this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Archive for May, 2010

Tomt pÄ taket

Förr i vÀrlden, för ganska lÀnge sedan, sÄg man dem ofta pÄ stan. Oftast tvÄ och tvÄ. Men det Àr inte sÀllan man ser nÄgra i dag. Jag talar om de dÀr mÀnnen i sina spadersvarta klÀder: sotarna. Eller skorstensfejarna, som Àr deras riktiga yrkesbeteckning.
DÄ syntes de Àven högt ovan mark, dÀr de balanserade med sina linor och lod, borstviskor och krejs pÄ stadens takÄsar. LÄngt dÀr nerifrÄn sÄg det direkt livsfarligt ut. Och inte hade de sÄdana dÀr sÀkerhetslinor heller som de har i dag. Inte pÄ den tiden.
Var har sotarna tagit vÀgen? Sotar man inte skorstenar lÀngre? Det gör man vÀl? Men fejarna: var blev de av?

Försvunnen frÄn taket

Det har funnits sotare i Sverige sedan i varje fall slutet av 1500-talet. Och mitt i alla krig hann Karl XII med att vĂ€rva ‘slottssotare’ i Pommern: han visste vad som kunde hĂ€nda nĂ€r det började brinna i skorstenar. Det var sĂ„ slottet Tre Kronor i Stockholm brann Ă„r 1697 och Karlbergs slott samma Ă„r.
Skorstensfejarna Àr en av fÄ yrkesgrupper som inte bara har egna beteckningar pÄ arbetsredskap utan ett eget sprÄk: knoparmoj. För att kunna tala ostört med varandra medan de arbetade.

Det var inte mycket jag förstod dĂ€r. NĂ€stan ingenting, faktiskt. Men ‘brallor’ och ‘dojor’ Ă€r ord vi alla kĂ€nner. Det Ă€r knoparmoj frĂ„n början. Och ‘knoparen’ Ă€r sotaren, förstĂ„s. ‘Moja’ Ă€r detsamma som att prata. Helst sotarens sprĂ„k, fĂ„r man anta.
Andra ord mĂ„nga sĂ€kert kĂ€nner igen Ă€r ‘bir[a] = öl; ‘dora’ = fönster; ‘jack’ = ögon; ‘kola’ = dö; ‘kosing’ = pengar; ‘kvanting’ = pojke, karl; ‘vĂ„dis’ = vatten.
De lever Ànnu. Men knoparen: vart tog han vÀgen?

Andra sotare

Bjudvin och the

Dykar-Jenny skriver krönika i Expressen. Rubriken Àr en katastrof. Men det Àr kanske inte hennes fel: 2010 och duktiga flickor har aldrig varit. DÀr tar det slut.
Jenny skriver precis som Birro i samma tidning helst om sig sjÀlv. BÄda tvÄ Àr alltid lika begÄvade. Bara mycket mer sÄ Àn alla andra.
“Vi som kvalat in [till journalistlinjen] pĂ„ höga betyg direkt frĂ„n gymnasiet [… ]”, skriver Jenny högfĂ€rdigt i sin senaste krönika. Vilken journalistlinje? Den pĂ„ JMK i Stockholm: journalistik, medier och kommunikation? Det rĂ€knas inte: dĂ€r har alla jag kĂ€nner gĂ„tt. För 40 Ă„r sedan var det Journalisthögskolan som gĂ€llde. DĂ€r var det andra puckar. Mer slagskott Ă€n bakĂ„tpassningar, om man sĂ€ger.
Jenny har tidigare Àven skrivit en bok med motsvarande innehÄll om hur jÀvligt det Àr att vara supersmart tjej och jobba pÄ TV4 dÀr alla chefer Àr idioter.
Fast hur supersmart Àr man om man inleder sin karriÀr i teve utklÀdd i cyklopöga och simfötter?

Dykar-Jenny och medförfattare

Och till det enklaste av alla svenska ord kan hon inte stava. Jenny skriver ‘the’ i stĂ€llet för te. Tycker medelklasstjejen frĂ„n radhuset i Sollentuna att hon blir finare om hon dricker te som stavas fel? Smakar det bĂ€ttre? Varför inte drĂ€mma till med Ă€nnu tuffare thĂ© pĂ„ en gĂ„ng i sĂ„ fall?
SjÀlv dricker jag aldrig te. Jag dricker kaffe en gÄng om dagen: pÄ morgonen. Sedan hÄller jag mig mest till vin.
Det gör Jenny ocksÄ, fÄr man veta i boken. Bjudvin pÄ premiÀrer. SÄ lÄngt fram i kön kommer aldrig jag. NÀr endast egofixerad ytlighet rÀknas saknar till och med JHS betydelse. Det hjÀlper inte ens att jag gick i Göteborg.

PS. Jag vet att det finns mÀnnsikor som stavar te pÄ samma infantila sÀtt som Dykar-Jenny. Men Àven om fem miljoner mÀnniskor skriver som hon blir det ju inte mer rÀtt i alla fall. SÄ stavas inte denna dryck i SAOL och inte i NE heller.
2010 och duktiga flickor har aldrig varit mer ute, skulle det ha stÄtt i rubriken. Jag tror att det Àr rubriksÀttarens fel. Jenny fÄr ta ett snack med honom. För sÄ dÀr kan det inte se ut. DS.

Tjenare, Saft

HjÀlp! Nu stÄr den dÀr dÄren Saft i fyrans Nyhetsmorgon och lattjar med ett sÄdant dÀr vinglas som Kickan och Janne har fÄtt i lysningspresent av dig och mig. Och sÄ försöker han med tumnageln skrapa bort Kickans och Jannes monogram frÄn glaset!
Saft mÄste vara vansinnig av tvÄ skÀl. Minst. För det första fÄr han inte göra sÄ. Och för det andra gÄr det inte: monogrammet Àr graverat, det vill sÀga inbrÀnt i glaset. Om Saft inte vill ha nÄgot monogram fÄr han slÄ sönder glaset.
Saft ser ocksĂ„ kungens namnchiffer i monogrammet. Det Ă€r han den ende i hela vĂ€rlden som gör. – “JasĂ„ inte? Men jag tĂ€nkte att han kanske stog dĂ€r nĂ„nstans bredvid.” NĂ€r han Ă€ndĂ„ ska gĂ„ fram med henne i kyrkan?
Tjenare, Saft. Hur dum kan en mÀnniska bli?

Gillas inte av Saft

Med lite skit under naglarna

Den skoningslöse Saft slĂ„r till igen. Nu har han upptĂ€ckt att handtagen till varukorgarna i livsmedelsbutikerna Ă€r “lika skitiga som golvet i affĂ€ren”. Det kunde varje annan mĂ€nniska i landet lĂ€sa om i tidningarna för flera veckor sedan.

Snuskig?

Jaha? Och vad Ă€r det med det? Äter Saft direkt ur korgen nĂ€r han kommer hem? Och potatis och morötter och lök vĂ€xer nere i jorden. Snacka om skitigt. Om Anders tvĂ€ttar hĂ€nderna nĂ€r han har handlat och innan han lagar maten klarar han sig nog ocksĂ„. I min ICA-butik pĂ„ Vaksala torg i Uppsala tvĂ€ttar de förresten korgarna emellanĂ„t.
Saft tycker Àven att det Àr för jÀvligt att man inte fÄr supa sig full hur som helst pÄ sjön lÀngre. Jag tror att det Àr nÄgot fel pÄ Saft.

Saft till höger

Troligen inte

Lithells Àr ett företag som tillverkar korv och pÄlÀgg sedan 1907. Lithells Àr sÀkert bra pÄ att göra pastej och stoppa malet kött i fjÀlster. Men reklamen de visar i TV4 just nu Àr ingen höjdare.
DÀr ser vi en flicka som kanske Àr fyra Är. Hon tar ett galler direkt frÄn den heta ugnen och tömmer de nybakade bullarna pÄ golvet. Hon klÀttrar livsfarligt pÄ ölbackar och rangliga köksstolar för att knycka det galler som Àr familjens hatthylla. Det lilla rötÀgget stjÀl trÀdgÄrdsgrinden och kaninens bur.

SlÀnger aldrig bullar pÄ golvet
Skulle aldrig grilla heller

Sist ser vi terroristen nÀr hon grillar hela lass av Lithells korvar pÄ alla de dÀr gallren hon har snott ihop. TÀnk om riktiga fyrÄringar ser det dÀr puckot i teve. Och fÄr för sig att göra likadant? De skulle slÄ ihjÀl sig före frukost.
Har nÄgon pÄ fyran sett den dÀr fÄniga filmen? Troligen inte. DÀr verkar ingen veta vad de gör.

BÀtre pÄ korv Àn reklam?

Sex i stÀdskrubben?

Alex Schulman skriver krönika i Aftonbladet. Om hur det Àr att bo pÄ ett svenskt hotell.
Schulman ska vara med i ett teveprogram som heter Bubblan. DÀrför har han och tvÄ andra varit inlÄsta pÄ ett hotell i fyra dygn utan tidningar och telefon, internet och teve. NÀr de slÀpps ut igen ska de gissa vad som har hÀnt i vÀrlden och hemma under de dÀr fyra dygnen.
Men Schulman Àr inte inlÄst. Han glider omkring överallt i hotellet och spanar pÄ allt och alla. Mest sitter han i hotellets lobby och tittar pÄ dem som kommer och gÄr. Schulman tror att alla som Àr pÄ konferens och bor pÄ hotell knullar i en stÀdskrubb. Det tror inte jag, för dÀr ryms vanligtvis bara tvÄ skurhinkar och en borste. Förresten Àr hotellet fullt av fina rum med sÀngar och badrum och proppfull minibar. Jag skulle nog satsa pÄ dem i stÀllet.
Och sĂ„ lyssnar han och smygtittar lite grand i dagstidningarna. De finns bĂ„de i frukostmatsalen och hos portieren. Men karl’n skulle ju för fan vara inlĂ„st!

Aldrig i skrubben

Sockervadd?

Det var Mors dag i gÄr. Detta jippo gjordes det ett stort nummer av TV4:s Nyhetsmorgon söndag. Det mejlades hÀlsningar och sms:ades kramar kors och tvÀrs nÀr det inte skrapades triss och pratades amning. De som pratade bröstmjölk var en ung kvinna och tvÄ mÀn [sic].
VĂ€rst var det nĂ€r mitt upp i alltihop programledarens tre “hĂ€rliga barn” kom inrusande i studion för att gratulera morsan. Hade de inte gjort det redan pĂ„ morgonen? Eller kunde de inte vĂ€nta till efter klockan halv tolv? Grattade de en gĂ„ng till sedan nĂ€r mamma kom hem? Kunde i ett annat sammanhang kallas… gratulationspornografi.
SÄ dÀr hÄller de pÄ jÀmt i fyran. Vad tror Tilda och hennes programledarkolleger att kanalen Àr till för? Ostron och tryffel och fem olika sorters vin? Eller Àr det ett barnkalas jag ser som aldrig tar slut?

Alltid pÄ fyrans frukostbord

Detta hade inte varit möjligt pÄ nÄgon annan arbetsplats. Ett gÀng hojtande ungar som stormar in i operationssalen just nÀr mamma byter en njure. Den kvinnliga busschauffören som blir överfallen av alla barnen mitt i rusningstrafiken. Snabbköpskassörskan och bistÄndsministern och hÄrfrissan. FullstÀndigt otÀnkbart.
Men i fyrans direktsÀndningar Àr allting tillÄtet. Bara det Àr tillrÀckligt korkat.
Vad har de i huvudet pÄ den kanalen? Sockervadd?

Det kan gÄ bra ÀndÄ

SÄ hÀr ser han ut: svensk helyllekille som kommer frÄn ett obskyrt stationssamhÀlle. Han har kört epatraktor och trimmad moppe och har fÄtt sin första sociala trÀning vid en korvkiosk. Han lÀngtar efter att bli lycklig tvÄ veckor om Äret, via Fritidsresor, pÄ en charterresa. Heter ofta sÄdant som Ronny och Conny och Janne. Den som knuffas och skuffas mest kan bli prins och hertig av VÀstergötland och rent av Kunglig Höghet om svÀrfarsan Àr pÄ muntert humör.
Sitt inte kvar pÄ bÀnken utanför Konsum i OvanÄker och sura! Just go for it! All is possible. Your dream may come true, too! Janne Janne Janne!!!

Glöm högskoleprovet –
det kan gÄ bra ÀndÄ

Inte ens fru Macbeth

“Mina shuddered; she couldn’t resist any longer. For the love of God, don’t do this to me! It was too late. Passionate sensations overwhelmed her. Mina’s mouth fell open, her eyes closed, and her head fell back. The hands touched and probed. Mina swooned.”
Jonathan fĂ„r Ă€ntligen sin Mina. Men inte i Bram Stokers klassiska bok Dracula frĂ„n 1897 utan i ‘uppföljaren’ Dracula The Un-Dead [2009] av författarens yngre slĂ€kting Dacre. SĂ„dant dĂ€r hade varit omöjligt nĂ€r gamle Abraham skrev om den hĂ€rligt blodtörstige greven frĂ„n RumĂ€nien för över 100 Ă„r sen.

Törstig greve frÄn Transsylvanien

Men nu mÄste det stönas och stÄnkas i plaskvÄta jordbÀvningsorgasmer överallt. Annars Àr det ingen som köper. Inte ens fru Macbeth har sÄ mycket som ett par pjÀxor pÄ sig pÄ Dramaten mer. Hade inte gÄtt alls nÀr den första Elizabeth var drottning i England. DÄ fick inte kvinnor upptrÀda pÄ scenen utan spelades sÄdana roller av unga pojkar. För det mesta i trikÄer. HeltÀckande.

Ännu med klĂ€derna pĂ„

©Jan Berglin

You are currently browsing the this is not a love story blog archives for May, 2010.