this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Archive for August, 2010

Kulturskymning – fast bara nĂ€stan

Den 11 september Àr det Kulturnatt i Uppsala. Det Àr ett Ärligen Äterkommande evenemang och jÀmte studenternas valborgsmÀssoafton den dag man helst inte gÄr ut i Uppsala, för dÄ kommer alla bönder och raggare frÄn Mehedeby och Morkarla till stan för att kröka och kissa i rÀnnstenar och pÄ husvÀggar. Det hÀnder att de kommer frÄn SkutskÀr och Stallarholmen ocksÄ. NÀr jag var yngre och modigare hÀnde det att jag letade efter Kulturen i grÀnder och i prÄng kring domkyrkan, men jag hittade aldrig nÄgon.
Den 18 och 19 i samma mĂ„nad Ă€r det “en helg i erotikens och kĂ€rlekens tecken”. Med “tĂ€vlingar, expertrĂ„d och försĂ€ljning”. Samt “workshop”. Hur tĂ€vlar man i erotik? Och vad Ă€r det meningen att man ska göra i ‘verkstaden’? Inte hyvla brĂ€der och kreta barkbĂ„tar, vĂ€l? Nej, jag tror inte att jag törs.
Den 3 september spalar Micke Ahlgrens pÄ Liljekonvaljholmen och samma kvÀll, samma tid upptrÀder Johnny Dunders Elektriska Cirkus pÄ Katalin. Vilka ska jag vÀlja? DÀr levererar Àven Babben sina trista tantskÀmt den 22 och 23. Nej tack. Helst inte.
Flickidolen Salem al Fakir upptrÀder ocksÄ pÄ Katalin i tvÄ dagar. Men det missar jag för alla fjortisarna har redan lagt beslag pÄ biljetterna till bÄda förestÀllningarna.
Den 24 Ă€r det “akustisk magi frĂ„n Elfenbenskusten” pĂ„ Uppsala Konsert & Kongress och den sista oktober Ă€r det familjeförestĂ€llning pĂ„ samma stĂ€lle: KĂ€nsliga bitar med Anders & Putte. Gissa vilken Anders.

Livets ord eller AllmÀnna falsksÄngen?

PĂ„ Stadsteatern spelar Göran Engman bĂ„de Elvis Presley och Johnny Cash i tvĂ„ olika förestĂ€llningar. Engman Ă€r den dĂ€r kluriga och lite sliriga killen som satt i en sjöbod och lagade nĂ€t i teveserien SkĂ€rgĂ„rdsdoktorn, om du kommer ihĂ„g? Engman Ă€r “hobbyarkeolog” ocksĂ„. Han Ă€r “tokig i att grĂ€va” och leta efter grejer. Det “hĂ€ftigaste” Engman vet Ă€r att “hitta en gammal sten som en viking har hĂ„llit i för 1 000 Ă„r sedan”. Men hur vet Engman att just hans sten Ă€r samma som vikingen höll i? Det kan inte ens jag veta, och jag kunde Ă€ndĂ„ med en viss rĂ€tt kalla mig arkeolog. PĂ„ riktigt. Jag tror att jag struntar i The King och Mannen i svart ocksĂ„.
Men Duke Robillard och Paco de Lucía vill jag inte gÀrna missa. Inte Ola Magnell och Nils Landgren och Sven Zetterberg heller. Sven Zetterberg: hur bra som helst. DÀr har Jöback och Jonas och Johnossi inte en chans. Johnossi??

Har spelat med Tom Waits ocksÄ

Synd att jag missade Roffe Wikström nÀr han lirade pÄ Katalin i lördags. Men det Àr inte sÄ farligt: Roffe dyker upp i stan dÄ och dÄ. Men var i helvete har de stoppat undan Claes Jansson och Good Morning Blues? NÀr de spelar kommer jag direkt. Varje gÄng. SÀrskilt nÀr Thomas Arnesen lirar Sveriges kanske bÀsta gitarr ocksÄ.

Birro och The Boss

Birro var pĂ„ plats nĂ€r Ă„rets Polarpris “för betydande insatser inom musiken och/eller musiklivet” delades ut i Konserthuset i Stockholm i gĂ„r. Varför dĂ„? Trodde Birro att han ocksĂ„ skulle fĂ„ pengar och ett stiligt diplom att hĂ€nga pĂ„ vĂ€ggen tornrummet?
NÀr Àr den hÀngivne familjemannen Birro förresten hemma? SÄ gott som aldrig, verkar det. Han sover helst i mjuka hotellsÀngar och flyger ideligen fram och Äter till olika fotbollsarenor i Italien. Sedan ska han ut pÄ vÀgarna i höst: Birro inbillar sig att han Àr en rockstjÀrna och dÄ mÄste han förstÄs Äka runt pÄ turné. För det gör ThÄström och Lundell, Plura och HÄkan Hellström. The Boss ocksÄ, ibland.
Jag skulle inte hinna med hÀlften av allt det dÀr. HotellsÀngarna, möjligen. Och jag reser gÀrna till Italien. Bara jag slipper titta pÄ fotboll. Kaffe och mineralvatten klarar jag mig ocksÄ utan. Men det italienska vinet dricker jag nÀr som helst. En flaska om dagen Àr det minsta.
Det dÀr med familj Àr jag rÀtt kass pÄ ocksÄ, förresten.

Att se upp till?

Trolldeg m.m.

Vilken tur att jag inte tittade pĂ„ TV4 i lördags. DĂ„ hade kanalens nya storsatsning Dansfeber premiĂ€r pĂ„ bĂ€sta sĂ€ndningstid: det som snobbarna i branschen brukar kalla prime time. I Ă„tta program ska svenska lĂ„tsaskĂ€ndisar framföra klassiska dansnummer frĂ„n film och musikaler, videos och teveprogram. Patrick Swayses I’ve Had the Time of My Life frĂ„n filmen Dirty Dancing. John Travolta och Uma Thrmans Twist i Pulp Fiction. Britney Spears Hit Me Baby One More Time och Michael Jacksons halsbrytande och 14 minuter lĂ„nga musikvideo Thriller frĂ„n 1983.
VĂ„gar jag gissa pĂ„ Gene Kellys Singin’ in the Rain ocksĂ„? NĂ„gonting med The Jets och The Sharks i West Side Story? Jag har redan tidigare berĂ€ttat vilket bejublat dansnummer frĂ„n filmen jag hade valt om TV4 hade bett mig vara med. Varför gör de aldrig det, förresten? Om Morgon Kalling kan, kanske jag kan ocksĂ„?
Vem ska ta sig an Jacksons Thriller? Tobbe trollkarl eller bÀsta polaren Markoolio? I sÄ fall garanteras platt fall. Det finns det ingen pÄ jorden som klarar av: det Àr bara löjligt att ens försöka.

Ingenting för amatörer

I gĂ„r var varje bokrecensent alldeles överens om att Sigrid CombĂŒchens nya roman Spill Ă€r en av de bĂ€sta böckerna som skrivits i Sverige i vĂ„r tid. Samma dag var Ă€ven landets samlade tevekritiker, och nĂ€stan alla tittare, eniga om att Dansfeber kanske Ă€r det sĂ€msta svenska teveprogrammet – nĂ„gonsin. “AmatörmĂ€ssigt”, sĂ€ger till exempel Anders Björkman i Expressen. Bara programledaren Kattis Ahlström kallar programmet “enormt proffsigt”. Och exekutive producenten Pelle Porseryd Ă€r “vĂ€ldigt stolt”. SĂ„ uttrycker sig förstĂ„s bara mĂ€nniskor med trolldeg i huvudet.
Den dĂ€r grĂ€slige Porseryd, förresten. Hur mĂ„nga gĂ„nger till ska han fĂ„ dratta i dragharmonikan innan TV4 stĂ€ller Pelle Plutt pĂ„ gatan? Eller Ă€r det för att pappa Ă€r utriekskorre och ledamot av kanalens fackklubbstyrelse och heter Rolf…?
Att Sveriges mest inkompetenta ‘teveproducent’ Ă„terfinns pĂ„ TV4 Ă€r förstĂ„s ingen tillfĂ€llighet. Det Ă€r nĂ€rmast att betrakta som ett slags kanalens egen naturlag.
LÀgg ner hela skiten. Det Àr mitt förslag. Fyran visar ju ÀndÄ bara reklam som ibland avbryts av genomusla program. Steffo fÄr kÀka middag pÄ tryffel och pilgrimsmusslor klockan nio pÄ morgonen nÄgon annanstans Àn i en tevestudio. Och Fritte fÄr vÀl sitta med sin vinkorg i Tessinparken eller Lill-Jansskogen. Det Àr inte sÄ lÄngt frÄn var fyran har sina lokaler i dag. I Tessan kanske han fÄr sÀllskap pÄ sin parkbÀnk ocksÄ.

Par i Porseryd
poserar pÄ premiÀr

HembrÀnt pÄ CD

Den 19 oktober slĂ€pper Columbia Records Bob Dylans The Bootleg Series Volume 9 – The Witmark Demos: 1962–1964. 47 sĂ„nger med endast kompositören pĂ„ gitarr, piano och munspel som Dylan spelade in för sina tvĂ„ första musikförlĂ€ggare mellan 1962 och 1964. HĂ€r finns lĂ„tar som aldrig har getts ut [officiellt] pĂ„ skiva efterĂ„t med titlar som Ballad For a Friend, Long Ago, Far Away och Guess I’m Doing Fine. Alltihop innan Dylan fyllt 24 Ă„r.
The Original Mono Records rymmer Dylans Ätta första album pÄ lika mÄnga CD-skivor:

Den 19 oktober. Det Àr ju mer Àn en och en halv mÄnad dit. Vet inte om jag kan vÀnta sÄ lÀnge. Jag fÄr ringa min specialmusikhandlare och bestÀlla i alla fall, sÄ att jag inte blir utan i oktober.

Och plötsligt var det 1929

Början och slutet pĂ„ millennier och sekler Ă€r sĂ€rskilt intressanta för dem som vill finna nĂ„gon ‘mening’ med allt. Och varje Ă„rtal som slutade pĂ„ tvĂ„ eller flera nollor ansĂ„gs viktigare Ă€n andra. I dag nöjer oss med en nolla pĂ„ slutet, om det inte finns fler. Det hĂ€nder till exempel att nĂ„gra fortfarande talar lĂ€ngtansfullt om ‘det ljuva 60-talet’.
Eller de som Ă€r Ă€nnu lite Ă€ldre: nĂ„gra kanske finns Ă€nnu som minns ‘det glada 20-talet’. Det var bland annat dĂ„ den ‘nya’ kvinnan föddes. Hon som körde bil och rökte cigaretter, drack alkohol, dansade och hade bĂ„de Ă€lskare och Ă€lskarinnor. Kanske allra bĂ€st beskriven av Victor Margueritte i skandalsuccĂ©n La Garçonne. I Sverige fick romanen titeln Ungkarlsflickan.

Samtidigt spelade ‘cabaretsĂ„ngare’ Evert Axel Taube in sin första grammofonskiva genom en taltratt i en provisorisk studio pĂ„ Hotell Continental i Stockholm den 26 januari 1921. 1920-talet Ă€r Ă€ven den period amerikanerna gĂ€rna kallar the Jazz Age. Det var dĂ„ vĂ€rlden skulle uppfinnas pĂ„ nytt efter vĂ€rldskrigets sammanbrott.

Men plötsligt var det 1929. Decenniet avslutas med att börsen kraschar pĂ„ Wall Street i New York med internationell ekonomisk kris som ödesdiger konsekvens. Det ‘glada’ 20-talet Ă€r förbi: nu Ă€r det strax inte modernt att dansa charleston i korta kjolar och shinglat hĂ„r mer. Och i Europa skrĂ€nar nazister och fascister allt högre. Det var de som mer Ă€n andra hatade allt som var modernt.
Och sĂ„ alla de som sĂ€ger sig ‘rĂ„ka i kris’ nĂ€r de ska fylla jĂ€mna 30, 40 eller 50, & c. Som om Ă„ldersnojan framkallas av nĂ„got talmystiskt eller kabbalistiskt outgrundligt. Samma akuta oro infinner sig ju aldrig nĂ€r det Ă€r dags att fylla nĂ„got annat Ă„r: 29 eller 31, 39 eller 41, 49 eller 51.
I synnerhet för de flesta som var med dĂ„ synes Ă„rtalet 1968 i dag framstĂ„ med nĂ€rmast mytologisk lyskraft. Det var det Ă„ret dĂ„ studenterna revolterade överallt i vĂ€stvĂ€rlden. Med början vid Columbia University i New York tvĂ„ veckor innan ockupationen av l’UniversitĂ© de Sorbonne i Paris. Det var dĂ„ Martin Luther King Jr och Robert Francis Kennedy mördades i USA samt hela vĂ€rlden kunde se i teve nĂ€r Sydvietnams polischef NguyĂȘn Ngoc Loan kallblodigt avrĂ€ttade krigsfĂ„ngen NguyĂȘn Van Lem aka kapten Bay Lap pĂ„ öppen gata i Saigon genom att skjuta honom i huvudet.

Saigon den 1 februari 1968

I Afrika invaderade Nigeria den lilla utbrytarstaten Biafra, i Kina pÄgick kulturrevolutionen för fullt och i Tjeckoslovakien krossade kommunisterna i Kreml den sÄ kallade PragvÄren, vilket sannolikt var början till slutet för det sovjetiska vÀldet. Men 1968 var inte mer dramatiskt Àn de flesta andra Är. Mycket av det som hÀnde dÄ har hÀnt bÄde före och efter. Det som intrÀffade 1968 hade börjat redan i mitten av 60-talet och skulle pÄgÄ Ànnu nÄgra Är in pÄ 70-talet. Av samma skÀl Àr det inte heller sÀrskilt meningsfullt att utnÀmna nÄgot bestÀmt forntida Ärtal, dÄ allt som efterÄt verkar viktigt hÀnde pÄ en och samma gÄng.

Campbell Soup I (Tomato)
ANDY WARHOL 1968

Klas Östergren, som sjĂ€lv Ă€r född 1955, kallade för mer Ă€n 30 Ă„r sedan det som intrĂ€ffade i Paris i maj 1968 “en överreklamerad karneval”. Han har förmodligen mer rĂ€tt Ă€n mĂ„nga av oss “turister i historien” som var med dĂ€r nĂ€r alltihop utspelade sig en gĂ„ng och som sitter hĂ€r i dag och försöker erinra oss ett och annat. Och Ă€ndĂ„: “Fortfarande finns ingen bĂ€ttre representant för Frankrike och Paris 1968, Ă€n Arthur Rimbaud frĂ„n maj 1871”, skriver Birgitta Trotzig Ă„r 1977. Det tror jag att hon efter 30 Ă„r fortfarande har alldeles rĂ€tt i. Jag Ă€r sĂ€ker pĂ„ att Trotzig kommer att ha rĂ€tt om ytterligare 300 Ă„r.

Poet pÄ plats i Paris 1871

Vad var det jag sa!

Jag visste det! Birros skamlösa flört med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth hade avsedd effekt. Birro har nu av ministern erbjudits ett jobb i regeringskansliet som “politisk rĂ„dgivare”. Han Ă€r inte sen att basunera ut det sjĂ€lv ocksĂ„. Men dĂ„ mĂ„ste LAL vinna valet först. Annars fĂ„r Birro börja om igen. Och dansa pĂ„ Nobelfest med Leif Pagrotsky?
Du vet var du lĂ€ste det först: jag förutspĂ„dde detta i bland annat mina bloggar den 12 juni och 25 augusti. NĂ€r blir Birro minister sjĂ€lv? NĂ€r fĂ„r han statlig konstnĂ€rslön? NĂ€r hĂ€mtar Birro… Priset?
Eller skojade kulturministern bara med den hjÀlplöst fÄfÀnge Birro? Det Àr alltid lika roligt nÀr en knÀppskalle utan vare sig humor eller sjÀlvdistans gÄr pÄ en bÄsning.

Klarar inte kulturen sjÀlv?

Fy fan, vad roligt!

Mitt i en tsunamivÄg av Àckligt instÀllsamma hyllningar till en fotbollsspelare som Ànnu inte spelat en enda match för sin nya klubb: Àntligen nÄgot riktigt. Och riktigt jÀvla roligt.
Vilka recensioner! För Sigrid CombĂŒchens nya bok Spill. En damroman, som handlar om en ung svensk kvinna i 30-talets Sverige. Jag har Ă€gnat mig Ă„t litteraturkritik i mer Ă€n 40 Ă„r, och jag har aldrig sett nĂ„got liknande. Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, Sydsvenska Dagbladet och Aftonbladet och Expressen, you name ‘em: allihop Ă€r lika hĂ€nförda.
Jag blir lycklig nÀr jag lÀser sÄdana recensioner. DessvÀrre hÀnder det bara vart hundrade Är, och knappt sÄ ofta.
Det Ă€r CombĂŒchen vĂ€l vĂ€rd. Jag tror att hon tillsammans med Karin Johannesson skriver bĂ€st i Sverige i dag. Hennes ‘romanbiografi’ över George Gordon Byron aka Lord Byron som dog i feber Ă„r 1824 innan han fyllt 40 och pĂ„ vĂ€g för att befria Grekland frĂ„n det Osmanska riket Ă€r en av de bĂ€sta böcker av det slaget jag har lĂ€st pĂ„ nĂ„got sprĂ„k. Och hennes nya bok verkar vara Ă€nnu bĂ€ttre.
Den mÄste lÀsas, avslutar Mats Gellerfeldt sin recension i SvD. SjÀlvklart. Jag kutar till LundeQ sÄ snart det har slutat regna.
CombĂŒchen debuterade som 18-Ă„ring och har skrivit böcker i 50 Ă„r. DĂ„ fattar man.

Bara en damroman. SÄ kallade den danske litteraturprofessorn och kritikern Georg Brandes Victoria Benedictssons bok Fru Marianne. Det var den gÄngen inget högt betyg. Victoria B Àr mer kÀnd under pseudonymen Ernst Ahlgren och hade under nÄgra Är pÄ 1880-talet en olycklig kÀrlekshistoria med Brandes som slutade med att hon begick sjÀlvmord pÄ ett hotellrum i Köpenhamn 1888.
Men det Ă€r inte det CombĂŒchens bok handlar om.

SÄ hÀr ser en Författare ut

MÄste ju kunna hÄlla i tvÄlen ocksÄ

Tro inte att du Àr den enda utvalda som fÄr skrÀppost i brevlÄdan. Den riktiga, alltsÄ: den vid dörren. Jag drabbas ocksÄ av pesten och koleran ibland. Just i dag fick jag Prylbibeln frÄn nÄgot som heter Teknikmagasinet. Meningen med livet, stÄr det pÄ omslaget. Ingen begriper varför.
Det finns massor av oumbĂ€rliga grejer att vĂ€lja pĂ„ i Prylbibeln. KĂ€nner du dig ensam nĂ€r du plaskar loss i badkaret? DĂ„ Ă€r ankradion det rĂ€tta för dig: “Vrid pĂ„ ankhuvudet för att höja och sĂ€nka volymen. Vicka pĂ„ stjĂ€rten och du byter frekvens. Ankan Ă€r vattentĂ€t men bör Ă€ndĂ„ inte utsĂ€ttas för avsiktlig och utstuderad drĂ€nkning.” Den funkar nog i diskhon ocksĂ„.
En Candy G-string & Bra, kanhĂ€nda? Trosa och behĂ„ gjorda helt i Ă€tbart godis. Toppen? Vad Clone-a-Willy Ă€r för nĂ„got vĂ„gar jag inte berĂ€tta. Men den förekommer i sjĂ€lvlysande pistagegrönt ocksĂ„ samt i en ‘chokladvariant’ som gĂ„r att Ă€ta upp efterĂ„t. En sĂ„dan dĂ€r kopia av en byggarbetarhjĂ€lm med sugrör och hĂ„llare för tvĂ„ ölburkar strax ovanför öronen och som annars förekommer mest i NjutĂ„nger och OvanĂ„ker? Det finns glasögon med sugrör ocksĂ„: “Drick, och drycken far fram genom glasögonens bĂ„gar och snurrar runt, runt dina ögon tills du blir helt snurrig.” Pris: 39.90. – VadĂ„? Jag kan bli snurrig Ă€ndĂ„.

GÄr att Àta

Teknikmagasinet tillhandahĂ„ller Ă€ven talande ölmuggar och Ă€ckelklassikern Klibbiga handen som fastnar överallt dĂ€r du kastar den. KylskĂ„p för en [sic] liten burk lemonad som du ansluter till datorns USB-port. Med inbyggd belysning sĂ„ att du inte gĂ„r vilse dĂ€r inne. VĂ€ckarklocka med raketuppskjutning: “Alarmet börjar med en nedrĂ€kning frĂ„n tio och följs av dunder och brak nĂ€r raketen far upp mot taket. För att stĂ€nga av alarmet mĂ„ste du sĂ€tta tillbaka raketen i avfyringsrampen.” – Fy fan, vilken morgon.
NĂ€r du har tröttnat pĂ„ att lyssna till Kulturnytt och Lokets lugna favoriter i ankradion behöver du inte deppa ihop i alla fall. Inte om du Ă€r kvinna. DĂ„ finns den batteridrivna massagestaven Smacky Jacky i lila mjukplast och naturtrogen formgivning. Med praktisk sugpropp sĂ„ att du “lĂ€tt kan fĂ€sta den i till exempel badkaret”. LĂ€ngd 19 cm och Ă€ndĂ„ bara billiga 249.90.
Jösses. Jag som inte hade en aning om vad kvinnor gör nĂ€r de badar. – Men om jag sjĂ€lv har trist och trĂ„kigt i badet med min spruckna anka av plastic som lĂ€cker lite varstans och inte ens kan leverera Lokets lugna mer? Kan den “avslappnande och klĂ€mvĂ€nliga” bröstbollen Silly vara nĂ„got för mig dĂ„? Finns i tvĂ„ storlekar: diameter 7 och 12 cm. Cirka en hundring för tvĂ„. Jag tror att jag satsar pĂ„ den lilla modellen. MĂ„ste ju kunna hĂ„lla i tvĂ„len ocksĂ„.

Hur silly som helst

Objektivitet var ordet, sa Bull

Den allvetande Birro babblar boll i TV4:s Nyhetsmorgon. Gissa om vad. Han vidhĂ„ller med en alltmer tröttsam halsstarrighet att Zlatan har “rört sig uppĂ„t” i sin karriĂ€r: frĂ„n en kass klubb i Spanien till ett mĂ€starlag i Italien. Men dĂ€r har Birro fel: en spelare som mest satt pĂ„ en bĂ€nk pĂ„ Camp Nou i Barcelona kan inte utan vidare utföra mirakel pĂ„ Stadio Guiseppe Meazza aka San Siro i Milano.
Fotboll Àr dessutom ett lagspel, vilket verkar ha undgÄtt Birro alldeles. Han pÄstÄr att Milan numera bara har e n spelare i laget , och de andra tio lika gÀrna kan sitta bredvid och titta pÄ nÀr Zlatan spelar boll med vassa armbÄgar och fula efterslÀngar.
Birro har svart kostym, slips och vit skjorta pÄ sig i dag. Av respekt för programledare Saft och den dÀr Lill-Babstjejen? Solbrillorna och den svarta tröjan under kavajen har Birro bestÀmt glömt pÄ hotellrummet, eftersom han försov sig pÄ morgonen och kom en halvtimme för sent till jobbet. Tur att han fick kalasa pÄ krÀftströmming och kryddost med programledarna i studion, för Birro missade gratisfrukosten pÄ hotellet ocksÄ.
Men nÀr det Àr matchdags hemma i den nedsuttna soffan Àr det en alldeles annan klÀdkod som gÀller. DÄ ser Birro hur sunkig ut som helst. Och lika löjlig.
Milan Ă€r ett mycket bĂ€ttre lag Ă€n Barcelona, maler Birro pĂ„ likt en pĂ„tĂ€nd papegoja i Panamas djungel. De har vunnit hur mycket mer som helst Ă€n Barcelona. De som sĂ€ger nĂ„t annat vet inte ett dugg om fotboll. – Nej, just det. Bara Birro vet. Alltid. Each and every time. De som inte tycker som Birro kallas idioter och beskylls för “pöbelfasoner” av alltid lika tolerante och bussige Birro.

Töntig tevetittare
i matchmundering

I samma Nyhetsmorgon var ‘sportexpertpanelen’ en timme tidigare enig om att Zlatan fick lĂ€mna Spanien och Katalonien för att han Ă€r för “kaxig” och inte “tillrĂ€ckligt ödmjuk” för att passa in i Barcelonas spelstil och gemenskap vid sidan av planen. Man kunde möjligen Ă€ven uttrycka saken sĂ„, att Zlatan Ă€r en ‘mobbare’ och â€˜Ă¶versittare’. Kanske Ă€r han mer en trĂ€slev Ă€n den skarpaste kniven i lĂ„dan ocksĂ„?
Birro verkar vara av samma sort: en lÄngsint och hÀmndlysten översittare.
Birro bara spelar ödmjuk. Men det har han ingen anledning att göra: sÄ jÀvla mÀrkvÀrdig Àr han inte. NÀr ska Expressen och alla andra tidningar dÀr Birro tillÄtes hÀrja fritt fatta det? Att TV4 aldrig kommer att göra det kan vi vara övertygade om: dÀr Àr allihop likadana sjÀlva.
Det Ă€r sĂ„dana mĂ€nniskor jag brukar kalla… skitstövlar: de som har en liten Hitler i magen. Ajöss med dem. Om jag fĂ„r be?
Det spelas för övrigt bĂ€ttre boll i Spanien och England och kanske Ă€ven i Tyskland Ă€n i Italien. Det Ă€r de flesta bedömare överens om. Bara Birro hĂ„ller fast vid [Italien och] Milano som ‘vĂ€rldens medelpunkt’. Likt en bulldogg vid universums sista toffel: om det inte Ă€r Italien, sĂ„ Ă€r det… ingenting. Kallas Ă€ven objektivitet av dem som förstĂ„r sig pĂ„ sĂ„dant.

RĂ€dda menige Zlatan?

Det var som att vÀlkomna hem en gammal soldat som irrat sig vilse i fiendeland under en tid men som rÀddats av de rödsvarta attackhelikoptrarna.
Det Àr klantskallen Birro som randar om Zlatan igen. TÀnk att den dÄren aldrig ska fÄ ihop en mening som Àr rÀtt. Statistiskt sett Àr det nÀstan omöjligt att ha fel jÀmt. Slumpen borde se till att det blev rÀtt Ätminstone nÄgon gÄng. Av misstag, typ?
Det heter: […] som att vĂ€lkomna en gammal soldat hem som […]. Man vĂ€lkomnar inte ‘hem nĂ„gon’. Man vĂ€lkomnar ‘nĂ„gon hem’. Med den ordföljden och ingen annan. Det Ă€r likadant i alla sprĂ„k jag kĂ€nner.
Fiendeland? Attackhelikoptrar?? Vad Ă€r det för dösnack? Birro jĂ€mstĂ€ller alltid annars fotboll med ‘kĂ€rlek’. Men nu nĂ€r herr Abrahamsson har landat i Milano med hustru och hund har plötsligt ett krig brutit ut. Det Ă€r alltid lika svĂ„rt att förstĂ„ vad Birro menar med sitt planlösa pladder.

PÄ vÀg hem?

You are currently browsing the this is not a love story blog archives for August, 2010.