this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Archive for January, 2011

Tjong i medaljongen

Sverker soptunna frÄgar Lena kulturminister vilken film hon sÄg senast.
ÄnglagĂ„rd 3, svarar Lena.
Jaha, hugger rovdjuret Sverker sabeltand direkt. Som om han ville slita Lena i stycken och man undrar varför, för det Àr ju inte Plus mer och Sverker har ingen tillverkare av taskigt tvÀttmedel framför sig i studion: Vad tyckte du om den dÄ??!
Jag tyckte att den var… trevlig. Jag sĂ„g den med min dotter, och det var vĂ€ldigt mĂ„nga fina sommarbilder. Öhh?

Tjosan, Sverker sömntuta. Lena Àr landets kulturminister och sitter pÄ alla stÄlarna som ska gÄ till film och all möjlig annan kultur i Sverige. Hon fÄr inte offentligen uttala sig om vilka filmer, och vilken annan konst och vilken sorts teater och poesi heller för den delen, hon föredrar framför andra. Allt annat vore tjÀnstefel.
Jag tror att nĂ€r Lena sĂ€ger att filmen var “trevlig” menar hon att den var kass. Men det fĂ„r hon alltsĂ„ inte sĂ€ga i teve. Du fĂ„r göra det och jag med. Men inte Lena, för det Ă€r hon som delar ut alla de dĂ€r hundratals miljonerna som Svenska Filminstitutet kastar efter Firma Colin & Helena AB sedan.
DÀrför fÄr Sverker smÄskolemagister inte stÀlla den frÄgan, för han fÄr ÀndÄ inte ens ett yxskaft till svar. Men det begriper inte snurriga Sverker: han tror att han stÄr och smÄsnackar pÄ puben med polarna och en pilsner i nÀven.
Det Àr ocksÄ snudd pÄ tjÀnstefel.

Sverker rakt ner i den röda tunnan. Lena ocksÄ, förresten.

Stolle med soptunna

Undrar inte du ocksÄ?

Johan WirfÀlt undrar i dagens Expressen hur det kommer sig att att halva befolkningen Àr förbannad för att SVT:s Uppdrag granskning har avslöjat Ingvar Kamprads fiffel och fusk.
“En snĂ„l smĂ„lĂ€nning som ljuger om sin skatteplanering”, sĂ€ger WirfĂ€lt. I tjugo Ă„r och mer Ă€ndĂ„ dessvĂ€rre.
Det undrar jag ocksÄ.
En gammal pÄlitlig nazist dessutom och fan vet vad Ingvar har för andra benrangel i klÀdkammaren.

Schysst journalist

The place to go

Carolines rÀvÀnglar har utvandrat till Saturnus och startat en kylskÄpsfabrik dÀr.
Det gjorde de nog rĂ€tt i, för i torsdags sa en kille frĂ„n Tekniska museet i Stockholm, tror jag, i P1 Morgon att “i en framtid om 200 eller 500 Ă„r mĂ„ste vi börja kolonisera rymden för att jorden inte kommer att rĂ€cka till”.
DÄ sticker jag till Saturnus direkt: dÀr finns det i alla fall is till camparin och behöver man inte dricka rosén ljummen.
RÀvÀnglar, det Àr grejer: obÀndiga entreprenörer och orÀdda rymdresenÀrer.

Mysko boll med livrem och kylskÄp ombord

En sak Àr tvÄ för mycket

För ett Är sedan var det Haiti, dÀr miljoner mÀnniskor omkom och blev hemlösa i en jordbÀvning. Men det försvan ju rÀtt snabbt frÄn teve och tidningar: en massa jÀttefattiga mÀnniskor pÄ en ö dit inga svenskar Äker i alla fall. Jag kÀnner ingen som har varit dÀr utom jag sjÀlv.
Sedan höll hela Mellaneuropa pÄ att drunkna i ösregn och översvÀmningar, eller det kanske var Äret innan? Men förra sommaren hÀllde i alla fall en giftfabrik eller nÄgot i Ungern ut en massa skit i Donau sÄ att alla fiskar och grodor och andra djur bara flöt omkring med magen i vÀdret i lÀskigt rött vatten. Det blev tvÀrtyst i svenska medier om det ocksÄ rÀtt fort.
Delstaten Queensland i Australien Àr lika stor som Frankrike och Tyskland och Italien tillsammans och höll pÄ att försvinna rakt ut i Stilla havet i en översvÀmning för bara nÄgon mÄnad sedan. Hur gick det för Queensland efterÄt: finns det kvar eller spolades halva Europa bara bort utan att jag har fÄtt veta det?
För tvÄ veckor sedan blev det nÄgot slags revolution i Tunisien och nu Àr det bara ett oroligt Egypten i teve och pÄ löpsedlar varje dag. Hur lever de och har det i Tunisien i dag? Revolterar de fortfarande dÀr, fast lite mer i skymundan frÄn svenska korrar, sÄ att sÀga? Jag vet inte, för det Àr ingen som talar om det för mig.

Kan svenska medier bara hÄlla en sak i huvudet samtidigt? Det verkar sÄ, och nÀr man ser pÄ nyheterna i TV4 tror man att det Àr lattjolajbantimmen pÄ dagiset FÄntratten nÀr Steffo kutar runt i studion medan han oskickligt leker med en handboll som han ideligen tappar pÄ golvet.
Finns det nÄgon mÀnniska pÄ jorden som kan ta den barnungen pÄ allvar efterÄt?

News, anyone? Someone serious around in the studio?

Var blev den store Alexander av?

[In sequel to: Sunt perspektiv?]

Vi har mött dem nĂ€stan allihop förut: frĂ„n Nabonid och Qin Shi Huangdi har föregivna tidigare hĂ€rskare fortsatt att fascinera kungligheter Ă€nda till vĂ„r egen tid. LĂ„ngt efter kungen av Babylonien och förste kejsaren av Kina fortsĂ€tter den exceptionellt utrustade graven att fascinera kungligheter Ă€ven i ett avlĂ€gset Skandinavien: den forntida hĂ€rskaren som arkeologins upphov genom den medvetet anlagda magnifika graven – och hans sentida efterföljare som ivrig tillskyndare av detta slags dokumentation som ett historiskt ‘faktum’.
Vi som sitter hĂ€r i dag – ett par tusen Ă„r och mer efterĂ„t – med historiens lathund i knĂ€t har mĂ„hĂ€nda större anledning Ă€n Nabonid och Shi Huangdi att frĂ„ga oss: Ă€r verkligen sten och marmor det material som bĂ€st skyddar och bevarar en död hĂ€rskares lysande eftermĂ€le? I Grekland hördes pĂ„ 400-talet f.Kr. en röst frĂ„n Thebe som försvarade mĂ€nniskans efterlevande rykte gentemot aldrig sĂ„ pompösa monuments sterila förgĂ€nglighet. Pindaros stĂ€ller i en berömd dikt det talade ordet mot den stendöda marmorn:

Det monument Pindaros skapar för att förgylla segerfesten och hedra vinnaren i kappkörning med hÀstspann vid sjÀtte pythiska spelen i Delfi Är 494 f.Kr., Xenokrates frÄn Akragas, Àr inte av sten: det Àr en dikt.
Men denna dikt Ă€r starkare och mer motstĂ„ndskraftig i all sin ömtĂ„lighet Ă€n bĂ„de brons och marmor: den pĂ„verkas inte av tidens obönhörligt gnagande tand: den lever vidare i oĂ€ndlighet i eftervĂ€rldens medvetande – och vittnar genom Ă„rtusenden om mĂ€nniskans bedrifter. Pindaros stĂ€ller ocksĂ„ i sin segerhymn till Xenokrates tidens mest fullĂ€ndade skulpturer mot den genom alla tider oantastliga dikten: det enda ‘monument’ som Pindaros menar inte gĂ„r att manipulera.

Körsven frÄn Delfi
Staty av brons med koppar, silver och onyx
samt med ögon av glas i original
474 f.Kr.
Delfis arkeologiska museum

Efter det romerska kejsardömets sammanbrott blev en av de viktigaste uppgifterna för det nya katolska prĂ€sterskapet att överallt i de tidigare provinserna avlĂ€gsna varje pĂ„minnelse om vad mĂ€nniskor hade trott pĂ„ förut; den enda ‘historia’ som de kristna germanska kungarna numera ville höra var den som legitimerade deras ansprĂ„k pĂ„ makten och som bortom varje tvivel pĂ„visade den egna familjens slĂ€ktskap med verkliga eller uppdiktade hjĂ€ltar frĂ„n ett Ă€rorikt förflutet.
NĂ„gon annan ‘historia’ Ă€n den som hade skrivits av frĂ€mst grekiska och romerska författare frĂ„n antiken existerade vid denna tid inte nĂ„gonstans i Europa. MĂ€nniskorna som levde dĂ„ uppfattade inte heller att nĂ„got omstörtande just hade intrĂ€ffat: deras dagliga liv pĂ„verkades inte i nĂ„gon avgörande mening av romarrikets fall. Varför skulle de i sĂ„ fall Ă€ndra pĂ„ den forntid som redan fanns? De nya hĂ€rskarnas intresse för vad som hade varit utgick i första hand frĂ„n vad som bĂ€st kunde tjĂ€na deras egna politiska syften.
‘Folket’ fattade i dessa Ă€renden som vanligt ingenting.

En senare tids nÀrgÄngna kungliga intresse för den tidiga arkeologins upptÀckter har inte heller intrÀffat av en hÀndelse. Jag har ocksÄ i detta arbetes första del beskrivit hur bland andra Àrkehertig Leopold Wilhelm av Habsburg och Ludvig XIV i Frankrike var och en för sig gör ansprÄk pÄ dyrbarheterna i kung Childeriks grav frÄn Tournai, om vilket bland annat stÄr att lÀsa i en akademisk avhandling med titeln En enkel till HimlingÞje.

Ett sĂ„dant allt annat översvallande intresse för forntida döda hĂ€rskare kan Ă€ven ta sig andra uttryck. År 1806 lĂ€t den segerrike Napoleon Bonaparte öppna Fredrik den stores grav och hĂ€mtade sjĂ€lv det svĂ€rd som lĂ„g vid den döde kungens sida. Fredrik II hade dött 20 Ă„r tidigare och detta var kejsarens personliga hĂ€mnd för varje tidigare franskt nederlag mot Preussen. SvĂ€rdet, som i dag Ă„terfinns pĂ„ Le MusĂ©e de l’ArmĂ©e i Paris, blev snabbt en nationell symbol för Frankrikes förkrossande seger i slaget vid Jena samma Ă„r samt för Napoleons överhöghet över den preussiske kungen.

Är det möjligt att utifrĂ„n ett snarlikt motiv peka ut en möjlig gĂ€rningsman till de hittills ouppklarade inbrotten i högarna i Gokstad, Oseberg och Borre? Om det ligger nĂ„gon sanning i att Harald Gormsson blĂ„tand “vandt sig hele Danmark, og Norge […]”, borde med “Norge” i första hand avses de traditionellt ‘danska’ omrĂ„dena pĂ„ bĂ„da sidor om Oslofjorden: Østfold – och kanhĂ€nda vid denna tid Ă€nnu mer: Vestfold. NĂ€r Harald Ă€ndĂ„ var i fĂ€rd med att undanröja varje lokal konkurrent om kungatiteln – vad kunde vara lĂ€mpligare Ă€n att samtidigt stryka ocksĂ„ den norsk-svenska YnglingaĂ€tten frĂ„n listan av möjliga medtĂ€vlare om makten? Den som styrde och stĂ€llde bakom vandaliseringen av högarna i sĂ€rskilt Gokstad, Oseberg och Borre kunde i sĂ„ fall vara Harald blĂ„tand sjĂ€lv – av Skjoldungars förnĂ€ma Ă€tt och frĂ„n det alldeles nyligen etablerade kungasĂ€tet i Jelling inte alltför lĂ„ngt borta pĂ„ andra sidan Skagerrak.

OcksÄ ett monument
Danmarks Àldsta framstÀllning av den KorsfÀste
– fast utan kors
Harald blÄtands runsten i Jelling

Och 200 Ă„r före Harald: Paulus Diaconus berĂ€ttar att hertig Giselpert av Verona steg ner i kung Alboins grav och lade beslag pĂ„ det svĂ€rd och de vĂ€rdefulla föremĂ„l som fanns dĂ€r. Alboin hade fört langobarderna (‘de lĂ„ngskĂ€ggiga’) frĂ„n nuvarande vĂ€stra Ungern, Kroatien och Slovenien till Lombardiet och gjort Pavia till sitt folks huvudstad i Italien innan han mördades i palatset i Verona pĂ„ anstiftan av sin hĂ€mndlystna hustru Rosemunda Ă„r 572: med denna bedrift framstod Alboin för medeltidens historielĂ€sande mĂ€nniskor som en av germanernas legendariska erövrare.
Giselpert stoltserade efterĂ„t gĂ€rna “med sin sĂŠdvanlige ForfĂŠnglighed overfor uforstandige Folk af, at han havde set Alboin”. Vad vi sjĂ€lva ser Ă€r ingenting annat Ă€n den nya makthavarens knepiga förhĂ„llande till sin egen vĂ€rld och nĂ€sta: till de levande och till de döda.

Även i Sverige har kungliga gravar öppnats oftare Ă€n de flesta av oss kanske tror, men dĂ„ nĂ€stan alltid för att vi vill ha svar pĂ„ frĂ„gor om dödsorsaker och annat som tidigare inte blivit tillrĂ€ckligt utredda av historiker och livmedikusar.
Ett dussintal sÄdana gravöppningar Àr kÀnda, frÄn Birger jarl till Gustav III. De i dag mest omtalade borde ÀndÄ vara Karl XII Är 1917, Gustav Vasa 1945 och Erik XIV 1958, dÄ 17 000 vÀstmanlÀnningar och andra besökande under tvÄ dagar i februari defilerade förbi den öppna kistan i VÀsterÄs domkyrka.
Om gamle kung Gösta fick vi veta att han begravdes med en krona av silver pÄ huvudet och hade mycket dÄliga tÀnder. Karl XII var 176 centimeter lÄng och kan ha blivit skjuten av en norsk eller svensk soldat vid Fredrikstens fÀstning i november 1718: för att avgöra en sÄdan sak utan varje spÄr av annan bevisning hjÀlper det inte att öppna en grav 200 Är efterÄt. Fast andra finns förstÄs som tycker tvÀrtom. Prover frÄn Eriks lik visar att denne kan ha blivit förgiftad med arsenik, men om det Àr alldeles sÀkert fÄr vi nog aldrig veta.

HjÀltekung med hÄl i huvudet

Efter den misslyckade maskeradbalen pĂ„ Kungliga Operan i Stockholm den 29 mars 1792 framtrĂ€dde Gustav III Ă„ter offentligen Ă„r 1866, utan annars obligatorisk peruk men fortfarande med rester av smink kring ögonen. Han ville sjĂ€lv helst av allt vara en ‘riktig’ vasaĂ€ttling och lĂ€t dĂ€rför redan som kronprins öppna och inspektera kungagrvarna i Uppsala domkyrka.
Gustav befallde Är 1767 att Erik XIV:s grav skulle öppnas och lÀr Àven ha förevisat Eriks lik för utlÀndska gÀster vid hovet: det höga Àmbetet direkt frÄn Gud i trasiga klÀder och förödande fysiskt förfall men sÀkert tillrÀckligt imposant för den privilegierade publiken att se ÀndÄ.
Sonen Gustav IV Adolf och nĂ„gra nĂ€ra medarbetare med tystnadsplikt smög klockan fem pĂ„ morgonen den 10 augusti 1799 den korta strĂ€ckan frĂ„n slottet till Riddarholmskyrkan för att i hemlighet besiktiga Karl XII i hans grav: den Ă€ven i övrigt emellanĂ„t förvirrade Gustav Adolf ville veta vilket av alla portrĂ€tt av den döde krigarkungen som var ‘mest likt’.

Och sĂ„ finns det gravar som vi förstĂ„r mĂ„ste ha varit bland de mest pĂ„kostade som har funnits – fast ingen lĂ€ngre vet var nĂ„gonstans dessa gravmonument stĂ„r att finna.
Var blev Alexander av? Var ligger den store makedoniern begravd? Det Àr ett av forntidens stora mysterier att ingen med ens nÄgorlunda trÀffsÀkerhet har kunna peka ut platsen för ett av alla tiders sannolikt största begravningsevenemang.

Saknad sedan 2 334 Ă„r
Carlsberg Alexander
Ny Carlsberg Glyptotek
Köpenhamn
Foto: Gunnar Bach Pedersen

Ooops! Inte nu igen!

Nu sitter malliga Mallan och skitsnackar med nÄn kriminell i TV4:s Dagen efter. Det hörs musik svagt i bakgrunden. Opera, av allt att döma. Ska det vara det nÀr samtalet handlar om horor och heroin?
Nu hörs musiken Ànnu mer och nu blir Mallan förbannad: Vad Àr det hÀr för nÄgot?? Det ska inte vara musik i mitt program. Det fÄr de i kontrollrummet ta bort meddetsamma!!
Musiken fortsÀtter oavbrutet trots att Mallan har sagt till programmets tekniker pÄ skarpen. Mallan har makt: jag tror att hon kan ge mÀnniskor sparken om hon Àr pÄ det humöret.
Nu tar sig Mallan Ät örat till: hon har en propp dÀr som producenten kan tala med Mallan i.
“Oj, de sĂ€ger i kontrollrummet att det Ă€r min iPad som jag har i fickan som lĂ„ter.”

Heja, Mallan. Det Àr alltid lika roligt att se henne som aldrig vet vad nÄgon medverkande heter Àven om det inte Àr fler Àn en gÀst i studion och hon har en hel hög med fusklappar framför sig att lÀsa ur.
Och sÄ en iPad i fickan som spelar musik nÀr den absolut inte ska göra det för att Mallan har glömt att stÀnga av senaste statusprylen.
Vad blir det nÀsta gÄng: glömmer Mallan att knÀppa knapparna i blusen med massor av tyll och volanger före sÀndning dÄ?

Med oseende ögon och lika mycket innanför

Men nu vet jag

Vet du vem â€œĂ¶dmjukhetens Ă€ngel” Ă€r? Det visste inte jag heller förut, men nu vet jag.
Majistern talar om “empati” ocksĂ„. Det borde han inte: ingen har nĂ„gonsin sett en mer oempatisk mĂ€nniska Ă€n Majistern.
Det formligen osar av omedmÀnsklighet och oinlevelse om Majistern och hans enfaldiga texter.

Men om du vill veta hur man blir en gentleman ska du lÀsa Majistern: han sÀger att en gentleman aldrig stÀller sig framför motstÄndarlagets avbytarbÀnk och jublar.
Det gör aldrig jag heller. DĂ€rför kan du lugnt ta en dejtingkrogsvĂ€ng med mig runt stan, eller om du hellre vill Ă„ka kĂ€rlekstunneln och snurra en stund i ‘det stora hjulet’ pĂ„ Gröna Lund, för jag Ă€r en snubbe du inte behöver skĂ€mmas för framför motstĂ„ndarbĂ€nken: en gentleman.

Majister, alltid med pekpinne

Inte fler Àn tvÄ

Internet [tror jag att han menar] “hĂ„ller elden brinnande under deras arslen” som skriver i tidningar och fĂ„r betalt för det. En sĂ„dan som Majistern. Men en gĂ„ng sa han att han inte fick betalt för att publicera sina elĂ€ndiga bloggar och slippriga krönikor överallt.
Alltid samma usla text ocksÄ i mÄnga tidningar. Majistern ljuger aldrig och han stÄr alltid för vad han sÀger. Om han kommer ihÄg vad han sa alldeles nyss: annars sÀger han strax nÄgot annat.

“Förr kunde man slĂ€nga ihop ett referat med vĂ€nsterhanden medan högerhanden sprĂ€tte i vĂ€g kapsylen pĂ„ Ă€nnu en starköl.” Med eller utan Ă€nnu en starköl: Majistern rafsar bestĂ€mt fortfarande ihop sina texter med en skakig vĂ€nsterkratta.

Majistern Ă€r pĂ„ sĂ€rskilt muntert humör i dag: “en öl eller tvĂ„ Ă€r okej.” Om du ska kolla bollen alltsĂ„. Annars blir det ingen bollkoll den dagen: det har Majistern bestĂ€mt. “De som Ă€r för packade fĂ„r snubbla in pĂ„ en pub nĂ„gonstans” och supa skallen av sig dĂ€r i stĂ€llet för pĂ„ fotbollsarenan, för dĂ€r vill Majistern sitta i fred pĂ„ presslĂ€ktaren med de andra fina farbröderna i sin blanka svarta kostym som han bĂ€r av respekt.

Majistern passar Ă€ven pĂ„ att ge journalisterna “uprĂ€ttelse och rĂ€tt”. För att de “super bra mycket mindre Ă€n förr”. Som pĂ„ Majisterns tid. DĂ„ jĂ€vlar fanns inte en nykter murvel att hitta nĂ„gonstans: horder av radskrivare vinglade omkring överallt pĂ„ fyllan och ingen anstĂ€ndig medborgare gick riktigt sĂ€ker.
Allra vĂ€rst var sportjournalisterna och i synnerhet de pĂ„ Sveriges Radio i Göteborg. Om detta kan Majistern berĂ€tta, för Majistern har vatt me’ assĂ„: nĂ€r han var tio Ă„r och redan en veteran i journalistsvĂ€ngen köpte Majistern starköl i godisautomaten i radions lokaler pĂ„ DelsjövĂ€gen.

Nu har du som diggar bollen mest av allt tillĂ„telse av Majister moralist att dricka “en öl eller tvĂ„â€ före match. Men inte mer: tvĂ„ Ă€r hela ransonen. Annars kan du dra Ă„t helvete: Majistern vill inte att nĂ„got lallande fyllo spyr pĂ„ hans nyputsade italienska skor som kostar skjortan och den Ă€r förresten ocksĂ„ svindyr.
Sa jag att slipsen Ă€r röd? Det Ă€r den för att Majistern sĂ„g nuvarande milanspelaren och notoriska rötĂ€gget Antonio Cassano bĂ€ra en sĂ„dan till svart kostym och svart skjorta en gĂ„ng och Majistern vet vilka förebilder han ska ta efter. Trasan under Majisterns haka Ă€r “korrekt knuten” ocksĂ„, för det Ă€r alltid Svennis slipsar och han Ă€r en reko kille för Svennis bryr sig inte ett dugg om pengar. Precis som Majistern.

Majistern ska i dag pĂ„ förmiddagen presentera sitt förslag för partikamraten och fylleriministern Göran samt Ă€ven överrĂ€cka en kopia av sitt betĂ€nkande till danspartnern Lena pĂ„ fotbollsdepartementet samt helt hastigt briefa Bea i fikarummet pĂ„ justitie ocksĂ„. Men bara om Bea bjussar pĂ„ en sublimt tillagad espresso i en perfekt rund kopp. Eller Ă€r det ‘kropp’ Majistern menar?
LÀnspolismÀstare Carin fÄr höra nÀr förslaget Àr klubbat i konselj och Majistern utnÀmnd till statsrÄd med sÀrskilt ansvar för det nyinrÀttade promilledepartementet.
Sedan dröjer det inte lÀnge förrÀn Majistern tar över Rosenbad och hela rasket och dÄ blir alla som inte har en farsa som Àr frÄn Italien drÀnkta i Stockholms ström.

Inte en droppe till, för dÄ Äker du ut!
Och förresten menade jag inte
sÄ dÀr stora glas nÀr jag sa
“tvĂ„ öl”

A gun and a girl

Sidney Suicide mÄste ha en snygg tjej som medbrottsling sÄ klart. Annars gÄr det inte.
Som Jean-Luc Godard sa om film en gÄng: All you need for a movie is a girl and a gun.
Goes for novels too.

Eller sÄ hÀr:

Vad ska min tjej heta? Eller… vĂ€nta. Jag kör med tvĂ„, förstĂ„s.
Foxy Caroline du Renard. Och Margarita M frÄn Foundry Hills i West Virginia. DÄ kan ingenting krascha.

Sidney kommer sjĂ€lv frĂ„n slumkvarteren pĂ„ Öfre. Han har alltid en hantlangare i slĂ€ptĂ„g. En kille som ingen vet vem han Ă€r eller vad han heter. Men alla kallar honom Amsterdam Joe. De sĂ€ger att Joe hĂ€ngde ihop med Modesty Blaise förut. Men ingen vet.

Ja, dÄ Àr det vÀl bara att sÀtta i gÄng. Any year now?

All you need?

Or maybe next year?

Maybe I set out on a giant novel this very afternoon. Or maybe next year?
With the title Life Is a Strange Place and with a protagonist called Sidney Suicide.
What it’s gonna be about? How should I know? I’ll find out when I’m finished writing.

Another Sidney: not Mr Suicide

You are currently browsing the this is not a love story blog archives for January, 2011.