this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Archive for October, 2011

Poet analfabet

Jag provade högskoleprovets orddel som publiceras i Expressen i dag. Det tog 20 sekunder och jag hade lika mÄnga rÀtt av 20 möjliga.

Majistern har ocksÄ högskoleprovat. 17 rÀtt av 20. Det Àr ynkligt för att inte sÀga direkt skrÀmmande: varje snorunge i Ärskurs fem klarar lÀtt 19 och dÄ Àr ÀndÄ ingen av dem mÄngfaldigt prisbelönad författare och poet.

Mjaister pucko snubblade pÄ orden seraf och stomi och axiom. En brinnande katolik som inte har klart för sig vad som avses med ordet serafino: ruskigt.

Men ocksĂ„ i alla fall…

“Om jag parkerar mitt dumma rödgula hjĂ€rta…” Vad fan betyder det? Eller Ă€r det poesi?

“Kolla gĂ€rna med vilken graciös precision han siktar in sig pĂ„ Zlatans huvud bĂ„da gĂ„ngerna. Inte dĂ€r Zlatan stĂ„r nĂ€r Aquilani slĂ„r ivĂ€g bollen, utan dĂ€r Zlatan stĂ„r nĂ„gra sekunder senare. Det Ă€r genialt.”

Hur dÄ: genialt? Och varför dÄ? Det Àr sÄ man spelar fotboll. Annars gÄr det inte: om inte Zlatan rör pÄ sig ocksÄ blir det ingenting.

“Marco Cassetti Ă€r sĂ„ usel att det grĂ€nsar till komik.” Och Majistern skriver sĂ„ illa att det blir lyteskomik av alltihop.

Italien har vÀrldens bÀsta trÀnare, sÀger Majistern ocksÄ. Det mÄste han sÀga för Majistern Àr jÀttemycket mer italienare Àn alla andra och dÄ följer av sig sjÀlvt att Italien Àr vÀrldsbÀst pÄ allting som finns men i England trÀnar Sir Alex Ferguson Manchester United och i Spanien finns Pep Guardiola och José Mourinho som visserligen Àr portugis och inte italienare men ÀndÄ.

Hit the road Jack

Det kÀnns som de spelar jÀmnt, skriver Majistern om matcherna i italienska Serie A.

Spelar de alltsĂ„ 0–0 och 1–1 varje gĂ„ng?

Eller kÀnns det som spelade de varje dag? Hela tiden och utan uppehÄll? Det vill sÀga: alltid.

Men sÄdana triviala ting förstÄr inte Majistern. Han fortsÀtter att halsdarrigt leverera krönika efter blogg i Expressen dÀr han stÀndigt och jÀmt rÄdbrÄkar till och med det svenska sprÄkets allra enklaste syntax.

Hur Ă€r det möjligt nĂ€r tidningen till och med stoltserar med att ha en ‘kvalitetsredaktör’?
VadÄ? Jag skulle inte heller anlita en blind portrÀttfotograf eller gÄ till en frisör som inte sÄg nÄgonting.
Det skulle vara detsamma som att be en enarmad tapetserare att fixa vÀggarna Ät dig eller att du tog danslektioner av en enbent tangoinstruktör.
It wouldn’t help much: it takes two to tango. Legs, that is.

SkÀms, Expressen! Och Majistern utför trapporna pÄ Gjörwellsgatan med en enkel bussbiljett över bron.

Tack. Men nej tack

NĂ€r vĂ€rldsartisten E-Type Ă€r ledig en lördagsmorgon och inte turnerar runt klotet startar han alltid med “en rejĂ€l lĂ„ngfrukost tillsammans med sina fyra hundar som sitter pĂ„ stolar runt bordet och Ă€ter leverpastej” medan husse “laddar med Ă€gg, mannagrynsgröt, kaffe och te”.
Kaffe o c h te? Jag nöjer mig med det ena och te har jag inte druckit pÄ mer Àn ett halvt sekel.

Sedan slÀpper E-Type lös jyckarna i parken vid Drottningholms slott och dÀrifrÄn fortsÀtter artisten som inte turnerar just denna dag till artistens gÄrd pÄ Adelsö dÀr hans tre vikingaskepp ligger förtöjda och sÄ fikar E-Type igen och klappar om bÄtarna tillsammans med andra forntidsfantaster.

Det Àr en skön kontrast till krogliv och kÀndisar, berÀttar vÀrldsartisten som nÀstan aldrig Àr hemma utan mest pÄ turné runt jorden för Sofia Edgren i Dagens Nyheter i dag.
E-Type tycker om att umgÄs med sin bÀstis Sigge Viking ocksÄ som passar hundarna Ät honom nÀr han reser runt och sjunger disco för snorungar runt om i vÀrlden.
Ibland klÀr E-Type och Sigge ut sig i Ronja-klÀder som de har lÄnat frÄn SVT och artisten Àlskar att laga mat och rör gÀrna i grytor i timmar i strÀck och det Àr nÄnting som jag inte gÀrna gör.
Mat ska inte ta tre dygn att laga: det ska inte ens ta tre timmar om det inte Ă€r min Jelly Roll Morton’s Original Creole Jambalaya men det kompenserar man med att dricka mycket vitt under tillagningen och jag lovar att ingen jambalaya Ă€r bĂ€ttre Ă€n min.

Nu ska E-Type öppna vikingahak i Gamla stan i Stockholm dÀr servitriserna Fenja och Menja till mjödet och svinmÄllan Àven ska sÀlja Àkta [sic] vikingasouvenirer.

I kvÀll ska artisten tralla andras lÄtar ihop med globala kÀndisar som bland annat Tomas Ledin och nÄgra som heter Laleh och Timbuktu som jag inte vet vilka de Àr men jag har varit dÀr och det har nog inte han.

Fast Lena Ph kan jag klara av: jag tycker att hon Àr rÀtt frÀck och med massor av sjÀlvdistans och dito ironi. Jag tror att Lena har humor sÄ det rÀcker, men jag tÀnker inte titta pÄ henne i alla fall: dÄ slipper jag bombsÀkert Eva Dahlgren och Wihe och de andra ocksÄ.

Inte mitt bord

Den som satsar pÄ att fÄ julbordet hemkört frÄn Höglunds Catering i Uppsala har inte Àtit fÀrdigt förrÀn till pÄsk.
Det Àr tre stycken plus ett till som Höglund kallar Annorlunda med bland annat nötpastrami och chorizosauté och tsatziki.

Trean Àr vÀrst och kallas dÀrför fantasifullt och pÄhittigt för Stort traditionellt julbord och jag tror inte att nÄgot som ska finnas pÄ ett sÄdant saknas dÀr utom de grÀsliga grisfötterna i gelé och den som försöker tvinga i mig pressylta och revbensspjÀll Àr dödens.

Desserterna kommer on the side och kostar 40 kronor styck men ris à la Malta kan det inte bli frÄga om: dÄ stannar M hemma i T och fÄr jag Àta fyra julbord ensam: dÄ fÄr jag hÄlla pÄ till pingst allra minst och det klarar jag aldrig.

Det blir rÀtt dyrt ocksÄ för som vanligt kan man inte bestÀlla hem ett bord bara till sig sjÀlv utan femton av varje mÄste det vara utom det stora traditionella: dÄ mÄste man köpa minst tjugo och om jag har rÀknat rÀtt skulle alltihop i sÄ fall gÄ pÄ 14 785 kronor och sedan ska det ju vara lutfisk och dopp i grytan och brÀnnvin och öl och konjak och whisky ocksÄ och nÄgra drajor före och Frangelico till M efterÄt och det kostar nog minst lika mycket till och fan vet om man inte kan ha roligare för 30 000 spÀnn Àn att Àta och dricka upp alltihop och sÀrskilt om man inte gillar kÀket nÄgot vidare heller.

Hur mÄnga kanelbullar och hur mycket citronil kan man fÄ för 30 000 och jag undrar hur det gick med mina plisserade pappmuggar frÄn Bengtsfors eller kanske Billingsfors och som jag har för mig att nÄgon som bor dÀr i nÀrheten lovade att efterspana Ät mg.

GÀrna för mig eller What do I know?

Var Jesus homosexuell i alla fall som jag tror att nÄgra menar? Har det nÄgon stor betydelse: skulle det förÀndra sÄ mycket?

Man fÄr lÀtt det intrycket av hans kÀrva och buttra umgÀnge och tÀnk om alla pÄvar utom Lucrezias kvinnokarl till pappa och alla kardinalerna alltid har varit det ocksÄ och hur faller Majisterns lÄtsasreligiösa vÀrld samman dÄ och alla dÄtidens vikingar och nutida lÀttmatroser och alla cowboys i verkligheten och pÄ vita duken och alla internatskoleelever i England och alla pelarhelgon och nunnor och munkar i sina kloster och Tjatte och Knatte och Fnatte och alla brandsoldater och frÀmlingslegionÀrer och skogshuggare och betongarbetare och pansargeneraler och hejarsmeder och rallare och fÀbodstintor och manliga flygvÀrdinnor och vad vet jag och kanske Àr det lika bra att Jonas & Mark och Rikard fÄr ta över alltihop sÄ att allting blir som det ska sedan och det Àr vi andra som fÄr smyga i buskarna i HumlegÄrden och Slottsskogen som bögarna dessvÀrre fick göra för inte alltför lÀnge sedan?

A free man in an unfree world

Jag Àr en ofri man. Ofriare Àn nÀstan alla andra. Det Àr jag för att jag Àr journalist och till och med en högt utbildad sÄdan.
DĂ€rför sitter jag “i knĂ€et pĂ„ de som granskas”. Och sitter dem i knĂ€et pĂ„ mig tycks Majistern mena i sin senaste högstĂ€mda krönika i Dalarnas Tidningar och hade uttryckt sig sĂ„ ocksĂ„ om han inte likt rĂ€ven hade smitit ut bakvĂ€gen och skrivit “och tvĂ€rtom” i stĂ€llet.

Mer eller mindre, sĂ€ger Majistern ocksĂ„. Hur sitter man “mer eller mindre” i knĂ€et pĂ„ nĂ„gon? Om det hade varit M vi talade om hade jag sĂ„ klart suttit mycket ‘mer’ Ă€n ‘mindre’. Men annars?

Jag “blir ofta lika full pĂ„ samma efterfester” som alla andra journalister, pĂ„stĂ„r Majistern Ă€ven. Men det blir jag inte alls: det Ă€r alltid nĂ„gra som Ă€r mer berusade Ă€n jag dĂ€r jag kryper omkring pĂ„ efterfestgolvet och letar efter mina linser och mitt busskort.

Det Ă€r bara Majistern som “stĂ„r mer fri Ă€n alla andra” och det gör han för att han â€œĂ€r sjĂ€lvlĂ€rd och inte har gĂ„tt en enda utbildning”.
Att det ena inte har med det andra att göra bekymrar inte Majister moralist för han begriper inte sÄdana saker som annars varje barn förstÄr.

Majistern sĂ€ger att han Ă€r “lycklig över att inte vara journalist”. Det Ă€r jag ocksĂ„: att Majistern inte Ă€r.
För att vara journalist mÄste man kunna stava Ätminstone hjÀlpligt och i varje fall emellanÄt sÀtta ihop en mening som lÀsaren kan begripa.
Men det kan inte Majistern: han snubblar alltid redan pĂ„ den första meningen. NĂ€r alla andra redan har kommit i mĂ„l och stĂ„r i duschen kĂ€mpar Majistern fortfarande med att komma ur startblocken som han ohjĂ€lpligt har trasslat in sig i. Each an’ every time.

Det Àr bara Majistern som inte fattar. SÄ hÀr twittrade trÀskallen dödsföraktande tidigare i veckan och det Àr bÀst att du sÀtter dig ner först. Annars kan det hÀnda att du trillar ur skorna och slÄr huvudet i nÄgot hÄrt nÀr du faller som en fura till golvet.

Sanningen Àr den rakt motsatta Àn den Majistern trumpetar med sin falska esskornet frÄn sitt hemsnickrade torn av balsa: ingen stÄr mer ofri Àn han som inget annat gör Àn kryper och krÀlar för Makten och alla dem han tror att han kan ha nytta av.

Otaliga motbjudande exempel finns att lÀsa i tidigare bloggar under samma adress.

Majistern har aldrig tÀnkt en egen tanke i hela sitt liv. Han hÄller med den som talade sist och marscherar alltid taktfast med mobben.
En ofriare mÀnniska Àn Majistern har aldrig funnits.

Kallas stikker pÄ danska och ynkligare kan det inte bli: sÄdana mÀnnniskor fick hÄret avrakat förr och doppades i tjÀra och rullades i fjÀder och jagades ut ur stan under spott och spe och hugg och slag.

Man kunde sÀga att de fick vad de förtjÀnade men ÀndÄ lika mycket som de borde ha haft.

Född i förrgÄr

Majistern har svarat pĂ„ ett mail han har fĂ„tt frĂ„n nĂ„gon. Han sĂ€ger att det “inte Ă€r en bedrift, det Ă€r ren och skĂ€r uppfostran”.

PÄ annan plats i samma nÀtupplaga av Expresen skryter samme författare: Förr hade jag massor av vÀnner. Vi snodde mat inne pÄ Matdax vid Havsörnsgatan.

Hur ‘uppfostrad’ Ă€r man dĂ„? Det Ă€r nĂ„got allvarligt fel pĂ„ Majistern: han tror att han Ă€r nĂ„got han absolut inte Ă€r.

Men inte ens det uppfattar tidernas största dumskalle:

Majistern fyller 40 nÀsta Är. Men det var inte förrÀn hÀromdagen han upptÀckte att det finns nÄgot som heter kemtvÀtt. Det Àr bara vi andra som har kemtvÀttat i 200 Är.

Nytt för i Är: dry cleaning

Beautiful bad loser

HĂ€r Ă€r ett kort pĂ„ min bĂ€sta pokerpolare vithajen Alessia – before she lost her teeth.

Argare Ă€n sĂ„ kan nog ingen bli nĂ€r man har gĂ„tt all in med ett bombsĂ€kert fyrtal i damer och ett ess on the side – och FÖRLORAR mot mitt fyrtal i kungar samt en knekt.

Surt som satan. Och sÄ fÄr hajen bjuda pÄ sushi tvÀrs över gatan efterÄt ocksÄ. Hehe.

Inkompetens de luxe

Majistern har fÄtt ett nytt jobb. Som programredaktör för TV4:s Nyhetsmorgon. NÀr han skriver ut hÄllpunkterna i dagens program blir det sÄ hÀr:

Svenskarna tycker att sina chefer Àr inkompetenta.

Det kan inte vara nÄgon annan Àn Majistern. Och TV4 sedan: kanalen med sjÀlvaktning och respekt för sina tittare.

Nu vÀntar jag bara pÄ att nye programredaktören har tagit fel pÄ dag och Ärstid ocksÄ och annonserar pysseltant som ska mÄla pÄskÀgg klockan 09.17.

You are currently browsing the this is not a love story blog archives for October, 2011.