this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Archive for November, 2010

Non plus ultra

A Saft sitter och pöser över i TV4:s Nyhetsmorgon: hela hans uppblÄsta attityd utstrÄlar enfald och stupid högfÀrd. Nu har han trasslat in sig i ett hopplöst resonemang om yttrandefrihet och det skydd mot röjande eller efterforskning av uppgiftslÀmnarens identitet, vilket stÄr inskrivet i den svenska tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetslagen. Detta med anledning av Wikileaks avslöjanden av vad amerikanska diplomater sladdrar med varandra om pÄ cocktailpartyn och att ett sÄdant meddelarskydd kanske hÄller pÄ att urholkas genom internet och annat möjligt nytt inom medievÀrlden.
Saft tror att han Ă€r ett slags stjĂ€rnjournalist och Ă€rrad veteran inom yrket, fast han snarare Ă€r motsatsen. Saft antyder att yngre journalister Ă€n han inte skulle kĂ€nna till den svenska yttrandefrihetslagstiftningen och kallar dreglande av sjĂ€lvbelĂ„tenhet sig sjĂ€lv för “en relik” bara för att han sjĂ€lv har hört ordet yttrandefrihet nĂ€mnas nĂ„gon gĂ„ng.
Varför kallar han sig sĂ„? Relik Ă€r samma ord som franskans relique och kommer av latinets reliquiae ‘(dödas) kvarlevor, av relinquo ‘lĂ€mna kvar (efter sig)’, det vill sĂ€ga kvarlevor av en helig person eller av föremĂ„l förknippade med denne. Kult av helgonreliker förekommer i vĂ„r kulturkrets sĂ€rskilt inom ortodox och romersk-katolsk kristendom. Ett helgons kvarlevor brukar förvaras i ett sĂ€rskilt och för Ă€ndamĂ„let tillverkat skrin: helgonskrin.

PÄ vÀg att bli helgon
Erik IX Jedvardsson mördas
kanske den 18 maj 1160
i Gamla Uppsala

Endast den som har levt ett exemplariskt liv och/eller dött som martyr kan komma ifrĂ„ga som helgon. Ett mirakel eller flera underlĂ€ttar vĂ€sentligt att en kandidat utnĂ€mns till helgon. Är det vad Saft Ă€r: ett helgon med mirakler pĂ„ meritlistan?
Det finns ett ord som pĂ„minner om ‘relik’ och som har samma ursprung men en alldeles annan innebörd. Det ordet Ă€r ‘relikt’ (lat. relictus ‘kvarlĂ€mnad’, av relinquo ‘lĂ€mna kvar (efter sig)’): kulturelement som lever kvar inom vissa geografiska omrĂ„den men tidigare har haft en vidare utbredning. I överförd bemĂ€rkelse kan relikt översĂ€ttas med â€˜Ă¶verlevare’ eller ‘av den gamla stammen’.
Det Ă€r möjligt att det Ă€r vad Saft tror att han Ă€r. Men det kan ingen veta: varför sĂ€ger han inte det i sĂ„ fall? Jag gissar att Saft inte kĂ€nner till skillnaden mellan de tvĂ„ orden. Eller att han aldrig har hört talas om begreppet ‘relikt’.
Obildningen pÄ TV4:s Nyhetsredaktion Àr mer ofta Àn sÀllan lika magnifik som monumental. GÄr knappast att övertrÀffa.

Kanoniserad?

Surrealist i jul

Nu börjar det! Julpysslet. I dag Àr det premiÀr i TV4:s nyhetsmorgon. Det Àr min pysselidol som ska klippa och klistra: Karin MannerstÄl. Hon med det spralliga och underbart osannolika hÄret.
Jag avskyr pyssel och alldeles sÀrskilt till pÄsk och jul. Men jag kommer att titta hela morgonen i alla fall. Det finns ingen i hela vÀrlden som pysslar hÀrligare Àn Karin: pyssel som surrealistisk konst.
Eller kanske inte… konst? Men surrealism Ă€r det nog Ă€ndĂ„. Jag hĂ„ller pĂ„ Karin i vilket fall. Alltid. Och Karins hĂ„r: det Ă€r ocksĂ„ surrealism.

Surrealist med sax och snören

Bottennapp

Fotbollsexperternas fotbollsexpert och fotbollsbloggarnas frĂ€mste framför alla andra kallar stĂ€ndigt Real Madrid CF:s trĂ€nare JosĂ© Mourinho för “ett geni” och FC Barcelonas Josep Pep Guardiola för “en pajas” och Ă€nnu vĂ€rre saker.
I gĂ„r möttes de tvĂ„ stora rivalerna i spansk fotboll i El ClĂĄsico pĂ„ Nou Camp i Barcelona. Guardiolas gĂ€ng av givna losers utklassade Real med förnedrande 5–0. ÂĄOlĂ©! Birger?

Klassiker pÄ spanska

SĂ€g det (inte) med blommor

Birger Marulk Ă€r ute och rider pĂ„ sin halta knĂ€pphĂ€st igen. Det Ă€r inte de ‘supportrar’ som drar skrĂ€vlande och skövlande genom stans gator efter en fotbollsmatch som Ă€r “huliganer” – det Ă€r i stĂ€llet de “rika smusslare” som Ă€ger de stora fotbollsklubbarna i Europa. I Birgers förstĂ„nd Ă€r de ofta skinnskalliga idioter som super och slĂ„ss och till och med slĂ„r ihjĂ€l allra mest varje gĂ„ng favoritlaget har förlorat – och nĂ€stan lika ofta nĂ€r laget har vunnit – kĂ€rleksfulla unga mĂ€n som bĂ€r sig Ă„t sĂ„ för att de â€œĂ€lskar sin klubb”.
Birgers billiga försvar och rent av fascination för vĂ„ld och vandalism Ă€r av det allra mest motbjudande slaget: han Ă€r krypande och lismande – och feg. “Det Ă€r alltid vi lĂ€ngst ner som fĂ„r ta skiten”, glĂ€fser Birger och smeker varje rötĂ€gg pĂ„ Ă„skĂ„darplats lĂ€ngs den rakade svĂ„len. Han marscherar alltid med mobben. Birger betraktar dĂ€rför “fansens brĂ„k som ringa”. Att bilar brinner och mĂ„nga mĂ€nniskor omkommer nĂ€r lĂ€ktarsektioner kollapsar för fansens framfart Ă€r i Birgers ögon en bagatell.
Det Àr nÀstan sÄ att jag önskar att Birger fick ett jÀrnrör i nacken sjÀlv en dag. SÄ fick vi höra hur en ynkrygg lÄter sedan.
Varje gÄng Birger tar till orda slÄr han in öppna dörrar med slÀgga. Det Àr ingenting nytt utan tvÀrtom ett sedan lÀnge vÀlkÀnt faktum att fotbollens VIP-loger och klubbkontor Àr platser för varjehanda ljusskygg penningtransaktion och sÀkert inte alltid rumsrena överenskommelser. Men sÄdana affÀrer sker varje dag Àven i SEB:s och Skandias och Folksams styrelserum.
Ordet ‘huligan’ (= eng. hooligan) upptrĂ€dde första gĂ„ngen i en brittisk polisrapport Ă„r 1898 och sĂ€gs komma av det irlĂ€ndska efternamnet Houlihan som bars av en utkastare och inbrottstjuv i Londons mer ökĂ€nda kvarter. Eller om han bara Ă€r en uppdiktad figur i en dĂ„ populĂ€r slagdĂ€nga pĂ„ stadens music-hallscener?

Huligan?

Och sÄ dagens sprÄkgrodeövning i svensk press: NÀr skeppet sjunker svÀmmas hytterna lÀngst ner överst först.
Den Àr sÄ bra att du fÄr öva en gÄng till: NÀr skeppet sjunker svÀmmas hytterna lÀngst ner överst först.

Planterar stilblomster

Bara Birger vet

“Bakfulla krabbor”? Vad Ă€r det för nĂ„gra? Bara Birger vet. Förra gĂ„ngen var det “packade sĂ€lar”. Det kan inte hjĂ€lpas att man undrar.
“Hade man orkat hĂ„lla moralens fana […].” Men det Ă€r just vad Birger gör hela tiden: sĂ„ högt att det syns att han Ă€r naken under.
“Med alla dessa grĂ„nade fotbollspumor.” Ibrakadabras lagkamrater Ă€r inga ‘pumor’. Det Ă€r det de desperata hemmafruarna som Ă€r. Pantertanter.
“Han har rundat ett krön.” Det har han nog inte: man rundar ett hörn. Och passerar ett krön. Kanske klĂ€ttrar man över krönet ocksĂ„. Men man rundar ett hörn.
Och sĂ„ den dĂ€r jĂ€vla ‘ballen’ Birger alltid snackar om. Nu ska han sĂ€lja den ocksĂ„.Till vem dĂ„?
“Jag Ă€r innerligt trött pĂ„ denna förbannade girighet.” Sa Bill. Och Bull med.
“Till skillnad mot vad mĂ„nga tror Ă€r Italien inte ett fifflande, skumt, helfacistiskt rasistland. Till skillnad mot Sverige […].” Och Silvio: mest ‘genomlyst’ av alla?
“TĂ€nk alla som hade köpt biljett till El ClĂĄsico till i gĂ„r, söndag. Med bara nĂ„gon veckas varsel flyttades matchen till i kvĂ€ll. Är man vĂ€rldens vackraste klubb kommer man undan med lite allt möjligt. NĂ„gon form av kompensation hade ju varit stilfult.”
Men nĂ€r Birger var ute och Ă„kte runt pĂ„ vĂ€garna med sin lilla larviga sjĂ„vv för inte sĂ„ lĂ€nge sedan stĂ€llde han utan att tala om det innan in flera förestĂ€llningar. Birger ville synas i teve i stĂ€llet för att stĂ„ pĂ„ en mindre upplyst scen i Skara och SkutskĂ€r. Vilken ‘kompensation’ fick de som hade köpt biljetter till Birgers sjĂ„vv som inte var vĂ€rda nĂ„got sedan?

Stilful?

Doktor DĂ€xel

Älskar du dina verktyg? Det Ă€r Expressen som brölar. Kan du skilja pĂ„ en fogsvans och en kofot? Testa dig hĂ€r!
Men jag dĂ„? Älskar nĂ„gon mig? Finns svaret hos doktor CirkelsĂ„g? Kan doktor Yxskaft berĂ€tta? Har Ma och Kay Pollak tid?
SĂ€g, vart ska jag vĂ€nda mig om jag vill veta nĂ„got om… mig sjĂ€lv? Om jag inte litar pĂ„ min verktygslĂ„da? Vet hon nĂ„got om vem jag Ă€r som sitter i TV4 pĂ„ morgnarna och tror att hon vet allting om alla andra barn?
SÀg mig, var finns svaret pÄ min frÄga? Kanske i en Kenoboll?

Psykoterapeut?

GötterdÀmmerung

Hur ska det hĂ€r gĂ„? Åt helvete, sĂ„ klart. Birger som varken kan stava eller skriva mer Ă€n en nyckelpiga kan boxa sig ut ur en papperspĂ„se.
Men Expressen tycks ha kastat yxan överbord och tappat stÄlarna tidningen fick för smöret: den verkar ha gett upp aldeles och struntar numera hÀnsynslöst i vad medarbetarna skriver och sÀrskilt hur de gör det. I synnerhet Birger synes vara utrustad med ett slags underbar licens som tillÄter honom att uttrycka vilka dÄrskaper som helst lite varstans i tidningen. Och pÄ ett sprÄk som skulle fÄ en femÄring att skÀmmas. Det Àr egentligen alldeles obegripligt.

Eller ocksÄ inte? Det kanske Àr stupiditetens och enfaldens Ärhundrade nu? Fimbulvintern och den totala obildningen Àr redan hÀr. Nagelfar siktas vid horisonten, Fenrisulven slipper lös och det förfÀrliga havsvidundret slÀpper taget om sin svans och kravlar upp pÄ land. DÀrefter: Yttersta domen och Gudars skymning.
Birger medverkar gÀrna i TV4 ocksÄ. Det kanske inte Àr nÄgon tillfÀllighet?

Ragnarök

Aldrig mer Àn ett

JĂžss og Hjelp! Malliga Malou har startat “dejtingservice” i tantsnuskprogrammet Dagen efter i TV4. Med “levande [sic] kontaktannonser”. Just nu sitter vĂ€rldens finaste och ordentligaste och sĂ€kert smartaste snubbe ocksĂ„, i alla fall om han fĂ„r sĂ€ga det sjĂ€lv och det fĂ„r han hos teves malligaste och knĂ€ppast klĂ€dda programledare, och söker “en kvinna att Ă€lska för evigt”. Rent sjukt lĂ€skigt. Kan det vara tillĂ„tet?
Om han som söker Ă€r sĂ„ fin och ordentlig &c. som han sĂ€ger: borde han inte redan ha hittat den dĂ€r kvinnan han söker för lĂ€nge sedan? Eller hon honom, kanske? Och… för evigt?? Ingenting varar ‘för evigt’ och sĂ€rskilt inte förhĂ„llanden mellan mĂ€nniskor: fler Ă€n hĂ€lften av alla Ă€ktenskap i Sverige slutar med skilsmĂ€ssa. Det verkar inte vara ett projekt som det Ă€r vĂ€rt att satsa pĂ„ för den som vill ha lite mer Ă€n halva insatsen tillbaka. Äktenskapet verkar kort sagt vara ett kapsejsat företag.
Men kanske Ă€ndĂ„? Man fĂ„r inte vara feg. Om jag randar ihop en kontaktannons… tror du att jag fĂ„r lĂ€sa den live hos mallgrodan i Dagen efter dĂ„?
Vad sĂ€ger du: sĂ„ hĂ€r nĂ„gonting? Inte för mycket. Men inte för lite heller. Lagom. Ödmjukhet Ă€r en dygd och man ska inte förhĂ€va sig. TĂ€nk om det nappar: vad gör jag dĂ„?

KONTAKT ÖNSKAS MED OLIKSINNAD:
Mina intressen Àr allt som gör livet lÀtt och lustigt. BÀrplockning och brödbak. Dansband och dragkamp. Bingolotto och Bonde söker fru. Den kvinna jag söker bör ha motsatta intressen för att kompensera tristessen i min slÀtstrukna vardag.
Min musiksmak omfattar det mesta frĂ„n Edvard Persson till Siwan och Roger Pontare. Pernilla och Perelli och Östen me’ resten. Jag har samtliga Nora Brockstedts inspelningar pĂ„ 78-varvare. Och alla 680 program med Sigge och Frukostklubben. Affischer pĂ„ Bibi Johns tĂ€cker varje vĂ€gg i mitt pojkrum hemma hos mamma. Om du som lĂ€ser mitt anrop kommer ihĂ„g Bibi Ă€nnu?

IhÄgkommen?

PĂ„ bio föredrar jag svenska folklustspel frĂ„n 30-talet: Sigurd WallĂ©n och Fridolf Rhudin och de andra sprakfĂ„larna. Pojkarna pĂ„ Storholmen och Springpojkar Ă€r vi allihopa. Landstormens lilla lotta. Med Åke och Sickan. Julia CĂŠsar och Kulörten och Dagmar Ebbesen gĂ„r ocksĂ„ an. John Botvid – han som inte behövde synas, bara höras. Kajan Hjelm: 40-talets coolaste springschas. Han som alltid störtade med bĂ„gen i Götgatsbacken men Ă€ndĂ„ levererade varorna i tid. Alltihop i svartvitt, förstĂ„s: sĂ„ dĂ€r solkigt och sjaskigt som livet ocksĂ„ kan vara ibland. Motljus för det mesta. SĂ„ att man inte ser nĂ„got.
Privatspanarparet kapten John och Kajsa Hillman nÀr de löser mordgÄtor bland galna godsÀgare och mördade mannekÀnger platsar ocksÄ bland mina favoriter. Men bara de tre första: sedan blir det mer skoj Àn spÀnnande.
Vi hemslavinnor och Augustas lilla felsteg: kanske de bÀsta svenska filmerna nÄgonsin?

NÀr jag googlar efter en bild pÄ Dagmar E
dyker den hÀr upp som första val
Varför gör den det?
För jag lovar att det inte Àr hon
som ligger dÀr i fören och solar
Att Dagmar spelar fÀstmannens faster
i Sommaren med M hör vÀl inte hit?

Jag missar aldrig Tipslördag i fyran: jag tittar i pippiperuk och nÀtundertröja. PÄ söndagar Àr det Thomas TÄget och Svamp-Bob Fyrkant i samma kanal. Körslaget och Kenodragningen. Blytungt.
Jag har sökt till Idol och Robinson och Bonde söker fru flera gĂ„nger men aldrig blivit kallad till audition. NĂ€r det gĂ€llde Bonde söker sa de att man mĂ„ste ha grisar och kor och kanske höns eller Ă„tminstone odla rovor för att fĂ„ vara med… Vad Ă€r det för diskriminering? Är JĂ€mO informerad?
Ibland unnar jag mig ett glas vin till helgen. Ett litet. PÄ altanen. I varje fall var tredje vecka. Men aldrig mer Àn ett. Man vill ju inte hamna pÄ bÀnken med de andra boysen.
Du som eventuellt motsvarar mina försiktiga önskemÄl: var vÀnlig skicka lÀttklÀtt foto samt curriculum vitae och utförliga referenser till följande mejladress: skotsam.trakmans@tristkvista.se.

HĂ€r hittar du aldrig mig

Mellan himmel och jord

PÄ tal om tÄg som trilskas och andra förtretligheter: en gÄng rÄkade jag ut för att hissen inte gick. Den fastnade mellan tvÄ vÄningar. Med mig i. Jag satt dÀr i flera timmar. Innan reparatörena fick fart pÄ hisshelvetet och jag kunde stiga av. Men inte skrev jag ilskna krönikor i tidningarna och skÀllde ut hisstillverkaren i radio och teve för det. Jag hade en kasse bÀrs med mig. Det var bara en skön fÄtölj som fattades: sedan hade jag kunnat sitta dÀr i hissen hur lÀnge som helst.
Jag tog hissmontörerna i hand efterÄt och tackade dem för ett vÀl utfört arbete.

Inte samma hiss

En annan gĂ„ng sĂ€nde jag ett radioprogram frĂ„n en annan hiss som ocksĂ„ hade fastnat mitt emellan. Det var pĂ„ Stora Nygatan i Göteborg, i samma hus som tonsĂ€ttaren och pianisten Bedƙich Smetana bodde nĂ€r han var dirigent för Harmoniska sĂ€llskapet.
Det var tidigt en söndagmorgon och dÀrför fanns inga reparatörer tillgÀngliga i en hast och nÀstan inga andra mÀnniskor i huset heller. Men nÄgra frÄn nyhetsredaktionen och sporten var pÄ plats och med deras pÄhittighet samt en viss temporÀr Äverkan pÄ inredningen ordnade det sig i alla fall.
Fast egentligen var det inte jag som sÀnde: det var den framstÄende radiomannen Nils Dahlbeck som sÀnde Naturen och vi. Direkt frÄn hissen den gÄngen. Jag var bara med för att lÀsa pÄ- och avannonserna. Nisse ville gÀrna ha det sÄ: nÄgon i studion som han talade till. Jag var yngst pÄ redaktionen. Och sÄ var jag frÄn Stockholm. SÄ det var jag som fick göra allt det dÀr som ingen annan ville. Som tur var: jag lÀrde mig nÀstan allting om radio bara dÀrför.
Nisse hade förstÄtt vad radio gÄr ut pÄ: att tala till e n lyssnare i taget. Och inte till allihop pÄ en gÄng. Det hÀr var pÄ 60-talet och det Àr inte alla som har förstÄtt det ens i dag.
Nisse hade ett fÄng tulpaner med sig hissen. Han skulle demonstrera för lyssnarna att det gick utmÀrkt att anvÀnda tulpaner i sallad. Det var jag som var kanin: försökskanin.

Passar lika bra i sallad

Hur mycket Àr för mycket?

David Hellenius intervjuar Fredrik Reinfeldt i sin Hörna. David berömmer statsministern för att han “aldrig dricker tvĂ„ glas vin för mycket”.
Men redan ett glas Ă€r vĂ€l “för mycket”? Jag menar, nĂ€r det redan Ă€r det: för mycket.
Eller kan man slĂ€ta över och skylla ifrĂ„n sig dagen efter nĂ€r man har skĂ€mt ut sig pĂ„ krogen i gĂ„r: Äsch, det vara ju bara för att jag drack elva stora starka för mycket. Och sĂ„ de dĂ€r tvĂ„ vinarna efterĂ„t.” Typ…??

One too many?

You are currently browsing the this is not a love story blog archives for November, 2010.