this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Archive for November, 2011

Darkness comin’ on down

“NĂ€r mörkret stiger över alla vallar.”

Jag hade annars för mig att mörkret mest ‘sĂ€nker sig’. Och att natten ‘gör sitt inbrott’.

Snart i kapp Expressen

Aftonbladet kan ocksÄ: Se Per Oscarsson i sin sista filmroll.

Man kunde tro att det Àr Majistern som har varit framme igen.

Null Komma einz av alla domarna.

Shame on you

Jag lÀste nÄgonstans hÀromdagen att det gÄr Ät 2 500 liter vatten för att framstÀlla en hamburgare à 150 gram.
2 500 liter? Verkar ruskigt, ju!

Och i dag stÄr det i Naturskyddsföreningens bilaga i en av morgontidningarna om den globala klimatförstöringen att en kran som stÄr och droppar kan göra av med lika mÄnga liter vatten pÄ en mÄnad.
Hoppsan! BĂ€st att dra Ă„t kranen ordentligt.

Nu fÄr du skÀmmas Ànnu mer Àn förut varje gÄng du duschar.

Skulle tro det

Stressforskare Dan Hansson i SVT:s Gomorron Sverige med Micke Lejnegaard och Lotta Bouvin Sundberg i gÄr morse:

“HjĂ€rnans viktigaste huvuduppgift [sic] Ă€r att […].”

VadĂ„ ‘viktigaste huvuduppgift’?
Det ena eller det andra. Men inte bÄda pÄ samma gÄng. Annars kan det vara.

Och hör hĂ€r: “Det Ă€r bra att hjĂ€rnan har ett förlĂ„tande sinnelag.”
Vad menas med det? Ett förlÄtande sinnelag? Beats me.

Finns det nÄgon som har numret till jourhavande psykolog?

Eller Àr det jourhavande prÀst jag behöver? Skulle tro det.

Pladder

“Göteborg möter alltid i aggressivt regn. Varje gĂ„ng.”
Inte alls. Jag har kommit till Göteborg mÄnga gÄnger utan att det har regnat.

Och vilka tĂ„g Ă€r det som “blommar pĂ„ rĂ€lsen”? Majistern som hatar tĂ„g för att de alltid Ă€r tvĂ„ minuter sena.

“VĂ€rlden Ă€r tusen hemska platser för en man med demoner i blodet.” Majistern menar vĂ€l ‘kĂ„ta demoner’?

“[…] eller insĂ„g han till fullo evighetens förbannade slutgiltighet?” SĂ„ skriver vĂ€l inte en brinnande katolik?

“Det enda som hĂ„ller oss uppe Ă€r kĂ€rleken”, sĂ€ger Majistern pĂ„ annan plats i dagens Expressen.
Fast jag kan informera om att a crutch also comes in pretty handy at times.

“Vi packar det vi har i en sĂ€ck och sent pĂ„ natten slĂ€par vi det till dödens tröskel och knackar pĂ„.”
Vilka vi? Jag packar ingenting i en sÀck och knackar pÄ hos nÄgon jag inte kÀnner mitt i natten. Gör du det?

“Döden Ă€r lat. Den jĂ€veln gör ingenting han inte behöver. Det Ă€r vi som Ă€lskar honom, inte tvĂ€rtom.”
Döden Àr inte alls lat. TvÀrtom: han har fullt upp att göra överallt. Jag vet ingen som har sÄ mycket att göra som Döden. Han sover aldrig.
Jag Àlskar inte Döden: I hate him and what he does to people.

“NĂ€r vi blir kĂ„ta av pengar och status, nĂ€r vi sĂ€ljer oss till den billiga underhĂ„llningen, nĂ€r vi envisas med att prata skit om mĂ€nniskor bakom deras ryggar […].”
SĂ€ger den hycklare som Ă€lskar pengar och status mer Ă€n nĂ„gon annan och som tĂ€vlar i Let’s dance och i PlĂ„ster pĂ„ sĂ„ret och dĂ€r fick herr SĂ„phal en snedspark from behind igen frĂ„n mannen som aldrig hĂ€mnas men heller aldrig glömmer en oförrĂ€tt.

“Uteliggaren Ă€r en Ă€ngel och har vingar.”
Vet uteliggaren om det? Jag tror att uteliggaren behöver nÄgonstans att bo och pengar till hyra bÀttre Àn han behöver vingar.

Deep down south

NÀsta Är Àr det hundra Är sedan den femte sommarolympiaden hölls i Stockholm och lika lÀnge sedan Sveriges sannolikt frÀmste och i alla hÀndelser mest inflytelserike författare August Strindberg avled.

Och om exakt tvÄ veckor Àr det hundra Är sedan Roald Amundsen som första mÀnniska nÄdde den geografiska Sydpolen den 14 december 1911.
I en reklambilaga frÄn Mediaplanet och Naturskyddsföreningen som följer med den ena av dagens morgontidningar och som handlar om klimathotet pÄ jorden uppmÀrksammas Àven Amundsens bedrift med hundslÀdar över Antarktis bottenfrusna isöknar för hundra Är sedan.

Det Àr en slÀkting till upptÀcktsresanden och polarforskaren Amundsen som uttalar sig med anledning av att uppvÀrmningen över Antarktis Àr större Àn nÄgon annastans pÄ jorden i dag och att 85 procent av pingvinerna som levde dÀr förut antingen har lÀmnat den Antarktiska halvön eller dött:

– Hade Roald sett vad som hĂ€nt hade han blivit otroligt ledsen. Han var en sann djur- och naturvĂ€n och Ă€lskade pingvinerna. Det sĂ€gs att han brukade plocka fram sin grammofon och spela musik för dem. Det verkade de gilla, för de samlades nyfiket kring skivspelaren.

Men Amundsen var inte bara en snÀll och fryntlig farbror som spisade musik med frackklÀdda pingviner pÄ Antarktis: Roald kunde vara riktigt jÀvlig nÀr han ville och utan att anstrÀnga sig sÀrskilt heller.
Han var en högdragen och lÀttstött snobb och förförde sin medtÀvlare till Sydpolen den brittiske kommendörkaptenen Robert Falcon Scotts hustru av ren elakhet som det verkar och fuskade sig till ett försprÄng i kapplöpningen mot Antarktis genom att ljuga om vart han skulle och nÀr han nÄdde Sydpolen och Scotts expedition med hÀstar och lÄgskor var en mÄnad efter lÀmnade Amundsen ett hÄnfullt brev till kommendörkaptenen med den ungefÀrliga ordalydelsen:

“BĂ€ste kommendörkapten Scott. VĂ€lkommen till Sydpolen.
För den hÀndelse vi skulle förolyckas pÄ vÄr vÀg hem: var vÀnlig meddela Norges Kung Haakon VII att vÄr expedition nÄdde Sydpolen den 14 december 1911.
Med vĂ€nliga hĂ€lsningar. RA.”

Som om det inte rÀckte med allt det andra: in one superb and arrogant blow Amundsen had reduced commander Scott to a simple mailman. JÀvla skitstövel.

Amundsens expedition och elva av de fyrtiotvÄ slÀdhundar som hade pÄbörjat resan till Sydpolen och överlevt nÄdde Hobart pÄ Tasmanien den 7 mars 1912, varifrÄn Amundsen kunde meddela kung Haakon i Norge om sin framgÄng och dagen dÀrpÄ sÀnda ett telegram till tidningen Daily Chronicle i London som hade köpt ensamrÀtten till Amundsens berÀttelse.

Av kommendörkapten Scott och hans hÀstar hördes Ànnu inte ett ord men han och alla hans mÀn dog pÄ ÄtervÀgen frÄn Sydpolen dit de hade kommit den 17 januari 1912.

Amundsen fortsatte att upptÀcktsresa och omkom troligen den 18 juni 1928 i ett flygplanshaveri i nÀrheten av Björnön vid Svalbard, nÀr han letade efter Umberto Nobiles expedition som tidigare havererat med luftskeppet Italia pÄ vÀg hem frÄn Nordpolen.

Förresten Àr pingviner nog inte mer musikaliska Àn andra fÄglar: de samlas nyfiket runt allt som rör sig utom leopardsÀlar.

Vit vecka

Jag tĂ€nkte köpa en tidning för att se vad som visas i teve under veckan som kommer. PĂ„ omslaget stod men stora bokstĂ€ver: HELLBERG & OLDSBERG ÄR TILLBAKA.

Och med Ă€nnu större rubrikstil: TINAS NYA GODA JULKÖK. Och sĂ„ en bild av Tina sjĂ€lv med jĂ€ttetĂ€nder och illröd tomteluva i storlek XXXL.
Det var bara tÀnderna och luvan och nÀstippen som syntes.

NÄgot Ät det hÄllet

Jag stÀllde tillbaka tidningen pÄ hyllan i affÀren och gick hem. Jag stuntar i teve frÄn i morgon till och med onsdag nÀsta vecka.

ApropÄ solidaritet

I samma nummer av Aftonbladet som jag citerade i bloggen HÄller moralens fana högt alldeles nyss finns Àven ett utdrag ur Majisterns nya bok dÀr han hÀmndgirigt och med ansprÄk att företrÀda Sanningen och ingenting annat Àn berÀttar om sina Är pÄ TV4 och det ynka stycke som presenteras i tidningen mÄste vara ett skÀmt fast ett mycket dÄligt sÄdant men dÀr försvarar Majistern det idiotiska beslutet att kandidera till partiledarposten för KD samtidigt som han skulle leda ett politiskt debattprogram i teve:

Men sÄdan skit som att betala skatt rÀknas inte till Majister moralists dygder och förtjÀnster: det Àr bara idioter som betalar skatt.

Tidigare socialdemokratiske socialministern och partisekreteraren Gustav Möller menade att “Varje förslösad skattekrona Ă€r en stöld frĂ„n folket”.
Man kunde sÀga detsamma om varje försnillad sÄdan krona ocksÄ.

Majisterns hatiska utfall mot tidigare idolen och förebilden herr SÄphal i programmet KvÀllsöppet lÀmnar jag utan kommentar: det Àr bara löjligt.

Vad hade det spelat för roll om SÄphal hade ringt Majistern och talat om för honom att han Àr en idiot innan SÄphal berÀttade det för teve och tidningar?
Eller mÄste man ha tillstÄnd av Majistern för att tycka nÄgot alls om honom?

HÄller moralens fana högt

I en artikel i Aftonbladet uttalar sig den vÀlbestÀllde vinodlaren och restaurangÀgaren Alberto Benedetti i Frascati utanför Rom om den italienska ekonomin och sitt eget förhÄllande till staten:

Ingen betalar skatt i Italien! Staten Àcklar mig och det Àr moraliskt riktigt och en sjÀlvklarhet att försöka undvika [att betala] skatt, sÀger vinodlare Alberto frÄn sin vingÄrd i Monti Albani strax söder om Rom.

Det Àr samma förtrÀffliga och djupt solidariska moral som en tidigare svensk partiledarkandidat nyligen upphöjde till norm och rÀttesnöre Àven för svenskar att ta efter.

Alla gĂ„nger – utom en: den sista

En tidigare stjĂ€rnfotbollsspelare i italienska Serie A har dömts till fĂ€ngelse i tvĂ„ Ă„r och Ă„tta mĂ„nader för att han haft sex med en kvinna trots att hon kanske inte ville men hur som helst var hon för berusad vid tillfĂ€llet för att veta vad hon gjorde och Majistern tror att fotbollsspelaren “trodde att han skulle komma undan” och vad Ă€r det för beskĂ€ftigt skitprat: alla brottslingar tror att de ‘ska komma undan’.

Annars startade man inga krig och sprÀngde inga flygplan och rÄnade inga banker eller vÄldtog kvinnor och sparkade smÄ hundar. Man snattade inte ens lösgodis i nÀrbutiken nere pÄ hörnet.

Det finns ingen som gör allt det dÀr och sedan söker upp lagens lÄnga arm som inte har tillrÀckligt snabba ben för att hinna i fatt sjÀlv och sÀger: Hejsan, hÀr har ni mig nu och var vÀnlig och ge mig det strÀngaste straffet ni har.

Det Ă€r som med min favoritsjörövare Long John Silver i Robert Louis Stevensons Treasure Island: man vet inte hur det gick för honom till slut. Det enda vi kan vara övertygade om Ă€r att han klarade sig alla gĂ„nger – utom den sista.

You are currently browsing the this is not a love story blog archives for November, 2011.