska veta att jag sÀljer mig till vem som helst: det har jag alltid gjort. Jag Àr öppen för varje lukrativt förslag som kan finansiera mina regelbundna fotbollsresor till Rom. Men vart har du varit MÄna? Ja, vart!

birro3birro4

Förutom att han skriver som en kratta handlar Majisterns Öppna brev till MĂ„na inte om henne och socialakrobaternas fatala taveltrĂ€ffar i diverse frĂ„gor och inte heller om partiets oförmĂ„ga att ett halvt sekel i förvĂ€g ana sig tlll vilken frĂ„ga som skulle vara den mest akuta i dagens svenska för att inte sĂ€ga europeiska politik och ingen mĂ€nniska hade hört talas om blodtörstiga jihadister och Ă€nnu mindre en islamisk stat med ansprĂ„k pĂ„ att vara ett kalifat. Det var det bara Majistern som begrep mĂ„nga tiotal Ă„r innan detta ohyggliga hĂ€nde frĂ„n sin upphöjda utsktsplats i en sunkig förort till Göteborg.
Hans brev osar av hat och en revanschism lika intensiv och vĂ„ldsam som Adolfs efter freden i Versailles. Man kunde ju tro att Majistern nĂ€r han nu skriver ett Öppet brev till MĂ„na tĂ„bblerĂ„na skulle presentera ett förslag till en mer innovativ och handlingskraftig lösning pĂ„ vĂ€rldens problem Ă€n den nuvarande totalhavererade flyktingpolitiken. Men icke. Majistern har aldrig nĂ„gra förslag till förbĂ€ttringar i nĂ„gon enda frĂ„ga, för han förstĂ„r inte vad det Ă€r han tror att han talar om och har inte en susning hur vĂ€rlden Ă€r beskaffad.
I Majisterns mycket inskrÀnkta universum ryms bara han sjÀlv och han sjÀlv och han sjÀlv. DÀrför handlar brevet till MÄna uteslutande om honom och ingen annan och om alla illvilliga anslag som har drabbat vÀrldens mest lÀttkrÀnkta mÀnniska. Alltihop Àr tÀmligen torftigt och helt i Majisterns vanliga stajl. Han följer svensk politik noga eftersom han Àr vÀldigt intresserad och delar frikostigt med sig till MÄna av sin sublimt överlÀgsna samhÀllsanalys: alla som inte tycker som han ska buntas ihop och slÄs ihjÀl!

Majistern tycker inte ovÀntat att allt han skriver Àr det viktigaste som nÄgonsin uttryckts och bland de hundratals för att inte sÀga tusentals efterblivna beundrare han förtjust Äterkvittrar finns giganter som framstÄende omvÀrldsanalytikern VolvoSvenne och Söderbusen som gillar Bajen och hÄrdrock men INTE journalister samt Sven Pernils i Huddinge: varje stolles stolte fackföreningspamp.

birro5

birro6

birro9

birro7birro8

Horribelt

NĂ€r TV4 Film gör reklam för vilka filmer de ska visa i mars fast mars mĂ„nad strax Ă€r historia Ă€r det inte vilka dussinfilmer som helst utan filmer i VÄRLDSKLASS. Typ ÄnglagĂ„rd och En gĂ„ng i Pukhet och sĂ„ en film om lingon, tror jag.
VÀrldsklass? My foot! Det Àr vÀl dÀrför TV4 Film kör SÀllskapsresan 1-28 och alla delar av Jönssonligan dygnet runt ocksÄ. Ohyggligt.
La RĂšgle du Jeu. Double Indemnity. On the Waterfront. Le Salaire de la peur. Rififi. Rebel Without a Cause. The Searchers. Bande A Part. Fanny och Alexander. Chinatown. The Usual Suspects. DĂ€r har du filmer i VÄRLDSKLASS. Plus nĂ„gra tusen till. Man kunde sĂ€ga att ALLA filmer Ă€r bĂ€ttre Ă€n de TV4 Film kallar VÄRLDSKLASS. Lingon och Pukhet: dra Ă„t helvete!
Tillsammans med Casablanca och The Third Man och Kurosawas Ran Àr Glauber Rochas Antonio das Mortes (O Dragão da Maldade contra o Santo Guerreiro) frÄn 1969 vÀrldens bÀsta film. Men det Àr det nog bara jag som tycker. Finns nÄgon utom jag som Ànnu minns De dödas vÀn?

jimmydean1jimmydean2

antonio1antonio2

lear5lear6

You are currently browsing the this is not a love story blog archives for March, 2016.