this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Archive for October, 2010

SĂ€g det, du!

Det sitter en programledarvikarie i TV4:s Nyhetsmorgon söndag och snackar lite skönt avspÀnt om teater med den konstant urtrista Stina Eklblad: hon ser alltid ut som om hon just har satt sig pÄ ett hÀftstift. Vikarien fyller femtio nÀsta Är men försöker desperat se ut som 14. Och klÀr sig likadant.
Vikarien frĂ„gar Ekblad “hur det kan komma sig att Shakespeares pjĂ€ser, som ju skrevs pĂ„ 1500-talet, fortfarande kĂ€nns sĂ„ aktuella”.
SÀg det du, lilla vÀn. Det finns förresten teater som skrevs ett par tusen Är tidigare i det vi i dag kallar Grekland. Antigone 442 f.Kr. och Kung Oidipus 427 f.Kr. av Sofokles. Lysistrate 411 f.Kr. av Aristofanes. Elektra 410 f.Kr. och Backanterna 405 f.Kr. av Euripides.
Dessa och andra pjÀser frÄn samma tid spelas fortfarande pÄ scener runt om i vÀrlden. Man undrar varför.
Vikarien ger sig dÀrefter ut pÄ Ànnu djupare vatten: hon vill att Ekblad ska nÀmna vilka [svenska] pjÀser frÄn vÄr egen tid som kommer att spelas om hundra Är. Detta kan naturligtvis ingen enda mÀnniska svara pÄ i dag. Det vet bara de som lever dÄ. Vikarien kanske Àr 14 i alla fall? Upptill.

Backanter pÄ Kungliga Operan i Stockholm 1993
Opera av Daniel Börtz efter Euripides pjÀs
Libretto Göran O Eriksson och Jan Stolpe
Regi Ingmar Bergman

Gissa vem?

Nej, nu jÀÀÀ…! Nu ska jag ocksĂ„ bli en KĂ€ndis. Fast jag var det lite grand i Stockholm en gĂ„ng innan mattorna utanför biograferna blev röda och ordet ‘kĂ€ndis’ knappt fanns.
Men nu jÀvlar anamma! BÀva mÄnde Billgrenar och Bookar, Babsor och Berghagar, Babbar och Blondinbellor. Jag har förstÄtt att det hÀnger pÄ hÄret: man fÀrgar det. Gult Àr den kulör som gÀller mest har jag sett i tevesoffor och andra förnedringsprogram i rutan. DÀrför tÀnker jag göra det ocksÄ: fÀrga mitt hÄr gult. Pissgult. Som Björne. Samma fÀrg som den dÀr halmen korna har stÄtt och trampat pÄ en hel vinter.
PĂ„ min tid anvĂ€nde flickorna vĂ€tesuperoxid, H2O2, nĂ€r de blekte hĂ„ret. Gör de det Ă€nnu? Jag fĂ„r frĂ„ga fröken E som Ă€r min frisör mitt emot Studentbokhandeln och Sibyllas gatukök och en sockerbagare pĂ„ Sysslomansgatan i Uppsala nĂ€r jag hĂ€lsar pĂ„ hos henne nĂ€sta gĂ„ng. Jag kĂ€nde nĂ„gra som tvĂ€ttade hĂ„ret i starköl ocksĂ„. Serverar fröken E sĂ„dant? Är min frisersalong i sjĂ€lva verket en lönnkrog? Det har E aldrig berĂ€ttat för mig. Eller förvĂ€ntas jag bĂ€ra med mig halvljummen bira sjĂ€lv till barberarstolen i en plastpĂ„se frĂ„n Systemet?
Fan, jag har klippt mig pÄ samma stÀlle i mer Àn tjugo Är. Och E har varit min frisör sÀkert halva den tiden. Och jag har inte fattat nÄgonting. Schamponering och en stor stark, tack!

Med rÀtt kulör pÄ kalufsen

Det finns inte en tevesoffa du inte ser mig sitta i sedan och ingen tevedebatt dĂ€r inte jag medverkar. Jag Ă€r överallt och allra mest dĂ€r jag inte har nĂ„gonting alls att göra: jag liksom bara ÄR. Varje gĂ„ng du hör nĂ„gon som uttalar sig om vad som helst utan att fatta nĂ„gonting: gissa vem? Kvinnor och kvantmekanik, kosmos och kaskeloter och kvarskatt. Alltid sĂ„dana knepiga grejer. Ingenting Ă€r för litet för att inte jag ska lĂ€gga nĂ€san i blöt.
Sedan skriver jag trehundra kokböcker. On the side: bara sĂ„ dĂ€r. MĂ„lar nĂ„gra tavlor ocksĂ„ som gĂ„r för miljoner. Inte för att de Ă€r bra utan för att jag Ă€r… just det: KĂ€nd frĂ„n teve. Det Ă€r den oblyga reklamen jag fĂ„r dĂ€rifrĂ„n som gör susen och höjer priserna rejĂ€lt pĂ„ mina rĂ€tt mediokra verk. Åker pĂ„ turnĂ© pĂ„ skoj till BlĂ„tira och HĂ€ngselstropp och lĂ€ser usel egentillyxad dikt medan en av mina gamla kompisar frĂ„n Paris pĂ„ 60-talet, John Jeep Hammond Jr, som jag har flugit in frĂ„n Staterna hĂ€nger med och lirar lite big city blues bakom. I all ansprĂ„kslöshet.
John Ă€r son till den legendariske skivproducenten John H Hammond pĂ„ CBS Records som upptĂ€ckte och producerade ‘alla’ frĂ„n Bessie Smith och Billie Holiday till Bob Dylan och Bruce Springsteen. Dylan Ă€r den enda artist Hammond skrev skivkontrakt med utan att ha hört honom sjunga först.
Men jag mÄste stÀlla in i SvÄngrem, dÄ det gigget krockade med mitt kontrakt som messerschmidt i debattprogrammet KvÀllstrött. DÄ blev de lite sura i SvÄngrem för att de mÄste betala tillbaka de visseligen fÄtaliga fast ÀndÄ redan sÄlda biljetterna, men det tycker jag var att ta i: hellre TV4 pÄ prime time Àn en dyngrak publik pÄ vischan, det mÄste ju till och med de i SvÄngrem förstÄ.
SÄdan Àr jag: alltid mig sjÀlv nÀrmast. Nu kÀnner du mig. Kom inte och sÀg sedan att jag inte platsar som KÀndis.

Blues i BlÄtira

Och ingen is till punschen heller?

AC Milan förlorade igen. I gĂ„r. 1–2 hemma mot Juventus FC.
Hur kunde de göra det? Laget som skulle vinna alla matcher och alla titlar och allting annat ocksÄ. Det mÄste stÀmma, för det har experten författaren sagt. Han som skulle greja il bistecca alldeles pÄ egen hand, fast fot borde passa bÀttre att sÀga, Àr svensk och heter Zlatan.
Men just nu lutar det mest Ät att det inte ens blir nÄn lök till biffen.

Strax struken pÄ matsedeln

Knöl som knöl?

Till Uppsala Nya Tidning hör en bilaga varje söndag. I dag Ă€r temat mat. Men en artikel om vad allt man kan göra med en jordĂ€rtskocka har rubriken Vilken trevlig knöl! Och illustreras med bilden av en… ingefĂ€ra.
NÄja, vÀrre misstag har man sett.

Ingen skocka

Ring klocka, ring?

Nu Àr det HelgmÄlsringning i SVT1. Fem minuter före sju. Varför dÄ?
Och det Àr alltid Svenska kyrkan som helgmÄlsringer. Det har de gjort sedan AB RadiotjÀnst började sÀnda frÄn Motala 1925.
Men i dag? NĂ€r Svenska kyrkan inte Ă€r ‘Svenska kyrkan’ mer? Utan en frikyrka som alla de andra egendomliga sekterna i Guds förtvivlade virrvar av trosuppfattningar.
NĂ€r fĂ„r Åsa helgmĂ„lsringa? Ma och Di Leva och Affe frĂ„n GrĂ€nna?

Borde ocksÄ fÄ ringa i rutan?

Tafsa inte pÄ tiden!

I natt klockan tre ska nio och en halv miljon mÀnniskor i Sverige stÀlla om jag vÄgar inte tÀnka pÄ hur mÄnga miljoner klockor. För att inte tala om resten av vÀrlden, dÀr sÄdana dumheter förekommer.
Det Ă€r ett himla bekymmer varje gĂ„ng. Hur var det nu: framĂ„t eller bakĂ„t? Jag tror Ă€ndĂ„ att jag har lĂ€rt mig det dĂ€r till slut: klockan ska stĂ€llas en timme tillbaka. Eller… framĂ„t?
Vad ska alltihop vara bra för? Varför inte köra med sommartid Äret om? Jag Àr övertygad om att det skulle vara lika bra. Eller rent av bÀttre?
Det var Ola Ullstens borgerliga regering som införde det dÀr Är 1979. Det var inte mÄnga som gillade den dÄliga idén dÄ heller. Bönderna var nog mest förbannade: skulle alla kor fÄ dÄndimpen nu nÀr de inte blev mjölkade pÄ exakt samma klockslag Äret runt? Men korna överlevde. Kor Àr smartare Àn vi: de skiter i om klockan Àr en timme mer eller mindre.
Ja, men du fÄr sova en timme lÀngre pÄ vintern, sÀger de som fattar allt. VadÄ? Vem vill sova sÄ lÀnge? Inte jag i alla fall: jag gÄr alltid upp före klockan tre. Ja, men ljuset! Det struntar jag i. Jag har alltid svarta glasögon. Annars ser jag ingenting hur ljust eller mörkt det Àn Àr.
För lĂ€nge sedan hade man olika tider i Sverige. Det beror pĂ„ att klockan Ă€r precis en timme mer i Örebro Ă€n den Ă€r Greenwich. I Göteborg Ă€r klockan dĂ€rför en halv timme före den i Örebro och i Stockholm en halvtimme efter. Om vi ska vara noga, alltsĂ„.
Men det gjorde inte sÄ mycket dÄ, för ingen brydde sig sÄ mycket och mÄnga hade nog ingen klocka heller. Men sÄ kom jÀrnvÀgen och dÄ blev det en himla röra i tidtabellerna och till slut var det inte mÄnga som kom i tid alls. Korna? De tuggade sitt grÀs, som vanligt. Kolugnt.
Men i dag? Ge fan i att stÀlla visarna fram och tillbaka tvÄ gÄnger om Äret. Ska det vara sÄ svÄrt att bestÀmma sig för vad tiden Àr liden?
Den dÀr Ullsten blev inte gammal pÄ sin post heller. Han blev ambassadör i Kanada sedan och dÀrefter vet jag inte var han blev av.

Clever utan klocka

Ont om tid

Jag har fÄtt skÀll av en före detta flickvÀn: hon sÀger att jag skriver för lÄngt. Det hÄller jag inte med om. Mn alltid Àr det nÄgot.
Stig Claesson tog upp samma Àmne pÄ Operabaren en gÄng. Det Àr nog nÄnting med hormonerna, gissade Stig över Ànnu en öl och en till brÀdden fylld askkopp. Camel utan filter: han och jag rökte bara sÄdana dÄ.
Utan varje annan jÀmförelse Àn att jag ocksÄ har varit utfattig i Paris: en svensk författare var i samma bekymmersamma situation dÀr en gÄng pÄ 30-talet. Och sÄ skickade han ett manuskript till förlaget pÄ SveavÀgen i Stockholm och bad samtidigt om ett mindre förskott. Förlaget svarade och frÄgade: MÄste du skriva sÄ lÄngt varje gÄng?
Den akterseglade i Paris skrev tillbaka pÄ ett vykort: Jag har inte tid att skriva kortare.
Det var bokförlĂ€ggaren sjĂ€lv som berĂ€ttade historien för mig en gĂ„ng. DessvĂ€rre minns jag inte lĂ€ngre vilken författare det var. Kan det ha varit… Ekelöf?
Fast Ekelöf skrev mest poesi. Dikter brukar i allmÀnhet inte vara alltför lÄnga. Om vi inte talar om mÀsterverk som Homeros Iliaden och en okÀnd anglosaxisk poet frÄn kanske 700-talet som skrev den forngermanska litteraturens frÀmsta verk: Beowulf.

Achillevs och Ajax vid spelbrÀdet
under en paus i trojanska kriget
Svartfigurig keramik
Exekias ca 530 f.Kr.
Vatikanen
Museo Gregoriano Etrusco

Aldrig jobblösa

Hur ska det gÄ sedan för Sofia Arkelsten (M) om hon fÄr sparken frÄn nya jobbet som statsministerns nÀrmaste man? Eller kvinna, kanhÀnda? Bara bra, skulle jag tro. Sofia fÄr sÀkert nÄgot överbetalt och lika meningslöst jobb hos Shell eller nÄgot kÀckt kÀrnkraftbolag.
Ett sĂ„dant dĂ€r som Margot Valsdröm hade nĂ€r hon under tio Ă„r var vice ordförande i EU-kommissionen. En titel och en tjĂ€nst som inte hade funnits förut: den uppfanns för att Valsdröm ansĂ„gs vara för dum för att utföra nĂ„got vettigt arbete i Bryssel. Och nĂ€r de nu Ă€ndĂ„ mĂ„ste henne dĂ€r…
Man förstÄr kommissionen precis varje gÄng Valsdröm försöker tala engelska.

NÄgon som förstÄr vad mÀnniskan sÀger?

Ringer du upp? Eller jag?

Smartskallen Jeppe i TV4:s Nyhetsmorgon lördag undrar vem som ska ringa upp igen om Steffo ringer till Dykar-Jenny och samtalet bryts av nÄgon anledning. Jeppe fattar inte riktigt, sÄ han har bett Elisabeth Tarzan-Wahlberg att komma till studion för att fÄ veta.
Han kunde ha frÄgat mig ocksÄ och fÄtt samma svar. Det Àr klart att det Àr han som ringde upp första gÄngen som gör ett nytt försök om hon i andra Ànden skulle försvinna i universum.
Det Àr enklast sÄ: det Àr till exempel inte sjÀlvklart att den som blir uppringd vet vilket nummer hon ska ringa tillbaka till. Det syns i varje mobiltelefon, pÄpekar Herr Messerschmidt, men alla talar inte alltid i den bÀrbara luren.
Å andra sidan hĂ€nder det inte sĂ„ ofta att telefonsamtal bryts i Sverige. För denna alldeles meningslösa upplysning framför tevekamerorna fĂ„r Tarzan-W betalt. Det fĂ„r inte jag.

Talar bÀttre i telefon Àn hon klÀr sig

Helt bakom flötet?

I sin medierapport, eller vad jag ska kalla den, i Dagens Nyheter i dag nÀmner den skarpslipade Johan Croneman de sportkröniker i tidningar och teve som han rÀknar bland de frÀmsta. Bland tolv namn kan jag ingenstans Äterfinna författarens.
Och ÀndÄ sÀger han sjÀlv att ingen i landet skriver bÀttre om fotboll Àn han. Fattar den dÀr Croneman ingenting: Àr han helt bakom flötet?

Tom i bollen?

You are currently browsing the this is not a love story blog archives for October, 2010.