this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Archive for September, 2010

Var blev bollen av?

NĂ€r FC Internazionale frĂ„n Milano spelat tröjorna av Werder Bremen i andra omgĂ„ngen av Champions League erkĂ€nner den icke fĂ„fĂ€nge författaren och fotbolsexperten ödmjukt att han hade fel om Inter tidigare i höst: laget Ă€r till och med bĂ€ttre nu Ă€n det var i vĂ„ras nĂ€r Inter vann allting som fanns att vinna. Jaha? Och Ă€n sen? Vad ska experten göra? Med facit i hand och verkligheten lurande runt nĂ€sta gathörn. Vem Ă€r det nu som stĂ„r “med tungan virad kring fotknölarna”?
Spelarna i Bremen “stĂ„r med en hand runt ballarna”, sĂ€ger den alltid lika tvĂ€rsĂ€kre experten ocksĂ„. Varför gör de det? Jo, för den hĂ€ndelse att en frisparkskanon skulle missa mĂ„let. Det riktiga. Men: “runt ballarna”? SĂ„ simpelt uttrycker sig ingen annan Ă€n författaren.
Och alla som har sagt att tyska Bundesliga Ă€r bĂ€ttre Ă€n italienska Serie A Ă€r “fradgastinna”. Är de?
Ingen mÀnniska borde fÄ lov att skriva sÄ slött och slappt. Det skulle vara yrkesförbud för sÄdant.

Med varsitt stadigt grepp runt... Ja, du vet?

MĂ„ste man det?

Det sitter en tant med vĂ€rldens fulaste falska röda hĂ„r i TV4:s Nyhetsmorgonstudio. Hon representerar VĂ„rdförbundet och sĂ€ger att “vi mĂ„ste fĂ„ ha Ă„sikter. Det vore förfĂ€rligt annars.” FrĂ„gan Ă€r om sverigedemokrater ska fĂ„ vara med i facket och andra sammanslutningar eller inte. Det Ă€r visst inte sĂ„ enkelt som det lĂ„ter.
Men… mĂ„ste vi ha Ă„sikter? Är det sjĂ€lvklart att alla mĂ„ste tycka nĂ„gonting hela tiden? Vad skulle hĂ€nda om ingen hade det: nĂ„gra Ă„sikter? Om alla slĂ€ngde hela brĂ„ten av synpunkter och andra uppfattningar överbord? Skulle det bli tomt alldeles dĂ„: ett enda stort svart hĂ„l?

Snart ett svart hÄl
Hyper-Luminous X-ray source 1 (HLX-1)
lÀngst ut i kanten av galaxen ESO 243-49
290 miljoner ljusÄr frÄn jorden
och vÀger mer Àn 500 solar

Hur skulle livet pĂ„ jorden gestalta sig dĂ„? “Vad tycker du?” “Jag vet inte. Jag har ingen Ă„sikt.” “Inte jag heller.” “Ja, men dĂ„ sĂ„. Ska vi gĂ„ hem nu?” “Jag vet inte. Det Ă€r en svĂ„r frĂ„ga.” “Tycker jag ocksĂ„. Fast annars vet jag inte. MĂ„ste man det?” &c. &c. &c.
DĂ„ skulle det inte finnas nĂ„gra larviga teveprogram, dĂ€r tittarna ska ringa och rösta hela tiden. Det vill sĂ€ga: tycka nĂ„got. Idol. Let’s dance. Dansfeber. SĂ„dana grejer. Ingen Melodifestival, för ingen fanns som kunde tycka att det var fel lĂ„t som vann. Inga robinsonar och inga kĂ„ta bönder som hĂ„nglar i höet med töntiga tanter heller. Det skulle ju inte gĂ„, nĂ€r ingen tycker nĂ„got alls om nĂ„gonting och alltsĂ„ inte om varandra heller. Inga matlagningsprogram dĂ€r man mĂ„ste smaka och tycka att allting Ă€r jĂ€ttegott jĂ€mt. För det fĂ„r man inte. Inga politikerutfrĂ„gingar och inga pertiledardebatter. Det vore rĂ€tt skönt, tycker jag.

PoÀnglös i schlagerkamp

Ingen skulle kunna bestĂ€lla en burgare pĂ„ McDonald’s, för dĂ„ mĂ„ste man vĂ€lja mellan menyerna först. ATG och Svenska spel skulle sĂ€cka ihop nĂ€r ingen kunde bestĂ€mma sig för vilken hĂ€st som skulle hamna bĂ€st och vilket lag som skulle sparka sĂ€mst. Keno och Lotto, för ingen har ju satsat pĂ„ nĂ„got nummer. Likt herr Gunnar Papphammar kunde ingen mĂ€nniska vĂ€lja mellan Aftonbladet och Expressen. Mellan vitt och rött eller kanske öl pĂ„ Systemet.

VillrÄdig

Skavlan skulle inte heller finnas, för ingen skulle svara nÀr han stÀllde sina totalt intetsÀgande frÄgor. Inga böcker mer, för nÀr man skriver mÄste man tycka nÄgot. I alla fall tror jag det, fast det inte alltid ser sÄ ut. Inga rattfyllerister och inga bilolyckor, för det gÄr inte att köra bil om man inte fÄr vÀlja om man ska svÀnga till höger eller vÀnster vid nÀsta gathörn. Inga cyklar och inga sÄdana dÀr förbannade mopeder som ungarna far fram pÄ som bÄlgetingar.
Fan ocksÄ, jag tror att hela klabbet skulle tvÀrnita. PÄ en enda jÀvla gÄng.

StÄngkorv à la Steffo

Varför serverar de aldrig pitepalt och lappskojs till frukost i TV4:s morgonstudio? Vad Àr det för fel pÄ kalops och Mamma Scans köttbullar?
Har nÄgon av programledarna smakat den gamla hederliga svenska fattigmansmaten sluring (= en blandning av ister, saltat [rimmat] flÀsk i smÄ bitar samt mjöl och salt och kanske lite vatten som förr mest lagades av kolare och norrlÀndska skogsarbetare)? Det har jag gjort, och jag gör inte gÀrna om det.
Men lÀckergommarna i fyran kanske förstÄr sig bÀttre pÄ sÄdana kulinariska finesser Àn jag? Vad sÀger kökskirurgerna i sina styvstÀrkta vita rockar med sirliga monogram och svenska flaggan pÄ kragen. Har de kolbullar pÄ menyn?

Kolbulle tillverkas

NÀr kokar kocken i fyran Safts sillbullar och kalvsylta Kristin i morgonstudion? Farbror Frittes frikadeller? Jennys julskinka och Malous mannagrynsgröt? NÀr fÄr alla vi som tittar pÄ och med i bÀsta fall en halv fralla till frukost och ett vÀndstekt Àgg frÄn i gÄr pÄ tallriken lÀra oss att steka StÄngkorv à la Steffo?

Annika och The Boss

Författaren utan fÄfÀnga trÀffar Annika Jankell pÄ TV4. Detta gör den aldrig fÄfÀnge författaren sÄ till sig i brallorna att han mÄste berÀtta om det för hela vÀrlden pÄ Twitter: Hon Àr mycket trevlig. Det kan nog bli nÄgot dÀr ocksÄ om författaren spelar sina kort pÄ rÀtt sÀtt. Ett extra ess i Àrmen skadar aldrig i sÄdana angelÀgna Àrenden.
Och nĂ€r den icke fĂ„fĂ€nge författaren strax efterĂ„t tar ut pengar frĂ„n bankomaten vid TV4:s entrĂ©… vem stĂ„r dĂ€r pĂ„ gatan i mörkret? Jo, “en man med kassar”. Först blir den lĂ€ttskrĂ€mde och icke fĂ„fĂ€nge författaren lite rĂ€dd. Men sĂ„ ser han i skenet frĂ„n en gatlykta vem mannen frĂ„n natten Ă€r: tevekanalens VD. Han som krĂ€nger korv med bröd frĂ„n en liten vagn pĂ„ fyrans firmafester. “The Boss!”
Författaren twittrar flitigt med Steffo och nÄgon som kallar sig poptonten ocksÄ. Bara en sÄdan sak. Jag vet inte vem poptonten Àr. Men han Àr nog lika big som bossen.
Om författaren hade varit blott aningen mindre fÄfÀng hade varken du eller jag och ingen annan heller fÄtt veta vilka fina personer författaren stÀndigt umgÄs med och i vilka förnÀma kretsar han numera rör sig.
Jösses, Jankell! Och poptonten! Why don’t I know any people up in the high places?

Inte samma Boss. Och ingen poptont heller

Parodi pÄ pseudovetenskap

Det finns nÄgot som kallas patafysik (fr. pataphysique) ocksÄ. Den skapades av den franske författaren, kritikern och översÀttaren samt velocipedfantasten med en fallenhet för vattenklosetter Alfred Jarry, som anvÀnde begreppet första gÄngen Är 1893.

De konventionella vetenskaperna Ă€gnar sig vanligtvis Ă„t det generella; patafysiken, som förebĂ„dade sĂ„vĂ€l surrealismen som absurdismen, sysslar med det enskilda. Enligt upphovsmannen Ă€r patafysik “[
] la science des solutions imaginaires, qui accorde symboliquement aux linĂ©aments les propriĂ©tĂ©s des objets dĂ©crits par leur virtualitĂ©â€. Kort sagt: de imaginĂ€ra lösningarnas vetenskap. Det Ă€r inte klarlagt om patafysikerna sjĂ€lva vet vad som menas med begreppet. Alla mĂ€nniskor Ă€r för övrigt patafysiker, bara det att de allra flesta inte vet om det. DĂ€rför Ă€r Ă€ven
 numera före detta ordföranden i fotbollsklubben Enskede IK patafysiker. Skillnaden kan annars beskrivas sĂ„ hĂ€r: de som vet om att de Ă€r patafysiker gör medvetet vad alla andra gör omedvetet. François Rabelais och Charles Lutwidge Dodgson rĂ€knas av de insatta till patafysikens föregĂ„ngare. KĂ€nda ‘nutida’ patafysiker Ă€r konstnĂ€rerna Max Ernst, Joan MirĂł och Jean Dubuffet, författarna Jacques PrĂ©vert och Raymond Queneau, Jean Ferry och EugĂšne Ionesco, Jean Genet och Boris Vian. Samt Bröderna Marx och legendariska krokodilen Lutembi.
Jarry/doktor Faustroll har Ă€ven utifrĂ„n treenighetens vedertagna triangel rĂ€knat ut ‘Guds yta’ och efter en invecklad geometrisk-patafysisk ekvation, dĂ€r det bland annat laboreras med roten ur noll, funnit att: “Dieu est le point tangent de zĂ©ro et de l’infini”. Gud Ă€r punkten dĂ€r noll tangerar det oĂ€ndliga.
I Frankrike kĂ€nner alla intellektuella till la pataphysique. I Sverige Ă€r företeelsen nog i allmĂ€nhet mindre bekant. Bland svenska patafysiker mĂ€rks Ă€ndĂ„ Ulf Linde, Magnus Hedlund och Claes Hylinger. SĂ€rskilt de tvĂ„ sist nĂ€mnda har pĂ„ ett förtjĂ€nstfullt sĂ€tt presenterat patafysiken för en svensk publik. Ende svenske transcendente satrapen i patafysiska kollegiet var den mĂ„ngsidige och mĂ€rkligt motsĂ€gelsefulle konstnĂ€ren Elis Ernst Eriksson. Ordet ‘patafysik’ har annars sannolikt hörts av flest mĂ€nniskor i The Beatles sĂ„ng Maxwell’s Silver Hammer om den galne lĂ€karstudenten M Edison som slĂ„r ihjĂ€l alla han kommer Ă„t med sin lilla reflexhammare av silver.

Ointellektuell dyslektiker
och
transcendent satrap

Patafysiken Àr Àven en kritik av moderna vetenskapsteorier: utövarna parodierar dÀrför gÀrna sÄdana pseudovetenskapliga och pompösa pÄstÄenden som ÀndÄ ingenting betyder. Jag tror att patafysiken framför allt Àr en klackspark Ät sÄdana mÀnniskor som tar sig sjÀlva pÄ alltför stort allvar. Jag kÀnner flera personer som passar in precis pÄ den beskrivningen.
Henri-Robert-Marcel Duchamp Àr sjÀlvklart patafysiker: hans L.H.O.O.Q. med mÄlade mustascher pÄ Mona Lisa Àr ett storartat exempel pÄ just sÄdan konst. Initialerna L.H.O.O.Q var alldeles obegripliga Àven för mÄnga av dÄtidens fransmÀn. Om denna bokstavskombination uttalas tillrÀckligt snabbt och kanske lite slarvigt pÄ franska kan den lÄta som Elle a chaud au cul. PÄ svenska blir det ungefÀr: hon Àr varm mellan benen. Eller för den som ÀndÄ inte förstÄr: hon Àr kÄt.

TÀnker med fötterna?

Gamle mittbacken Glenn HysĂ©n kommenterar fotboll i teve och tittaren förstĂ„r att han lyssnar till en verklig expert: “Det skottet hade mĂ„lvakten aldrig tagit om bollen gĂ„tt pĂ„ mĂ„let.” Och som om det inte rĂ€ckte: en expert vill gĂ€rna kommentera vad han just har kommenterat. Som om han blir Ă€nnu mer expert dĂ„?
“Och om det hade gĂ„tt pĂ„ mĂ„l hade han i alla fall haft svĂ„rt att hĂ„lla bollen och dĂ„ hade sĂ€kert nĂ„n annan slagit in returen.”
Det Ă€r inte bara huvudet pĂ„ spiken: det Ă€r spiken i huvudet. Jag tror att HysĂ©n tĂ€nker med fötterna. Eller inte alls? – Fotboll i teve: hur kul som helst?

Med hjÀrnan lÀngst ner?

Bara sÄÄÄ jobbigt!!

Vecko-Revyns tidigare modeorakel Ebba von Sydow, 29, i fyrans morronsoffa om konsten att aldrig fĂ„ tiden att rĂ€cka till: “Gud, vad stressigt jag har det. Det Ă€r premiĂ€rer och cocktails hela tiden!” – Just det. NĂ€r ska man hinna jobba? Helt hysteriskt, ju!

Har svÄrt att hinna med

Alltid pÄ fel plats

Jag lĂ€ser i tidningen att författaren medverkar i Babel i SVT2 i morgon. Han ska svara pĂ„ frĂ„gan om ‘kritiker behövs’. Just den rĂ€tte att göra det: han som exploderar som en klump kolerisk kordit varje gĂ„ng han fĂ„r en dĂ„lig recension.
Som nÀr författaren inte tyckte att han uppmÀrksammades tillrÀckligt nÀr han tÀvlade ihop med en charmant flicka frÄn Finland i PÄ spÄret förra gÄngen och rÄkade vinna bara för att hon kunde allt och författaren ingenting. DÄ blev det ett utbrott av vitglödgad vrede i varenda tidning i landet.
Och nĂ€r författaren trodde att han kunde dansa i teve fast han inte kunde. DĂ„ kallade han en av domarna för ett “rövhĂ„l” – med en lika oförskĂ€md som barabarisk anspelning pĂ„ domarens sexuella lĂ€ggning. &c. &c. &c.
LĂ„gvattenmĂ€rken som det nog blir svĂ„rt att övertrĂ€ffa. Eller Ă€r ‘undertrĂ€ffa’ det rĂ€tta ordet?
Fan vet om jag vÄgar titta i morgon. TÀnk om hela teven brinner upp?

Under construction
Babels torn: kÀnt frÄn Bibeln
Lucas van Valckenborch 1568

Ge mig mina krusbÀr tillbaka!

Jag Ă€r upprörd: det svenska krusbĂ€ret Ă€r inte fint nog för nutidens mĂ€nniskor. Av alla bĂ€r Ă€r krusbĂ€ret det mest diskriminerade och försmĂ„dda – och i samma vagn Ă„ker vi som rĂ„kar gilla den karaktĂ€rsfasta vĂ€lsignelse dessa bĂ€r ger. Den som i en mataffĂ€r i dag hĂ€ver ur sig önskemĂ„let om en liter krusbĂ€r kammar noll och fĂ„r den sortens sura ögonkast till svar som tyder pĂ„ bristande kĂ€nnedom.
Vad Àr det för civilisation som till glömskan förtrÀngt ett gott, nyttigt, anvÀndbart och vackert bÀr som aldrig nÄgonsin gjort en mÀnniska förnÀr?

1981 fanns 25 registrerade odlare av krusbĂ€r i Sverige. I dag kan jag pĂ„ min jakt inte finna en enda. Förklaring: krusbĂ€ret anses av en Ă€nnu odefinierad överhet sĂ„ försumbart att de odlare som eventuellt finns försvinner under den intetsĂ€gande rubriken â€œĂ¶vriga bĂ€r”.
Vem fan har tagit sig rĂ€tten att mobba ut det svenska krusbĂ€ret under rubriken â€œĂ¶vriga bĂ€r”??

En gÄng var det annorlunda. Av alla bÀr var krusbÀret det mest odlade i vÄrt land. VÄra förfÀders gomsegel vibrerade av sensationella smakupplevelser allt efter formerna för tillagning. DÀrtill gav det hÀlsa och uppbyggelse.

I dag Àr krusbÀr inte fint nog. Högmod gÄr före fall.

Inget â€œĂ¶vrigt bĂ€r”

ÖversvĂ€mning

“Jag vet att vĂ€gen till ödmjukhet bara gĂ„r att följa om jag lyckas klĂ€ av mig allt som Ă€r fĂ„fĂ€nga hos mig sjĂ€lv.” Du förstĂ„r att det Ă€r författaren som skriver igen. Samtidigt som han svĂ€mmar över av uppblĂ„st skryt pĂ„ Twitter för att han förekommer bĂ„de i Amelia och HĂ€nt Extra denna vecka.
Om han hade sagt The New Yorker och Le Nouvel Observateur i stÀllet. MicroMega? DÄ kan det hÀnda att jag hade lyssnat. Men Amelia? Och HÀnt Extra?? GÄr det att sjunka lÀgre?
Och sÄ en skvÀtt lösryckt pladder ur den senaste boken i nyaste bloggen. ApropÄ högfÀrd och egotrippad narcissism. Tror författaren att det han skriver Àr sÄ mÀrkvÀrdigt att det mÄste vrÀkas ut överallt och i oÀndlighet? Det kallades att sprida dynga förr.

StrÄet vassare Àn HÀnt Extra

You are currently browsing the this is not a love story blog archives for September, 2010.