this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Archive for August, 2012

Inte nu igen

Vad menas med det hÀr! Har Majistern varit pÄ pavan nu igen? Det mÄste han ha varit: annars kan man inte skriva sÄ dÀr!

Med odören av nÄgot som har legat för lÀnge i en jordkÀllare

En översvallande recension av Majisterns senaste bok lÀr fladdra omkring nÄgonstans, men jag vet inte var. Den Àr skriven av Majisterns troskamrat och bÀstis i TrollhÀttan begravningsentreprenören och och den kringvandrande förkunnaren med mera Tommy Dahlman som Àven bloggar tillsammans med Majistern i Livets ords tidning VÀrlden idag, sÄ det Àr vÀl dÀr nÄgonstans recensionen borde stÄ att finna.
Jag hoppas att jag hittar den snart, för det hör inte till vanligheterna att begravningsentreprenörer skriver litteraturkritik.

Det Àr rörande att lÀsa Majisterns egen recension av polaren Tommys anmÀlan. NÀr Majistern annars efter vanligheten fÄr mindre översvallande recensioner bestraffar han tidningen och krÀver att chefredaktörer sparkas!

Jag krÀver det inte, men jag tycker ÀndÄ att Majistern borde sparkas frÄn varenda jobb han har. Han skÀmmer ut journalistiken och förfular varje arbetsplats dÀr han sÀtter sin fot.

Se dĂ€r: jag var tvungen att gĂ„ ut en timme i ösregnet och nĂ€r jag kom tillbaka fanns Tommys ‘sanna och modiga’ recension i tidningen.

Redan i recensionens första stycke finner du denna obetalbara dikeskörning: Ogenerat blottar författaren sina svaga och starka verb.
“Billig kĂ€rlek Ă€r inget vĂ€rt.” Åja, sakta i backarna. Fröding var av en annan Ă„sikt, och han fĂ„r nog betraktas som en avsevĂ€rt större poet Ă€n Majistern. Fröding köpte sin kĂ€rlek för pengar: annars hade han inte fĂ„tt nĂ„gon. Sjung vackert, I skorrande strĂ€ngar, diktade Fröding. Sjung vackert om kĂ€rlek Ă€ndĂ„.

Den vÄldsamt överdrivna recensionen skulle naturligtvis aldrig ha publicerats utan hamnat i kulturredaktörens papperskorg redan pÄ manusstadiet. Av hÀnsyn till det Àdla trÀslag varav varje tidningssida Àr tillverkad borde jag ha förbigÄtt den med tystnad.
Jag uppmanar VÀrlden idags chefredaktör Lukas blek om nosen och ansvarige utgivaren pastor Puffra att gÄ en kvÀllskurs i elementÀr journalistik.

Recensionen slutar med att Majistern blir Jesus pĂ„ korset, i ren fysisk och faktisk betydelse. Majistern â€œĂ€lskar oss sĂ„ högt att han ger sig sjĂ€lv till oss” och jag antar att du förstĂ„r vilket dĂ„rhus vi befinner oss i: vi har passerat grĂ€nsen till vansinnets yttersta Vilda vĂ€stern.
SÄ hÀr skulle det ha hetat om det hade hetat nÄgot alls: Majistern Àlskar sig sjÀlv sÄ högt att han ger sig sjÀlv till sig sjÀlv.

Det hÀr kan vara den OHEDERLIGASTE recensionen av en bok jag nÄgonsin har lÀst. Jo, det Àr det nog!
A put-up job with the jester’s flattery all along the greasy road to Hell: where liars and hypocrites and all the other scumbags end up when Majistern och Tommy har skilt agnarna frĂ„n fĂ„ren och vetet frĂ„n getterna. Halleluja och Ära vare Gud i höjden!

En av mina döttrar har hotat med att ge mig Majisterns ‘memoarer’ i present nĂ€r jag fyller Ă„r. Jag hoppas att hon ger mig en flaska calvados i stĂ€llet, för jag kommer i alla fall aldrig att lĂ€sa hans bok.

BÀttre Àn nÀstan varje bok

NĂ€rminne borttappat ÅterfĂ„s mot förmodan

“Jag Ă€lskar att utmana mĂ€nniskors fördomar pĂ„ konkreta och överraskande sĂ€tt. Vid nĂ„got tillfĂ€lle nedtecknade jag ett tal som PĂ„ven hĂ„llit och skickade det, utan att berĂ€tta vem det var som sagt det, till en av mina mer hĂ„rdnackade ateistvĂ€nner. Han blev eld och lĂ„gor. Vem Ă€r detta, undrade han, det Ă€r ju briljant. Han blev betydligt mer dĂ€mpad nĂ€r jag berĂ€ttade vem det var.”

SĂ„ skrev Majistern i sin blogg i Bladet för mindre Ă€n en vecka sedan och han har berĂ€ttat samma skröna tidigare bara det att jag inte hittar den nu, fast dĂ„ var det ett citat av pastor Puffra i Uppsala som Majistern den gĂ„ngen ‘skojade till det lite’ genom att skicka anonymt till en tvivlande kompis som ocksĂ„ först ‘blev eld och lĂ„gor’ och sedan ‘betydligt mer dĂ€mpad’.

I dag publicerar Livets ords tidning VĂ€rlden idag en intervju med Majistern, dĂ€r han drar samma vals ett varv till. Nu har Majistern Ă„ter glömt vad han skrev senast: den hĂ€r gĂ„ngen Ă€r citatet Ă„terigen “flera minuter i rad av en predikan” av pastor Puffra.

Man tycker att Majistern inte borde ha glömt redan vad han skrev sĂ„ sent som i söndags! Och en sĂ„dan virrpanna och lögnhals stoltserar med att ha skrivit sina ‘memoarer’! Fatta hur mycket man hinner glömma nĂ€r man Ă€r Ă„ttio, sĂ€ger den trĂ€skalle som just har fyllt fyrtio!

Den insmickrande ‘intervjun’ har rubriken Hans Ă€rlighet provocerar. Det blir till ett slags ofrivillig komik: det finns ingen som ljuger och handskas mer ovarsamt med sanningen Ă€n Majistern. Med en trubbig och okĂ€nslig tumme vrider han verkligheten vart han vill.

Om man har tappat bort nÀrminnet fÄr man vÀnta ett tag tills det kommer tillbaka. Det kan ta Äratal ibland. Ett förlagt lÄngdistansminne kommer nÀstan aldrig Äter.

Ju fler kockar…

Jag lĂ€ser i tidningen att bland de yrken dĂ€r bristen pĂ„ arbetskraft Ă€r störst och kommer att vara det under första halvan av nĂ€sta Ă„r Ă€r byggnadsplĂ„tslagare, lastbilsmekaniker och… kockar.

Kockar? Det kan inte vara möjligt! Det vimlar ju av kockar överallt! Alla lagar mat. Titta bara pÄ teve, fÄr du se! DÀr smörslungar och sauterar och skalar de i varenda program!

Bara Dykar-Jenny Ă€r ingen kock. “FörlĂ„t att jag frĂ„gar. RĂ„biff och tatar, Ă€r det samma sak?” Jenny fattar inte ens att man kan köpa prima pizzadeg med sig hem direkt frĂ„n pizzerian och grĂ€dda sjĂ€lv i det egna köket.

Inte mycket till spÄrhund

Pensionerade polisprofessor Persson har aldrig löst ett kriminalfall i hela sitt liv, fast han hela tiden pÄstÄr att han löser jÀmt.
Leffe kan inte ens lösa sÄdana fall som andra har löst före honom. Klarade inte att avslöja vem Jack the Ripper var och nÀr ska jag fÄ veta vem det var som slog ihjÀl Bockstensmannen och slÀngde honom i en grund sjö i Halland för 650 Är sedan?

I dag ska Leffe ha presskonferens i TV4:s Nyhetsmorgon, dÀr han ska berÀtta vilka gamla olösta brott han inte ska lösa nu heller. Jag kan inte bÀrga mig till klockan tio nÀr konferensen börjar!

Allvarligt talat: hur lÀnge ska Leffe fÄ hÄllas med sitt billiga geschÀft innan nÄgon avslöjar honom i stÀllet? JÀvla amatör!

Nerkopplad

Har Majistern överdoserat nu igen? Eller Àr det han som inte finns? Och klockan Àr bara tio över elva pÄ förmiddagen! Hur ska det dÄ bli efter lunch? Jag vÄgar knappt tÀnka sÄ lÄngt! Brrrr!!

Respektlöst eller Fashion from the gutter

Majistern snackar mode i dag. Och kryper med stilenlig hycklad ödmjukhet för de svassande betjĂ€nterna i eleganta herrmodebutiken Rose & Born pĂ„ Östermalm i Stockholm.
I Majisterns egna kvarter kring Hornstull och Högalid pÄ Söder finns ingenting av liknande kaliber. Majistern tar avdragsgill taxi hemifrÄn varje gÄng, fast det gÄr lika fort med tricken och man behöver inte byta vid T-Centralen heller.

“Jag fick en liten kopp kaffe och sedan startade den himmelska resan mot en specialsydd kostym. En ny vĂ€rld öppnade sig, en vĂ€rld med nĂ„lade kavajer, perfekt anpassade skjortĂ€rmar och vetskapen runt hur en nĂ€sduk ska vikas för att fullborda en kostym.”

Det Ă€r lĂ€tt sagt nĂ€r man fĂ„r sina kostymer betalade av TV4 och kanalens sponsorer och inte behöver pröjsa sjĂ€lv. Majisterns hela uttalande i dagens BludderBlaska stinker av skadeglĂ€dje och hĂ„nfullt förakt för alla som inte har samma möjlighet som han sjĂ€lv att sko sig pĂ„ andra. Och ‘vetskapen runt’? Kunskapen om, heter det vĂ€l? Eller enklare Ă€ndĂ„: dĂ€r man vet hur etc.
Majistern Àr hÄrd, gemen och nedlÄtande. Han Àr missunnsam och avundsjuk. SmÄskuren, fantasilös och fördömande. Med hela charmen hos en vÀl begagnad yllesocka demonstrerar han bara ytterligare en gÄng sina opolerade manér.

Jag vet ingen mÀnniska som förtjÀnar en omgÄng stryk lika mycket som den ytterligt obehaglige Majistern. Allt han gör gör han med byxorna pÄ halv stÄng: ett magplask i den sjÀlvgoda arrogansens ankdamm.
Han vill ingen annan vĂ€l Ă€n sig sjĂ€lv. Och det hĂ€r Ă€r ingen ‘recension’ av Majisterns karaktĂ€r, om nĂ„gon trodde det. Det jag sĂ€ger mĂ„ste var och en som lĂ€ser vad han skriver förstĂ„. Hans högstĂ€mda ord om ‘medmĂ€nsklighet’ och ‘varsam innerlighet’ saknar substans: de faller som fjĂ€drar i ett lufttomt rum.

Nu stĂ„r han dĂ€r i sĂ„gspĂ„nslĂ„dan igen, den dĂ„ren! Med för stora fotriktiga skor och en lösnĂ€sa av illröd plast. Den lilla figuren harklar sig. Ska han hĂ„lla tal? Den lilla figuren öppnar munnen. Han lĂ„ter som en sprucken ess-kornett. Eller en drunknande anka i Ă„skvĂ€der. Den lilla figuren lösgör sig frĂ„n terra firma. Han stiger som en skadskjuten spĂ€rrballong med knapp styrfart mot en högre och syrefattigare rymd. Det sista publiken uppfattar innan den lilla figuren uppslukas av ett kosmiskt svart hĂ„l Ă€r ett hest kraxande: “Jag köper mina specialsydda pĂ„ Rose & Born…”

Det spelar ingen roll hur mÄnga gratissvidar TV4 och kanalens sponsorer hÀnger pÄ Majistern: han kommer ÀndÄ alltid att sörpla nÀr han bjuds pÄ hummersoppa!

“Att vara anstĂ€ndigt och fint klĂ€dd Ă€r inte heller en frĂ„ga om snobberi utan i högre grad om respekt för mina medmĂ€nniskor.”

Var fanns Majisterns ‘respekt’ för sina ‘medmĂ€nniskor’ för bara nĂ„gra Ă„r sedan nĂ€r han som blir full pĂ„ tvĂ„ stora starka rullade i rĂ€nnstenen och pissade pĂ„ sig och stal klĂ€der pĂ„ Myrorna och folköl pĂ„ ICA i Angered?

VÀnta bara: en dag pissar Majistern i brallorna frÄn Rose & Born ocksÄ!

Explosion i en tomatkonserveringsfabrik

TvÄ engelska kÀndisar som jag tror snackar om mode och inredning i den brittiska televisionen medverkar i TV4:s Nyhetsmorgon i dag. Trinny och Susannah ger Steffo den ena omgÄngen efter den andra. Han har vigselringen pÄ fel hand och nÄgonting som dinglar i en liten kedja runt halsen, varför tanterna frÄn England tror att Steffo Àr bög. Och dÄ har de ÀndÄ inte sett klockkedjan.

Steffo hjĂ€lper mer Ă€n gĂ€rna till sjĂ€lv ocksĂ„. Vad heter sandaler pĂ„ engelska? Black is a very typical Swedish… Oh no, biter Trinny av. Black is all over the world!
Att döma av fĂ€rgen pĂ„ Steffos fejs Ă€r rött en mycket mer ‘svensk’ kulör Ă€n nĂ„gon annan fĂ€rg. Tomatrött.

Och ovanpÄ alltihop: Dykar-Jennys grÀsliga engelska. En hemmagjord entonig och bonnlurkig sydstatsamerikanska som kan skrÀmma en alligator pÄ flykt. SÄ dÀr som hon tror att ensamstÄende vita mÀn i Alabama och Mississippi med lite för fÄ framtÀnder talar.

Nu fattas det bara att Saft och vilda Tilda ansluter pÄ torsdagar och fredagar ocksÄ!

Det var inte bÀttre förr

Svenska kvinnor ammar sina barn i allt mindre omfattning. Det stÄr sÄ i Svenska Dagbladet i dag. Jag vet inte om det Àr bra eller dÄligt, men jag tror inte att jag nÄgonsin blev ammad nÀr jag var liten: min mamma hade inte tid med sÄdant.

Men i (Stockholm och) Uppsala ammar fler kvinnor Àn nÄgon annastans i landet och lÀngre Àn alla andra ocksÄ: i Uppsala ammar de sina barn tills de blir pensionÀrer. Barnen, alltsÄ.

Jag kĂ€nde en som ammade hela tiden. Hon var arkeolog och hade tagit upp den grillvante som kastades pĂ„ 70-talet. I ett radioprogram en gĂ„ng rekommenderade hon en Ă„tergĂ„ng till ‘en primitiv livsstil’ och menade med detta ett samhĂ€lle dĂ€r mĂ€nniskor tog hand om sina barn pĂ„ samma sĂ€tt som stenĂ„lderns jĂ€gare och samlare. Hon tror att vĂ€rlden skulle bli en bĂ€ttre plats att leva i om inga barn uppfostrades till att bli “aggressiva generaler”.
Men vi vet inte sĂ€kert hur de som levde i Skateholm och BĂžgebakken för 7 000 Ă„r sedan skötte sin barnpassning. Och mĂ€nniskor slog ihjĂ€l varandra med liv och lust samt bar sig sĂ€kert Ă€ven annars drummelaktigt Ă„t ocksĂ„ pĂ„ stenĂ„ldern. Jag tror att de var som mĂ€nniskor Ă€r mest: inte mycket annorlunda Ă€n ‘vi’.
Arkeologen frĂ„n Uppsala anförde som ett slags ‘bevis’ för riktigheten i sina synpunkter att hon hade ammat sin dĂ„ 13-Ă„riga dotter i halva hennes liv. Kan det vara nyttigt: de flesta barn jag har kĂ€nt har nog inte blivit ammade ens en fjĂ€rdedel sĂ„ lĂ€nge. NĂ€stan alla av dem Ă€r vuxna i dag, och jag skulle inte kalla nĂ„gon av dessa mĂ€nniskor ‘aggressiv’. Ingen enda av dem har heller blivit general.

Det Àr nÀr man hör sÄdant som tiden stÄr stilla.

‘Primitiv livsstil’? Med alla sina brister och andra olĂ€genheter: jag tycker i alla fall att bil Ă€r bĂ€ttre Ă€n barfota, sĂ€rskilt i skandinavisk vĂ€derlek. Jag tror att de flesta anvĂ€ndare föredrar e-mejl framför ‘brevutbĂ€rning tisdagar o. torsdagar’. Det fĂ„r nog anses vara klarlagt att mobiltelefonen Ă€r mer tillförlitlig Ă€n brevduvor och post per flaska. Det kan ocksĂ„ hĂ€nda att kĂ€rnkraft Ă€r fördelaktigare Ă€n kottar och koks. Det finns det ingen som faktiskt vet. Ännu.
Livet under forntiden var för de flesta framför allt en frĂ„ga om att överleva – frĂ„n den ena dagen till den andra: det existerade inga allmĂ€nt accepterade förordningar till skydd för den enskilda individen och inga bidrag till mĂ€nniskors försörjning enligt socialtjĂ€nstlagen.

För dem som levde pÄ stenÄldern var livet nog mer ofta Àn sÀllan en strid pÄ flintknivseggen Àn ett behagligt samlande och jagande under en evig subboreal sol: stenÄldersmÀnniskan levde ocksÄ bara tills hon var högst 30.
De som framstĂ€ller forntiden som ‘romantisk’ kan med samma förvĂ€ntan att bli trodd pĂ„stĂ„ att den svenska bondemedeltiden levdes som i Ronjas roliga rövarborg.

Vi kan klÀ ut oss i de lÀnge sedan dödas klÀder och kanske baka deras bullar. Men vi kan aldrig sÀkert veta vad de tÀnkte och hur de levde sina liv. DÀrför Àr forntidens mÀnniskor utlÀmnade Ät vÄrt godtycke: förhistoriens huvudrollsinnehavare kan inte rusa efter oss och tala om att vi inte har förstÄtt mycket av den politiska, sociala och mentala verklighet dÀr deras liv utspelades.
Vad formade deras universum? Det fÄr vi som lever pÄ en annan kontinent, skilda Ät frÄn forntiden av seklernas oceaner, aldrig riktigt veta.

Hard workin’ man

De sÀger pÄ nyheterna att prins Janne ska vara pappaledig nu. Jag trodde att han var ledig jÀmt: gled runt pÄ stan i största bilen och drack latte med grabbarna frÄn gamla gymmet och var pÄ OS i London med Hans och Hennes och sÄ.

Janne verkar ha ordnat det bra för sig. Men… för att vara pappaledig: mĂ„ste man inte ha ett jobb dĂ„?

You are currently browsing the this is not a love story blog archives for August, 2012.