this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Archive for February, 2011

Bollen Àr rund

“Utvecklingen löper som en hynda frĂ„n alla blir för bekvĂ€ma.” Stor och grammatiskt oklanderlig fotbollspoesi i dagens Expressen. Som ett sublimt kolsyrat &c och en korrekt tillagad &c i en perfekt rund &c. Forza, Maestro! Bollen Ă€r rund!

Last call to Rome

Vafan nu? Majistern stÄr och flinar hos malliga Mallan i TV4:s tantsnuskprogram Dagen efter. Men han skulle ju flyga till Rom i dag. Hinner han det nu?
Eller kunde den girige Majistern inte missa chansen att tjÀna en sista hacka just innan planet lyfter mot södern?
Majistern ska tala med Mallan om ‘manlighet’ fast han sjĂ€lv gör i brallorna nĂ€r han ser en hĂ€rjad man frĂ„n Östeuropa i trĂ€ningsoverall och om hur det kĂ€nns att dansa sĂ€mst av alla tillsammans med Carl Jan och Kurtan och Tone och Arja och Melker trĂ„kigast i köket och Paolo pugilist och Peppe och Patrick Ekwall och Ranelid och Willy valross i Let’s dance. Det klarar jag aldrig, sĂ„ nu drar jag sladden ur vĂ€ggen.
Men innan jag hinner: Majistern sĂ€ger att han Ă€r ocksĂ„ ‘grĂ€nsöverskridare’. Han skriver bĂ„de poesi och om fotboll “för det Ă€r nĂ€mligen samma sak”. Men dĂ„ gĂ„r han vĂ€l inte fram och Ă„ter över… ‘grĂ€nser’? KĂ€ften bara gĂ„r. Men Majistern fattar aldrig ett skvatt.

Sitter och stuffar

Sedan sÀger hon i rysch och pysch och ljusblÄtt i Nyhetsmorgon att det kommer ett nyinsatt NattstÀngt Special med farbror SÄphal i kvÀll med anledning av oroligheterna i Nordafrika. Om Majistern ska vara med dÀr ocksÄ hinner han aldrig med planet till Rom.

GrÀnsöverskridare

Ann Petrén spelar teater och film och Àr sedan nÄgra Är med överallt, fast jag inte varje gÄng begriper varför. Hon har i alla fall i dag nominerats till Dagens Nyheters kulturpris för Är 2010.
Men den som spelar Eulalia i katastrofkalkonen Åsa-Nisse – WĂ€lkom to Knohult ska inte nomineras till nĂ„gonting som helst. Aldrig nĂ„gonsin.
“Jo, men jag tycker om att göra mĂ„nga olika saker”, sĂ€ger Ann i TV4:s Nyhetsmorgon, för sĂ„ sĂ€ger alla och dĂ„ mĂ„ste sĂ„ klart hon göra det ocksĂ„.
Men det Ă€r inte sjĂ€lvklart att det Ă€r ‘fint’ och nĂ„got att strĂ€va efter att göra allt möjligt utan nĂ„gon stor urskillning alls. Lite grand som damernas sjukamp: inte bĂ€st pĂ„ nĂ„gonting utan bara halvbra pĂ„ det mesta.
Hej, farbror Flerkulturell heter jag. I gÄr mÄlade jag en tavla och i morgon ska svÀnga ihop en opera medan jag kanske skriver nÄgot pÄ vers ocksÄ. FÄr jag inte DN:s kulturpris sedan, vet inte jag.

Nominerad til kulturpris

Vad Ă€r det för ett ‘kulturpris’, förresten? Om jag har fattat rĂ€tt ‘nominerar’ DN:s kulturredaktion sedan Ă„r 2007 en kandidat i vardera kategorierna musik, litteratur, scenkonst och konst & form. Sedan fĂ„r lĂ€sarna rösta pĂ„ sin favorit och sĂ„ sitter det en jury pĂ„ tidningen och bestĂ€mmer i alla fall och förra Ă„ret fick Noomi Raspace ta emot 50 000 kronor och en skulptur för sin roll som psykopaten Lisbeth Salander i filmerna efter Stieg Larssons elĂ€ndiga Millenniumtrilogi.

Hur ‘viktar’ man – jo, DN skriver sĂ„ – ett stycke kammarmusik mot en tavla och en diktsamling mot Klas KlĂ€ttermus?

VĂ€rd ett kulturpris?

Vad tÀnkte de pÄ dÄ?

Hur hade Sverige sett ut i dag om Olof Palme inte hade blivit mördad pÄ SveavÀgen i Stockholm för just i dag tjugofem Är sedan? frÄgas i var och varannan tidning och lÀsare med synsk förmÄga inbjudes att höra av sig och meddela vad de tror om denna lika allvarliga som angelÀgna sak.

Det Ă€r naturligtvis idiotiskt. Vi kan aldrig fĂ„ veta hur Sverige hade sett ut om… &c. Det finns inte ens nĂ„gon anledning att spekulera i saken, eftersom den aldrig har intrĂ€ffat.
Det fÄr anses som sjÀlvklart att Palme hade varit en lika briljant politiker i dag som han var dÄ om han hade fÄtt leva. Men de tjugofem Är som har gÄtt sedan Palme dog Àr mÄnga fler Àn sÄ: under detta fjÀrdedels sekel har det intrÀffat mer Àn det gjorde under hundra Är innan.
Vi lever i en helt annan vÀrld Àn Palme gjorde och han skulle kÀnna igen sig lika lite den vÀrlden som varje tjugofemÄring gjorde i hans. SÄdana saker.
DÀrför finns ingen som vet, och ingen kommer nÄgonsin att fÄ veta. Varför skulle nÄgon vilja det?

Men en sak tror jag: svensk politik hade inte sett ut som den gör i dag om Olof Palme fÄtt leva. DÄ hade Ingvar Carlsson varit en fotnot i historieböckerna och och MÄna hade gÄtt pÄ ungdomsförbundets dagis fortfarande och ingen utanför Katrineholm hade hört talas om konsumförestÄndare Persson.
Varje annan politiker med statsmannaambitioner hade fÄtt slipa sina argument till det yttersta för att hÀnga med i debatten men kanske inga sÄdana politiker finns utom Palme och dÄ hade vi stÄtt dÀr i alla fall med det grÄmelerade politikerpatrask vi har i dag.
Det Àr vÀl bara Gudrun som fortfarande tror att hon Àr det mest fÀrgsprakande som finns, fast hon inte Àr det ens out of a paper bag. Fast jag medger att Gudrun har great legs, och det tycker hon sjÀlv ocksÄ mycket mer Àn jag för du ser henne aldrig utan en kjol som Àr en dryg decimeter kortare Àn nödvÀndigt. Men de flesta mÀnniskor tÀnker inte bara med benen, fast jag har hört att nÄgra gör det ÀndÄ och i sÄ fall mest med spirorna isÀr.
Eller som Country Joe McDonald sjunger med sitt rockband Country Joe & The Fish pÄ soundtracket till filmen Quite Days in Clichy efter Henry Millers bok:

Hur hade Sverige sett ut? Det Àr en frÄga av absolut ingen betydelse alls.

Om nÄgon frÄgade mig: jag tror att det skulle ha sett
ungefÀr likadant ut som det gör i dag

Vi kommer aldrig att fÄ veta vad stenÄldersmÀnniskan tÀnkte heller, Àven om vi tror oss ha en aning om hur han hade det rent materiellt: hur han bodde och vilka verktyg han anvÀnde och vilken mat han Ät &c.
Men vad de som levde pÄ stenÄldern tyckte och tÀnkte och hur deras vÀrldsbild sÄg ut dÀr de satt pÄ huk vid lÀgerelden utanför grottan och petade förstrött i glöden med en pinne medan de sÄg stjÀrnorna vandra förbi pÄ natthimlen högt ovanför fÄr vi aldrig riktigt veta.
Vi fĂ„r inte veta ens om vi mötte honom i stenĂ„ldersskogen: han frĂ„n lĂ€nge sedan mĂ„ ha haft en hjĂ€rna som i allt vĂ€sentligt pĂ„minner om vĂ„r men ‘innehĂ„llet’ kunde inte vara mer olika.
Det Àr för övrigt inte alldeles sÀkert att detta vore helt och hÄllet till hans nackdel som kommer frÄn times long long gone.

TĂ€nker – men pĂ„ vad?

Svart pÄ vitt

Det sitter en fjortis bredvid programledare Saft i Nyhetsmorgons studio i dag. Det har varit Oscarsutdelning i Hollywood i natt och dÀrför bluddrar fjortisen yrvaket om film.
Det borde inte den göra som tror att film noir Àr en film som Àr inspelad i svartvitt.

Och vad Àr det för konstiga klÀder flickstackarn alltid har pÄ sig i teve? Hon som ÀndÄ ska fylla femtio senare i Är?
Det Àr den 28 februari i dag. DÀrför sÀger hon i rysch och pysch och jÀttemycket ljusblÄtt att hon fyller Är den dagen. Fast i december.
Jag mÄste sluta titta pÄ TV4. Jag klarar inte av fler vansinnesutbrott i Nyhetsmorgons studio.

Finns Àven i fÀrg

Inte utan mamma och pappa

Natalie Portman fick en Academy Award nyss för bÀsta kvinnliga huvudroll i den psykologiska thrillern Black Swan som utspelar sig i balettens inte alltid behagliga kulissvÀrld.
Filmen handlar om en uppsÀttning av Pjotr Tjajkovskijs Svansjön om prinsessan Odette som har förvandlats till en vit svan av den onde trollkarlen Von Rothbart. Baletten kretsar kring kampen mellan kÀrleken och ondskan och det Àr hÀr den svarta svanen kommer in och kanske lite schizofreni ocksÄ.

NĂ€r hon stog dĂ€r med Oscarsstatyetten i handen tackade Natalie hundra personer som var och en pĂ„ sitt speciella sĂ€tt har varit delaktiga i hennes framgĂ„ng och allra mest delaktiga hade mamma och pappa varit som “gav mig mitt liv”.
Tja, det Ă€r sĂ„dant som hĂ€nder. Även i de bĂ€sta… &c. Men tack i alla fall, morsan. Och du med, stabben. En himla tur att ni fanns. Annars hade jag inte stĂ„tt hĂ€r nu.
Nej, just det. Tack sÄ mycket en gÄng till. Tack tack. Kvack?

Inte ens bjuden

Kringskuren kung

Och i Expressen lÀser jag att Tabbe inte fÄr gÄ ut för tanten. Inte sedan det avslöjades i höstas att Tabbe umgicks med mindre fina flickor till kaffet och konjaken och lite mer i skymundan Ànnu senare pÄ kvÀllen nÀr han och Noppe och Knoppe och Aje och Baje och resten av gubbgÀnget partajade utan de egna kÀrringarna.
NĂ€r Tabbe och Salvia Ă€r bjudna pĂ„ fest ringer hennes hovdamer runt och frĂ„gar vilka fler som ska komma pĂ„ kalas – och om nĂ„gon Ă€r bjuden som inte faller Salvia i smaken fĂ„r de som har bjudit veta detta.
Jag vet inte, men det verkar som om Tabbe inte fÄr gÄ ut pÄ egen hand mitt pÄ dagen heller.

Hur kan det vara möjligt? Det Àr ju Tabbe som Àr kung och hon som hÀnger med pÄ köpet, sÄ att sÀga. Om jag var kung trÀffade jag sÄ klart vilka mÀnniskor jag ville. Annars Àr det vÀl ingen mening med alltihop. Det Àr ju det som Àr hela idén med att vara kung: att man fÄr bestÀmma alldeles sjÀlv precis hur man vill ha det.
FrÄga Gustav Vasa nÀr han klappade pÄ klostrets port och Karl IX i Linköping pÄ skÀrtorsdagen Är 1600 och Karl XV pÄ BÀckaskog i SkÄne samt vid groggbordet med Danmarks fylltratt Frederik VII: dÄ fanns inga nÀbbgÀddor till tanter som la sig i.

Hög herre i hÀftig hatt
eller
KrÀnger kungen korv?

Jag tycker att toffeln Tabbe ska rycka upp sig. SÀtt Salvia och hennes skvallerbyttor till hovdamer i en flygel pÄ Drottningholm utan tillgÄng till telefon och ippar och appar och allt vad det heter och flytta sjÀlv tillbaka till huset vid Skeppsbron i Gamla stan.
Gör Rikssalen till diskotek och Karl XI:s galleri kan bli vÀrldens lÀngsta och stÀndigt nattöppna bar dÀr Aje och Baje och Noppe och Knoppe kan servera margaritas och mojitos dygnet runt till tre pingviner i frackar som luktar fisk och fÄgelbajs och slupen Vasaorden fÄr segla i stÀndig stafett frÄn LogÄrdstrappan till Skeppsholmen med förnödenheter frÄn de kungliga förrÄden till C.
I Museum Tre Kronor i kÀllaren kan Tabbe och kompisgÀnget bedriva lönnkrog pÄ skoj precis som brandmÀstaren pÄ det gamla slottet gjorde den 7 maj 1697 och i ett huj fanns det inget slott mer. Men det gjorde ingenting för Karl XII klarade sig utan sÄdana finesser. Han var en friluftsmÀnniska som gillade kanoners buller mer Àn kvinnor kÀbbel som strax stack österut över sjön med sitt tÀlt för att slÄ ihjÀl ryssar och turkar och polacker och diverse andra sekunda folkslag som kunde tÀnkas komma i vÀgen och kom aldrig tillbaka till Stockholm igen.

Tabbe kunde kanske skilja sig ocksÄ, för det mÄste man kunna nÀr man Àr kung.
I USA skulle det gÄ pÄ en kvart: jag vet urgamla tanter dÀr som har blivit skilda och fÄtt alla pengarna ocksÄ för att deras stenrika mÄngmiljonÀrsmÀn har terroriserat dem genom ett helt lÄngt liv och alltid tagit överdelen pÄ frukostfrallan för egen del och lÄtit henne knapra pÄ den trÄkiga underdelen.
Att inte fÄ festa loss med stake i Noppes kÀrleksgrotta varje kvÀll Àr ett solklart skÀl för skilsmÀssa vid en jÀmförelse med franskbröd till frukost i Florida.

Om Sillen bitrÀder Àr alltihop överstökat pÄ tio minuter fast Sillen fakturerar för tio mÄnader pÄ baksidan av en krognota.
Sillen kör numera med cowboykanna storlek XXL pÄ varje biopremiÀr och tror att han Àr det svenska rÀttsvÀsendets supersexige Jesse James. SjÀlv tror jag att det Àr för att Sillen inte ska försvinna i kÀndisvimlet och fotograferna frÄn skvallerpressen ska se honom bÀttre pÄ mattan.
Det Àr mycket synd om Sillen.

RivjÀrn utan karl för sin kanna

Poet med estethjÀrta och en korvkiosk pÄ en alptopp

“Men vĂ€ldigt sĂ€llan utmanas dem.” Det Ă€r Majistern, poeten med “estethjĂ€rtat”, som har slagit till igen. ObarmhĂ€rtigt.

Majistern sĂ€ger att hans Gud har övergivit honom, men det Ă€r inte Francesco Totti den hĂ€r gĂ„ngen och inte den dĂ€r andre heller utan en fotbollsspelare pĂ„ dekis som gjorde mĂ„l för Italien i VM för fem Ă„r sedan och som i dag â€œĂ¶ppnar en korvkiosk pĂ„ en alptopp ovanför Turin” nĂ€r motstĂ„ndarlaget gör mĂ„l. En korvkiosk pĂ„ en alptopp?? Varför dĂ„? Hur lĂ„ng Ă€r kön dĂ€r uppe?

“En monolog skriven, dikterad och framförd av […].” Hur dĂ„? Vad menas med det?
Dikterad?? Vet Majistern vad som avses med detta ord? Troligen inte. Men jag kan sÀga sÄ mycket att det inte har nÄgot med dikt i betydelsen poesi att skaffa.
Majistern gillar inte SV Werder Bremens tröjor heller: de Ă€r för fula och fĂ„r Majistern att mĂ„ illa. Hans ĂŒbersensibla estethjĂ€rta klappar i otakt varje gĂ„ng Majistern ser Werder Bremen spela och rĂ€tt vad det Ă€r kanske hjĂ€rtat stannar alldeles av ren och oförfalskad skrĂ€ck och nĂ€r det inte bultar mer kan Majistern inte bĂ€ra hjĂ€rtat framför sig i sina kupade hĂ€nder och dĂ„ tippar hela vĂ€rlden över Ă€nda och grĂ„ter alla hĂ€star och krokodiler och uppslukas solen av sig sjĂ€lv och blir till ett svart bottenlöst hĂ„l i universum och i ett sĂ„dant hĂ„l finns det bara en vĂ€g in och ingen ut.
Werder Bremen mÄste byta matchstÀll, ryter Majistern svavelosande. Förbjud, sÀger envÀldige smakdomare Majistern med samma sublimt kolsyrade fingertoppskÀnsla för fotbollsmode som för poesi. Men det har han nog ingenting för: Majisterns inflytande över tyska Bundesliga Àr lika betydande som ett stycke drivved pÄ Indiska oceanen.
Och sĂ„ det obligatoriska om “svettiga pungskydd” &c. Om inte kulorna fĂ„r vara med gĂ„r det rakt inte.

Mesut Özil spelar i ej godkĂ€nd tröja

Snö Àr ocksÄ dÄligt. DÀrför fÄr det gÀrna snöa i Àckliga Sverige i januari men aldrig i Italien, sÀger Majistern. Men för precis ett Är sedan hade Rom sitt vÀrsta snöovÀder sedan 1986. Var Gud pÄ syföreningsmöte den dagen eller var han bara bakfull?
Och 2006 gick vinter-OS i Turin. Du vet, bobsleigh och backhoppning och skidor pÄ lÀngden och pÄ tvÀren och allt det dÀr. Hur gick det till?

Colosseo a Roma sotto la neve 12 febbraio 2010

SĂ„ hĂ€r beklagar sig Majistern Ă€ndligen över sin egen ynkliga och utsatta person: “En vĂ€ldigt sorgsen medmĂ€nniska som fĂ„tt jaga rĂ€tt hĂ„rt i kurvorna för att inte bryta ihop den senaste veckan. Jag kan inte avgöra om jag Ă€r vĂ€rd detta gatlopp. Det Ă€r jag kanske.” Och sĂ„ det fasavĂ€ckande löftet som samtidigt Ă€r ett hot: “Ni blir aldrig av mig.”
VadÄ: medmÀnniska? Och: Ni blir aldrig av mig?? Man förstÄr att ett estethjÀrta har klappat extra hÄrt just dÀr.

Vem Àr Lotta Larsson?

Nyss hemkommen frÄn Thailand störtar en fint brunbrÀnd Lotta Larsson in i resebyrÄn Tickets butik i GrÀnby centrum. Hon begriper inte varför hon Äkte hem till kylan och vill nu omedelbart hÀmta reskataloger för att boka nÀsta tur till Thailand.
– TvĂ„ veckor Ă€r det minsta, fast Ă„tta veckor skulle passa mig bĂ€ttre! hojtar Lotta innan hon svischar ut ur butiken med en katalog under armen.

Reporter Niklas Skeri direktrapporterar frÄn resebyrÄn i Uppsala Nya Tidning.
Thailand? Just hemkommen? Och sĂ„ direkt i vĂ€g tillbaka igen. Åtta veckor den hĂ€r gĂ„ngen.
Är det inte dyrt att Ă„ka till Thailand? Åtta veckor ocksĂ„. Jag som inte ens har rĂ„d att ta bussen till SkĂ€rplinge.
Arbetar inte Lotta? Eller Àr Lottas jobb sÄ oviktigt att det inte mÀrks om hon Àr borta nÄgra mÄnader? Lever Lotta pÄ rÀntor eller fifflar hon med skatten?

Vem Àr Lotta Larsson?

RÀtt lÄt eller fel?

Nej. Jag har aldrig sett ett enda program av Melodifestivalen. NĂ„gonsin.
Det Àr dÀrför jag stor trÀffsÀkerhet kan svara att jag tycker att det var fel lÄt som vann varje gÄng flÄsande tevereportrar sticker en mick under nÀsan pÄ mig nÀr jag Àr ute och gÄr pÄ stan dagen efter.

Om inte Carola eller Nora Tango for to Brockstedt vinner kan det lika gÀrna vara, brukar jag lÀgga till men det Àr det aldrig nÄgon som hör för dÄ har televisionens löddriga reportageteam redan kastat sig över nÀsta objekt: FÄr jag frÄga, tycker tant att det var rÀtt lÄt som vann eller fel?

Vinner hver gang

You are currently browsing the this is not a love story blog archives for February, 2011.