this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Archive for August, 2011

Tribute to Honeyboy

The Last of the Mississippi Delta Blues Men David Honeyboy Edwards dog av hjÀrtsvikt i förrgÄr i Chicago 96 Är gammal.

Honeyboy föddes 1915 i Shaw MS och stack hemifrÄn nÀr han var fjorton för att bli kringresande musiker med Big Joe Williams och spelade lÀnge for nickles and dimes i smÄstÀder innan Alan Lomax dokumenterade honom för Library of Congress 1942.

SÄ hÀr beskrev han sjÀlv den ambulerande bluesmannens liv:

Honeyboy spelade med Charley Patton och Tommy Johnson och Muddy Waters och Howlin’ Wolf och Little Walter och Johnny Shines and you name ’em och framför allt med den mytomspunne Robert Johnson och var nĂ€rvarande nĂ€r Johnson drack en flaska förgiftad whiskey som han hade fĂ„tt av en svartsjuk Ă€kta man i Three Forks utanför Greenwood MS dĂ€r Johnson spelade med Honeyboy och Sonny Boy Williamson och dog 27 Ă„r gammal 1938.

Honeyboy valdes in i the Blues Hall of Fame 1996 och Ă„ret dĂ€rpĂ„ publicerade han sina memoarer med titeln The World Don’t Owe Me Nothin’: The Life and Times of Delta Bluesman Honeyboy Edwards och 2008 fick han en Grammy för bĂ€sta traditionella bluesalbum: Last of the Great Mississippi Blues Men: Live in Dallas.
Honeyboy upptrÀdde sista gÄngen i april i Är vid The Juke Joint Festival i Clarksdale MS och skulle ha spelat pÄ the Jay Pritzker Pavillon i Chicagos Millennium Park senare samma mÄnad.

Jag har ingen skiva med Honeyboy men dĂ€remot alla inspelningar med Robert Johnson och allt av Charley Patton samt Ă„tskilliga album med Big Joe Williams och Howlin’ Wolf och Muddy Waters, sĂ„ jag tĂ€nker sĂ€tta pĂ„ en sĂ„dan nu.
Jag tror att jag börjar med Charley Pattons Devil Sent the Rain Blues eller vĂ€nta… Honeyboy sjunger ju och spelar gitarr och munspel pĂ„ Big Joe Williams and the Stars of Mississippi Blues. Det fĂ„r bli den i stĂ€llet.

Han Som BestÀmmer

Expressen har tagit bort möjligheten för lÀsarna att kommentera artiklar i tidningen. För att stoppa det anonyma nÀthatet, sÀger Expressens chefredaktör och ansvarige utgivare.
Majistern applÄderar beslutet i en blogg med ett sÀllsynt svinaktigt tonfall och kunde man inte tÀnka sig att alla anonyma inlÀgg raderades i n n a n de syntes i tidningen och lÄta mer sansade synpunkter komma till tals.

Jag tror att Expressen har hakat pĂ„ ‘nĂ€thatsdebatten’ av det frĂ€msta skĂ€let att slippa besvĂ€ret med att hantera lĂ€sarnas kommentarer.
Majistern snackar om att detta inte Àr censur och det Àr det vÀl ingen som har sagt men det var censur nÀr Dagens Nyheter vÀgrade att ta in en förvirrad artikel Majistern hade skrivit om abort för Majistern tror att det Àr han som avgör vad som ska tryckas i en tidning och inte den ansvarige utgivaren och tydligen Àr det han som bestÀmmer i sÄdana Àrenden pÄ Expressen, för annars hade hans blogg i dag aldrig ha publicerats och nu fÄr Majistern stÄ dÀr oemotsagd Ànda tills nÄgon med mer makt pÄ tidningen Àn han fattar vad det Àr Majistern uttrycker och raderar idioten frÄn lönelistan och mig spelar ingenting av detta nÄgon roll för jag har aldrig anvÀnt tidningens eget kommentatorsfÀlt för att kommentera en artikel nÄgonstans för det kan jag göra pÄ annat sÀtt.

Rakt ner i kÀllaren

Polarpristagaren Patti Smith har inte Rimbaud som #1 lĂ€ngre – hennes nya favorit heter Henning Mankell och det Ă€r vad jag skulle kalla ett ordentligt nerköp.

Och med en miljon mer svenska stĂ„lar pĂ„ fickan tokhyllar den gamla ‘punkdrottningen’ Kickan och Janne för att han har gjort Kickan pĂ„ smĂ€llen. Bisarrt.

Med rÀtt instÀllning

Zlatan sĂ€ger i rutan att han Ă„ker till Budapest “med instĂ€llningen att vinna EM-kvalmatchen” mot Ungern pĂ„ fredag.
Vilken instÀllning skulle Zlatan annars ha?

A rockstar before God

Den 12 augusti upptrĂ€dde Majistern pĂ„ Frizon utanför Örebro som Ă€r “en festival inför Gud” och man undrar vad prepositionen ‘inför’ betyder men strunt i det för Majistern “togs emot i det nĂ€rmsta som en rockstjĂ€rna av Frizonungdomarna” och det mĂ„ste ha passat Majistern som handen i en alltför stor handske och lĂ„ter mest som ett maranatamöte med MĂ„lle, tycker jag.

Oönskad comeback

Nyllet Àr tillbaka framför vÀderkartan i TV4:s Nyhetsmorgon. Han hoppade in i morse i stÀllet för nÄgon annan och de jubelartade vÀlkomstovationerna frÄn programsÀnket Saft visste inga grÀnser.
Alltihop i direktsÀndning frÄn det stÀndigt pÄgÄende barnkalaset pÄ TegeluddsvÀgen i Stockholm.

Mer Kondrup och Madde meteorolog i TV4. Och mindre Nyllet. Mycket mindre och helst inte alls.

Hver gang, tak!

TystlÄtna men stolta och Àrat Ditt namn flög över jorden

Vi arkeologer Àr ett tystlÄtet men stolt slÀkte. Vi Àr individualister, hopplöst excentriska, men de allra flesta av oss har stor integritet och sjÀlvaktning. VÄrt förhÄllande till mÀnniskans historia och kulturer Àr oavsett rum och tid prÀglad av djup, innerlig och personlig respekt.

Det dÀr stod att lÀsa i Uppsala Nya Tidning i gÄr och texten Àr förstÄs skriven av en arkeolog. Jag har ocksÄ rÀtt att kalla mig sÄ och en hel del annat ocksÄ fast jag aldrig gör det, men sÄdant dÀr barnsligt joller vill jag helst slippa höra.

Ett tystlÄtet men stolt slÀkte och hopplöst excentriska: det Àr hög tid att författaren kliver ut ur den konservburk han har suttit instÀngd i mer Àn ett sekel.

Somewhere, Over the Rimbaud

Patti Smith tog emot Stikkan Anderssons Polar Music Prize pÄ en miljon kronor ur HM Tabbes hand i gÄr vid en ceremoni i Stockholms konserthus: nÀstan som nÀr Nobelpriset delas ut.

I juryns motivering sĂ€gs att “Patti Smith Ă€r en Rimbaud med MarshallförstĂ€rkare”, men det Ă€r att missförstĂ„ och nedvĂ€rdera den överlĂ€gset ouopfostrade poeten frĂ„n Charleville-MĂ©ziĂšres i norra Frankrike alldeles pĂ„ grĂ€nsen till Belgien: Rimbaud behövde inga förstĂ€rkare och ingen kommer att lĂ€sa Patti Smiths poesi om hundra Ă„r.

Det dĂ€r med Rimbaud Ă€r nĂ„got Patti Smith har hittat pĂ„ sjĂ€lv, men han Ă€r rockpoesins skyddshelgon och ‘uppfanns’ av Bob Dylan och Jim Morrison innan Patti Smith visste vem Rimbaud var.
SĂ„ hĂ€r berĂ€ttade hon i rocktidskriften Crawdaddy Ă„r 1975 om nĂ€r hon först mötte Rimbaud: The first thing I got from Rimbaud was the power of the outer image: his face. I was a teenage girl, didn’t have a boyfriend, I looked at Illuminations, he was a good-looking guy! He even had long hair before the Beatles. It was that simple . . . nothing cosmic. He sorta looked like Dylan.

Intervjun Àr gjord av musikjournalisten Susan Shapiro och har den fyndiga rubriken Patti Smith: Somewhere, Over the Rimbaud. SÄdana saker gör mig alltid lite avundsjuk.

Sedan gick Patti hem och skrev… rock’n’roll och framhĂ„ller stĂ€ndigt att hennes sĂ„ngtexter Ă€r poesi fast de inte Ă€r det och hur som helst skriver Patti bĂ€ttre memoarer Ă€n dikter fast Bob Dylans Chronicles Ă€r strĂ„et vassare Ă€n hennes sjĂ€lvbiografi och Dylan kallas av mĂ„nga för tidernas störste rockpoet fast han egentligen skriver lysande lĂ„ttexter mer Ă€n poesi eller rent av fiction: noveller med rockmusik till.

Den stĂ€ndigt utfattige Rimbaud hade behövt de dĂ€r miljoner polarpengarna mycket bĂ€ttre Ă€n Patti och att nĂ€mna honom i samband med ABBA Ă€r nĂ€rmast motbjudande: Rimbaud var en rollin’ stone lĂ„ngt innan nĂ„gon annan var det och om Bob Dylan inte fĂ„r Nobelpriset i litteratur vilket Ă„r som helst nu blir jag förbannad.

Jag vilar i bön eller When the bottom is nÄdd

Först nÄgra gamla godingar frÄn förr:

Ibland kan jag kÀnna att nÄgot stÄr mellan mig och det fullstÀndiga genombrottet. Det gör mig förtvivlad.
Ja, vad kan det vara som stÄr i vÀgen? Kan det vara Majistern sjÀlv? Och hans nÀrmast oövertrÀffade obegÄvning?

Jag har inga positioner och skiter i mitt anseende.
Jag blev författare av nöd och tvÄng, för att det Àr det enda jag kan.
Och sÄ en gÄng till, sÄ att ingen ska missa det enastÄende mÀrkvÀrdiga i detta: Jag har skrivandet som yrke. Det Àr det enda jag kan.
Desto trÄkigare dÄ för Majistern att han inte ens kan det.

Tidigare har Majistern hÄnat alla som bor i vÄningar med kakelugn. I dag bor han sjÀlv i en lyxlÀgenhet med tornrum och inte en utan fyra kakelugnar. Men det bekymrar inte Majistern: han har glömt vad han sa dÄ. Eller var det bara ren och simpel avundsjuka den gÄngen?

SĂ„ hĂ€r skriver Majistern nĂ€r han sjĂ€lv har blivit en lycklig “kakelugnsĂ€gare”:
Jag vilar i bön. Jag glömmer allt oviktigt omkring mig. Snön faller utanför. Elden sprakar i kakelugnen. Milo gör mig lugn, vÀrdig, och tolerant. Jag trivs med Gud.

Och sÄ till över dagens gallimattias:

Jag har en god vÀn, Salvatore frÄn Neapel. Han Àr mer cynisk Àn jag Àr. Vilket inte sÀger lite.
Men Majistern pÄpekar ju stÀndigt vilken kÀrleksfull och ömsint och tolerant och förlÄtande och innerligt troende person han Àr. Kan man vara cynisk och kÀrleksfull och tolerant &c pÄ samma gÄng?

Majistern har sett FC Barcelona köra över Villreal CF och Àr förbannad för att Real inte uppför sig som han menar att varje lag som blir utspelade ska göra.
Ingen förtvivlan. Ingen som sliter sitt hÄr. Ingen som slÀnger sig pÄ grÀset och bankar mot underjorden med nÀvarna.
Eller biter motstÄndaren i benet nÀr han har blivit fÀlld?

Vi andra klÀr oss billigare för varje Är, men aldrig Àr det nÄgon som ser oss.
Utom Majistern som syns mest av alla för han har just varit och hÀmtat ut svindyra kostymer pÄ TV4:s bekostnad för sin medverkan i nÄgot fotbollsmagasin och strax blir det en vÀnda igen till skrÀddaren för att prova ut nya svidar för ett annat program.
Anars Àr det bara fina svarta italienska kostymer som ryms i Majisterns numera rymliga garderob.

Och pĂ„ Camp Nou i Barcelona sitter bara “medelmĂ„ttigt kunniga fotbollsturister frĂ„n hela vĂ€rlden” och tittar pĂ„ nĂ€r hemmalaget spelar fotboll bĂ€ttre Ă€n kanske nĂ„got annat lag har gjort nĂ„gonsin.

Vad fan menar karl’n? Är turisterna frĂ„n HĂ€stveda och TranĂ„s och Gnarp som fraktas som berusad boskap i bussar till San Siro i Milano varje gĂ„ng Zlatan Zlatan Zlatan ska sparka boll och för att se Francesco Totti filma sig till Ă€nnu en frispark pĂ„ Olympiastadion i Rom kunnigare Ă€n de som ser pĂ„ fotboll pĂ„ Wembley Stadium i London och Old Trafford i Manchester, EstĂĄdio do MaracanĂŁ i Rio de Janeiro och Allianz Arena i MĂŒnchen och Stade Municipal Du Ray i Nice eller kanske rent av hemmapubliken pĂ„ Kullaparken i Jonstorp?

5 000 miles astray

Calgary Àr en stad som ligger i Alberta i Canada och dÀr spelar de mest ishockey och det bÀsta laget heter Calgary Flames, dÀr hockeygeniet Kent Mr Magic Nilsson frÄn DjurgÄrdens IF satte ett klubbrekord som fortfarande stÄr sig pÄ 131 poÀng sÀsongen 1980/81.

Cagliari Àr en stad pÄ södra Sardinien dÀr fotbollslaget Cagliari Calcio skulle ha mött AC Milan i Serie A i helgen.
Men det vet inte hon som sitter och kommenterar saken i TV4:s Nyhetsmorgon: hon uttalar Cagliari som staden dÀr Kenta spelade ishockey för trettio Är sedan och det Àr desto konstigare eftersom italienska ord och namn för det mesta uttalas som de stavas.

Finns det ingen i kontrollrummet som kan tala om det för damen sÄ att hon slipper göra bort sig en gÄng i halvtimmen?

Och sedan nÀr Majistern [sic] dyker upp i telefon och talar om vilka giriga monster de Àr som sparkar boll i Italien fast de inte har nÄgon lust att göra det just nu och det Àr allt Majistern har att sÀga och ingen förstÄr varför han mÄste göra det i Nyhetsmorgon men innan Majistern lÀgger pÄ luren hinner blysÀnket Saft med att önska honom lycka till nÀr första programmet av KvÀllsöppet sÀnds i fyran i kvÀll fast programmet inte har premiÀr förrÀn i oktober.
Tjenare Saft! Och BlÀÀÀh Brolin!

You are currently browsing the this is not a love story blog archives for August, 2011.